Yo filmtime!

Vem hinner blogga regelbundet den här årstiden – egentligen? Uppenbarligen inte jag i alla fall…

Den här veckan har vi kört lite kvällsskift. I onsdags kom jag hem från spårskogen vid 22-tiden, och igår kväll tävlade vi lydnad. Det hade jag ju egentligen inte tänkt göra i vår, men efter förra fredagskvällen på Årets Border fick jag lite blodad tand och efteranmälde till Herrljungas kvällstävling igår kväll. Igår förmiddag insåg jag att vi inte tränat någonting, över huvud taget, sedan tävlingen förra fredagen så vi körde ett tiominuterspass på lunchen. Det gick inte alls särskilt strålande så förhoppningarna inför kvällen var lågt ställda.

En liten smidig tävling var det, med totalt tio ekipage fördelade på klass I, III och elit. Minns med fasa vår första kvällstävling i klass II där jag fick startnummer 19, av 19… Men igår rasslade det på rätt bra.

Även om vi igår hade poäng på fler moment än förra fredagen så blev slutsumman ändå något lägre. Han var stundtals rejält störd av någon lukt på plan + att han fick en hang up på tävlingsledarens påse med vittringspinnar. Lukten var det fler som hade problem med. En annan hund i vår klass låg och nosade och åt (!!) när den blev nedlagd inför inkallningen så något knas var det. Med tanke på hur förvirrad Karlsson var av detta, vilket syntes redan på sitt i grupp när han hade huvudet (och nosen) mer bakåt än framåt, så gick det ändå överraskande bra.

”Vad ÄR det som luktar så spännande…?”

De moment vi nollade förra fredagen (rutan och hopp apport) fick vi i alla fall poäng på igår. Rutan (i uppförsbacke!) strulade på ett likvärdigt sätt, men den här gången skötte jag mig bättre och räddade poäng. På hoppet fick han kramp i tassarna, alternativt doftchock i näsan (?), och det krävdes några kommandon innan han kom på vad han skulle göra. Ungefär detsamma på metallen, där han dessutom siktade in sig på påsen med vittringspinnar på vägen tillbaka och jag fick ryta i med ett ”hit”.

Fjärren var katastrof och jag tror nog att det egentligen borde varit en nolla (oändligt antal kommandon och missade skiften) men domaren dömer, och vem är jag att ifrågasätta? 😉

Kvällens nolla var vittringen. Riktigt vad som hände är inte klarlagt, men fel pinne blev det. Just nu väljer jag mellan följande alternativ:

1. Höger och vänster hjärncell hade tappat kontakten med varandra?

2. Han var rädd att pinnarna skulle hinna gömma sig i gräset (som förra fredagen) om han inte skyndade sig att ta en utav dem?

3. Vi har tränat för lite på pinnar som ligger i cirkel?

Personligen tror jag på alternativ 3 (med vissa inslag av alternativ 1), men vad vet jag?

Igår blev spektaklet både filmat och fotat av snälla kamrater. Fotona blev inte alls bra eftersom kamerans matte glömde att göra om inställningarna när solen gått ner bakom granskogen. Många mörka bilder blev det. *host*

Filmen blev dock helt OK om man ser till själva bildkvalitén (tack Jessika). Att aktörerna beter sig lite flummigt emellanåt kan vi ju knappast skylla på filmfotografen? Det roliga var att upptäcka att fria följet faktiskt såg bättre ut än det kändes?! Strul i stegförflyttningar och vändningar på stället drog ner betyget men resten ser ju faktiskt rätt OK ut?! Visst, växlar position gör han, men han håller faktiskt kontakten nästan hela tiden.

Poäng:

Sittande i grupp: 10

Platsliggande: 8 (gnäll)

Fritt följ: 7,5 (VP, ej front, LS vid vändning)

Sättande: 10

Inkallning med ställ och lägg: 9 (några steg vid ställande)

Rutan: 8,5 (dk)

Hopp-apport: 7 (flera dk)

Metall: 7,5 (dk flera)

Vittringsprov: 0

Fjärrdirigering: 5 (många kommando, gnäll)

Summa: 222, och ett tredjepris – igen. Men det känns i alla fall som om det går åt rätt håll jämfört med de första tävlingarna i klassen som vi gjorde i höstas.

För de som orkar traggla sig igenom drygt åtta minuter medioker lydnad kommer här filmen. (Och ja, jag ska skaffa en eldgaffel som kan räta upp mig till nästa gång…)

Idag hade vi en date med några kamrater i Tranemotrakten och tränade spår igen. Ett uppletande fick han också, det lilla djuret. Uppletandet gick rätt bra, och vi kom runt spåret men … det är ingen riktig fart på honom när han spårar. Och en eller två pinnar missade han både igår och i onsdags? Det har dock varit tävlingsmässigt så tillvida att ingen spårläggare varit med i spåret utan vi fått klara oss på egen tass, och runt har vi ju kommit i alla fall.

När vi närmade oss bilen igen förvandlades han till Ferdinand och la sig under (!) sitt blåbärsris och luktade på pipleksaken. 🙂

För övrigt har jag tvättat fönster idag. I morgon ska det testledas på klubbens MH (halvdag) och tvättas lite mer fönster. Men nog borde jag väl hinna med ett spår också?

6 reaktioner på ”Yo filmtime!

  1. ÅH vad han är söt, Karlsson! Klart man undrar vad som luktar. Själv har jag en gång tävlat på en appellplan som var full av löphundsdoft. Där kan man med fog hävda att kontakten mellan hund och förare var högst sporadisk. Och då vore man ändå snäll.

  2. Det är klart man orkar se film:)
    Vilka fina vänstersvängar ni har på fritt följ. Han vänder supersnyggt! Härlig fart och gripande på apporterna.
    Ha en bra träningsvecka/Sophi

  3. Men alltså! JAG ÄR KÄR!!!!! Man får ju knip i hjärttrakten när man ser honom. Och vilken glädje i ditt ansikte när 10 på sättandet kom 😀 Jag har njutit var minut och kommer förmodligen titta igen sen.
    Vilket bra tempo han har på inkallningen! T-I-P-S!!!!!!
    Och fjärren….ja vad ska man säga ”Talking to me? What, talking to me, hey? Och när han väl inser att det nog är han som ska göra de där sakerna så vips, upp och stå 😆 Vilken smältare alltså!
    Ang vittringen tror jag på alternativ 3 och 1…Är man så charmig har man råd med glappkontakt 😆
    Och jag tycker inte Karlsson ska gå under nicket Träsktrollet, det ska vara Charmtrollet om du frågar mig…..Och även om du inte frågar så säger jag det iaf 😛
    Härliga sättanden i friaföljet, och han är med så fint i vä om……
    Räta upp sig?! vafalls, så går man när man har en liten jycke *veta*

    • Tack Anki. 🙂

      Tempot på inkallningen…? Det var faktiskt dåligt på första sträckan där han helt uppenbart väntade på ställandet. Han kan bättre! I övrigt vet jag inte riktigt hur jag gjort, det bara finns där. Har provat så många metoder så jag vet inte vilken som egentligen fungerat? Men att köra många släta inkallningar, också, är ju något som funkar för de flesta. Dock inget jag gör jätteofta, eller bara när jag märker att tempot går ner. Annars – belöning hos mig, och ju snabbare han springer desto mer distinkt stannar han. Läggandena är sällan något problem.

      F ö är han sällan ett träsktroll numera, det nya är … sötnöt. 😉

  4. Jag såg mest positiva saker på er lydnad – det tycker jag att du ska se också. 😉

    Vad gäller vittringen… Med tanke på att spåret krånglat mellan varven också, du misstänker inte noskvalster? Det är ju inte precis nån ovanlig ”åkomma”; läste en avhandling för ett par år sedan, där de kollat förekomsten av noskvalster hos avlidna hundar och det visade sig att en majoritet av dem hade kvalster, men ägarna visste inte om det. En kur mot dem kanske är en kur för tävlingsresultat också? Typ … 🙂

    • Har precis kört en behandling Agnetha… efter våra mystiskt brutna spårtävlingar. På vittringen var varken hjärna eller näsa med, han tog bara första bästa liksom. 😉 Veckan innan var den ju klockren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s