Som jag skrev i förra inlägget så hade vi ju med oss ett skåp hem ifrån Dalarna. Skåpet är tänkt att ersätta den slitna, trista, fanerade sekretären som vi ärvde av en kompis för ganska exakt 21 år sedan.
Sekretären står numera mitt på vardagsrumsgolvet, för att inte bli ”bortglömd”. Lådorna på denna möbel har liksom inte använts aktivt på … länge. Riktigt hur länge var jag dock inte medveten om när jag påbörjade den arkeologiska utgrävningen av de små lådorna igår kväll. Och ikväll har jag fortsatt. Med de stora lådorna. Det har visat sig att vi nog pillade in de sista sakerna där under första hälften av 90-talet, och sen har den, och dess innehåll, liksom fått vila i frid. Väldigt fridfullt har det tydligen varit. Förutom i den lådan där vi har lagt månadens räkningar. Den har vi, tack och lov, tömt regelbundet. 😉
Bland de fynd jag hittills gjort kan nämnas:
- Ett tjugotal noteringshäften och ett antal tomma checkhäften. (Någon som minns när man faktiskt kunde betala med papperslappar i form av checkar?)
- Gratulationskort från min 32-årsdag!
- Pappersoriginal (klipp och klistra) från de första åren av klubbtidningsproduktion..
…och det fynd jag gjorde alldeles nyss, och som gjorde mig nästan mest häpen:
- Ett kortarkiv över mina LP-skivor och maxisinglar?!?!
Ett arkiv? Med maskinskrivna kort? Vafalls? Jag menar… sååå ofantligt många skivor har jag inte (jo, de finns kvar, allihop), men uppenbarligen hade jag lite för mycket fritid those days. 🙂
Mycket sopor blir det, och än är jag inte klar. 🙂
vallterrier.com 
Jamen det var ju fullständigt underbara fynd!
Kul!
Och lite knäppt 😉
Ha ha, underbart med ett kartotek av den gamla skolan. Det ser man knappt idag! Inte ens på biblioteken.
Jösses… KARTOTEK heter det ju! Jag hittade inte ens ordet igår, så omodernt är det. Kände att det fanns ett bättre ord än arkiv, men kunde för mitt liv inte komma på det. 😛
Herregud, såna bilder får du inte visa, inte utan varningstexter! Man får liksom rysningar i hela kroppen. I alla fall om man i sin gröna ungdom (nu talar vi före datorisering) jobbade på patentavdelning. Den var i stort sett tapetserad med kartoteklådor. Hu!
Jag är ganska säker på att det inte kommer att upprepas. Just detta är numera slängt i soporna, och det skulle förvåna mig mycket om jag hittade ytterligare ett, som jag dessutom kände mig tvungen att fotografera. 😉
Helt underbart, vilka fynd!!:)
Kortarkivet fick mig att skratta gott, tänk att vara så dedikerad & sorterad att man gör ett sånt fint system. Imponerande!
Kram LISA
Med facit i hand kan man konstatera att de egenskaperna försvann någon gång i början av 90-talet. 🙂
Fantastiskt! Jag gjorde ju ett nedslag i historiken och röjde runt lite bland de pryttlar jag har kvar hos föräldrarna i tisdags kväll. Varje gång inser jag att det kommer att komma en dag då jag MÅSTE rensa, rejält. Då kommer jag antagligen att hitta något, om inte liknande, så i alla fall halvantikt…