Att Iza är en ”hård” hund, som inte skapar sig några negativa minnesbilder, har jag ju avhandlat förr här i bloggen.Det är ju en både positiv och negativ egenskap, beroende på från vilket håll man ser det – Izas eller mitt… 😉
Att Karlsson är en betydligt mjukare variant (trots sitt efternamn; -terrier) har nog också framgått. Ur träningssynpunkt är det ju positivt för det behövs sällan några hårda tag, eller hårda ord, för att styra upp honom när det blir tokigt. Och sett ur rent självbevarelsedriftsperspektiv är det nog också bra. Nu på morgonen fick jag ytterligare ett kvitto på detta, och en direkt jämförelse.
För ett par månader sedan lyckades jag klämma Izas svans ganska rejält i en dörr. Inte så att det blev några skador, men det gjorde nog rätt ont och hon skrek till ganska rejält. 45 sekunder senare stod hon med svansen i exakt samma position, redo att bli klämd på nytt liksom, om matte var sugen.
Idag på morgonen lyckades jag klämma Karlssons svans, pyttelite, i en dörr. Inte värre än att han bara pep till och flyttade på sig. Men nästa gång samma situation uppstod kollade han noga var han hade både svansen och dörren. Klok hund! Och lättare att leva med.
…och båda har svansarna i behåll, hela och fina, även om det inte framgår av bilden. 😉
vallterrier.com 
Tur att svansarna klarade sig!
Mysig bild….:)
Kram fr oss