Tröstfulla tankar & lite statistik

När man känner sig som mest less på det här med godkända och brutna högre-tävlingar kan man ju roa sig med att kolla en del gamla protokoll. Då ser man ju att vi kanske inte är så tokiga ändå, som håller på, och håller på, och håller på…

Kollar man moment för moment på vad vi haft för maxbetyg på de olika delarna så blir man rätt glad, faktiskt. Man återfår lite av tron på att: en dag är det vår tur!

Detta är alltså vad vi som bäst skrapat ihop. Tyvärr inte på samma dag…  men om man leker med tanken? 😉

Fritt följ: 8,75

Inkallning med ställande: 10

Framåtsändande: 9

Kryp: 9

Skall: 9,5

Tungapport: 10

Hopp: 10

Plats: 10

Spårupptag: 10

Spår: 10

Uppletande: 9,5

Det skulle innebära en slutsumma på 583 poäng, av 600 möjliga! Det kan ju jag, och de flesta andra, bara drömma om. Men; resurserna finns uppenbarligen i den lilla niokiloshunden. Man ska bara få höger och vänster hjärncell att samarbeta en hel tävlingsdag också. Och det räcker ju faktiskt med 480 för uppflytt. 😉

Nåja, det var en lek med siffror, men något ska man ju roa sig med när man inte tränar. Tränat har vi förresten gjort ikväll, på de moment vi nollade igår (utom spårupptaget).

För framåtsändandet riggade jag en ”korridor” med allt från ryggsäck till roliga leksaker. Tack och lov så försökte han faktiskt gå fram till vissa av sakerna så att jag fick tillfälle till några utvecklingssamtal och ganska snart greppade han att det inte var tillåtet. Förhoppningsvis har det väl i alla fall någon effekt i tävlingssituationen?

Jag lyckades få loss klubbens 1-kilos tävlingsapport ur det låsta förrådet så att vi fick träna med en annan apport än vår egen. Även detta med lyckat resultat i det avseendet att historien från igår upprepade sig, men när jag upplyste om att det inte var förhandlingsbart så tog han den så fint så. Ett problem med just det momentet är ju att klubbarna mycket sällan (aldrig?) har tillgång till enkilosapporter i sitt träningsmaterial. Och någon att låna en apport, med rätt vikt, av känner jag inte heller. Alltså tränar vi på vår egen… men det ska vi ändra på nu, med start idag. Resten av veckan planerar jag att resa runt i Sjuhärad och tvinga klubbarna att plocka fram sina enkilosapporter. 😉

När vi körde framåtsändande märkte jag att den var en fläck i kanten av plan som han tyckte var ”läskig” och gärna ville gå runt. Alltså körde vi krypet just där. Det krävdes viss övertalning men även där insåg han att det inte var någon frivilligverksamhet vi höll på med.

Och när vi slutade hade jag en lika glad och lycklig hund som när vi började. Det är skillnaden mellan honom och Iza. Han försöker göra om och göra rätt istället för att lösa det genom att byta kommun… Lite mer lättjobbat på det sättet, onekligen.

Avslutningsvis några värmande ord från igår. En av domarna från uppletandet sa att det var så snyggt att hon trodde vi tränade på det varje dag, till frukost!

Det gör vi ju … inte. Men uppenbarligen börjar han förstå vad det handlar om, även på nya platser. De orden innebar ju att även jag skötte mig. Jag har ju ofta glömt bort att röra mig på baslinjen men det lyckades jag med igår. Dessutom gick han raka snygga skick! Nu fick vi ju iofs ”bara” 9,5, men avdraget var väl troligen för att han tuggar lite vid avlämnandet. Det är inget jag tänker bråka om eftersom jag är rädd att jag förstör mer än jag bygger upp.