De dagar jag jobbar hemma brukar det mest upphetsande (för hundarna) under dagen vara lunchpromenaden. Både inför och under, skulle man kunna säga.

Sen kommer husse hem, vilket bara är lite upphetsande enligt Lennart, och inte alls upphetsande enligt Iza.

Men idag har det hänt grejor!

Strax efter lunchpromenaden knackade det på dörren och utanför stod en grannpojke som ville sälja majblommor. Jag köpte. Hade inte hjärta att tacka nej.

Hundarna hann lagom återfå normal andning efter det besöket när ”vår” snickares bil rullar  in på tomten. Han skulle mäta lite inför ett ev. kommande jobb. Hans ankomst var vansinnigt upphetsande tyckte båda hundarna, och värre skulle det bli. Det visade sig att han i bilen hade ett styck cairnterrier på två år. Den blev naturligtvis utsläppt och utforskade tomten mycket noga. Iza uppehöll sig huvudsakligen PÅ köksbordet. eller i vardagsrumsfönstret, eller… Karlsson vet jag inte var han var, men han hördes i alla fall.

Nu börjar både puls och andning återgå till det normala på hundarna, och ”invändig fönstertvätt” är en ny punkt på den mentala att göra-listan. Och det faller klockrent in i akut-kategorin.

(Det visade sig att husse hade noll inkallning på den lilla jycken. Efter att jag bjudit på en halv mini-frolic fick jag en kompis för livet och han kom i full galopp och med viftande svans så fort jag kallade. Lite taskigt av mig kanske, men vad skulle jag göra när hunden var ute och promenerade på vägen?)