Kapitel 2 A

Nu har vittringsapporteringsmomentet glidit över i nästa fas. Dvs jag har introducerat pinne med vittring bland alla utan vittring, och däremellan en massa yttepyttesmå godisbitar. Funderar på att köpa en ryamatta och lägga på träningsmattan, för han kan faktiskt ta godisbitarna med synen även om det hörs väldigt väl att näsan är påkopplad. (Ytterligare ett skäl att hata vintern, hade det funnits gräsmatta hade jag inte ens behövt fundera på ryamatta.) Men jag är oerhört glad för att jag faktiskt förverkligade den där träningslokalen, i synnerhet nu, när vintern blev som den blev.

Hur som helst tyckte jag han skötte sig bra. Matte skötte sig mindre bra och hann inte hejda honom för bara markering utan han hann gripa också, vilket inte var meningen på det här stadiet. Första gången tog han rätt pinne (bland ca 15) och två gånger tog han fel, bara för att göra nå’t liksom. Men sen blev det rätt en gång och då bröt jag blixtfort! Så nå’t gjorde jag nog rätt i alla fall.

Lite fjärr, stegförflyttningar och positioner körde vi också.

Btw; sa jag att jag är lycklig över min träningslokal?

***

Idag drabbades jag av en rejäl portion pappasaknad. Det kommer ju och går hela tiden naturligtvis, men idag blev det helt plötsligt extra påtagligt. Det var inte många dagar jag jobbade hemma utan att han ringde hit, eller att jag ringde honom. Det var alltid roligt att prata bort några minuter. Det här är ju bara tredje dagen jag faktiskt jobbar hemma efter… Och helt plötsligt drabbade insikten mig; han kommer aldrig mer att ringa. Och jag kan inte ringa honom.

Nästa vecka är det begravning, och det känns fullständigt overkligt, obegripligt, ofattbart. Vet ärligt talat inte hur jag ska fixa det, men det måste ju gå, det också.

7 reaktioner på ”Kapitel 2 A

  1. Ja det känns svårt att mista en nära anhörig, är det en förälder är det som att tappa lite av fotfästet, är det ett syskon är det som att tappa lite av sig själv. Just det, att man brukar ha så tät kontakt, att bara ringa och prata några ord och höra hur man mår – eller att berätta något man varit med om på dagen, eller bara att höra varandras röster – ja – det känns tungt att inte kunna detta längre. Vi är många som tänker på dig och A och vi tänker extra mycket på er nästa vecka. Begravningar är vad dom är, men de gånger jag varit på mina närståendes begravningar har jag upplevt det lite ljusare efter akten. Då är det så definitivt över och ingen återvändo. Sedan kommer bearbetningen av allt man varit med om och att ta vara på alla vackra minnen och glädja sig åt dem. Minnena kan ingen ta ifrån en. Sänder er varma hälsningar och kramar.

  2. Begravningar är hemska. Allt rivs upp igen.
    Men sedan kan sorgeprocessen starta på allvar, där alla tråkigheter bleknar och alla glada minnen bli starkare och tydligare. Icke desto mindre är det en förskräckligt jobbig process, och för mig har den väl aldrig tagit riktigt slut, men det har i varje fall blivit lättare att leva med den.

    Kram på dig!

  3. Åh, ja de där insiktsstunderna, de är verkligen för jäkliga. Det hjälper ju inte dig nu, men det blir bättre. Man saknar aldrig mindre, men känslan blir….uthärdlig, eller vad man ska säga. Den måste ju det, liksom.

    Massa kramar

  4. Tror nog minsann att han hör dig ändå även utan telefon. 😉 Kanske pappa inte ger svar direkt men ibland händer det att man får ett svar i någon annan form. Mormor brukar titta in som en talgoxe… sitter på en gren och studerar nära som andra fåglar definitivt inte gör. Man känner liksom att det är något speciellt… kram kram

  5. Ungefär så gick det till när jag och Rut tränade vittringspinnarna. Så när jag startar igen måste jag nog backa rejält.
    Usch ja vilken saknad och sorg du går igenom. Har gått igenom något liknande och den känslan som kommer över en när man inser att man aldrig kommer att kunna prata med personen mer, den är hemsk och överväldigande 😦 Första två åren upplevde jag som jobbigast.
    Hoppas det går bra på begravningen.
    Ha det bäst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s