…kommer jag på mig själv med att längta till – håll i er nu – november?!
Då är tävlingssäsongen över och man behöver inte ha ångest och dåligt samvete för att man inte tränar hund varje ledig stund, i synnerhet om solen skiner.
Det är mörkt större delen av dagen så man slipper se dammråttor och skitiga fönster när man är hemma.
Man kan med hyfsat gott samvete svimma i soffan på kvällarna…
Just nu känner jag mig lite som en hamster som fastnat i vinkelvolten. Springer runt men får inte så mycket vettigt gjort, och det känns som om oktober kommer bli ungefär likadan.
Men … när novemermörkret har lagt locket över oss så vet jag att jag kommer vilja träna hund varje kväll och längta ihjäl mig efter omställningen till sommartid, sista söndagen i mars…
Varför är man aldrig nöjd liksom?
För övrigt är jag irriterad på mina pelargoner! Nu blommar de för fullt och vissa av övervintrarna har verkligen inte börjat blomma förrän nu … typ?! Ska det va’ på det viset? Nu är det ju hög tid att börja flytta in de som ska sparas (=nästan alla), så att inte nattfrosten tar dem, för den är förmodligen inte så långt borta.
Dessa bilder är tagna för ungefär en månad sedan, men blomningen är nästan ännu mer intensiv nu. (Står det inget namn på bilden så beror det på att jag inte har det.)
vallterrier.com 