Ljuset!

Om man lämnar jobbet 16.35, åker ca 20 minuter hem, tar något litet att äta, ringer ett samtal och byter om så hinner man promenera i ca 25 minuter innan det är mörkt! Jag väljer att se det som ett vårtecken. Samtidigt konstaterar jag att ljuset höll sig kvar så länge på grund av snön. (Jag vet att det borde stå ”tack vare snön” men jag vägrar erkänna att det finns något positivt med det vita.)

På vägen hem råkade jag ut för vinterns värsta självupplevda trafikidiot. När jag körde på den gamla riksvägen, som inte sett ett saltkorn sedan december och nu består av ett blankpolerat och kompakt lager av snö och is uppblandat med snömodd, blev jag hastigt ikappkörd av en Saab som la sig väldigt nära min dragkrok trots att jag höll tillåten hastighet (70). När vi kom ut på raksträckan gjorde han (jag utgår kallt från att chauffören var en han) en hastig omkörning rakt ut i modden och sen började bilen sladda våldsamt över vägen. Jag trampade på bromsen och började famla efter telefonen för att ringa 112. Då försvann bilen in på en liten grusväg, fortfarande i högsta fart. Jag undrar fortfarande om det var planerat eller en nödutgång? Och om sladden var ofrivillig eller en demonstration mot mig? Det jag vet är dock varför jag vägrar promenera på den vägen med rådande väglag…

Och nej, bredbandet funkar inte, jag bloggar från ajFånen… *suck*

Ingen rast, ingen ro…

Tack för alla grattisar till förra inlägget. Som vanligt började jag nedvärdera vår insats istället för att glädja mig, men sen insåg jag att klubbens lydnadsklass III- och elitekipage faktiskt inte tävlat alls, eller åtminstone inte med någon större framgång (att döma av resultaten på hemsidan), under 2009 och med tanke på det så var faktiskt Karlsson bäst. 🙂

Jag undrar vem, av mig och Iza, som tycker det är jobbigast att vara utan internet? Eftersom jag inte suttit vid datorn på hela helgen, förutom en kort stund med bildfix i lördags, har hon haft det slitsamt med sina punktmarkeringar av mig. ajFånen är ju lite mer flexibel, för att uttrycka det milt. 🙂 Dock lockar den inte till några längre blogginlägg, via pekfingervalsen. Det är sådant jag bara tar till när antalet alternativa sysselsättningar är extremt begränsat; som t. ex. när jag åker tåg.

Så där väldans mycket nytta har jag väl inte gjort i helgen, men två lydnadspass har det blivit med Karlsson. I lördags höll vi oss på hemmaplan, på återvändsvägen, och igår åkte vi in till stan, till min nya favoritplan. Han har skött sig riktigt fint båda dagarna. Det som faktiskt imponerar mest för tillfället är fjärren, där det under helgen blivit 100% korrekta skiften, dvs han har lagt sig, satt sig och ställt sig på rätt kommandon. Han verkar äntligen ha börjat lyssna, för nu känns det lite för lyckat för att det skulle vara slumpen. Då ska man även betänka att jag helt plockat bort handtecknen, som man ju faktiskt får använda, men det verkar som om de stökar till mer än de hjälper. Nu är jag ju inte ute på några tio meter ännu, men sex-sju kanske? Lite förflyttning framåt blir det i vissa skiften, men inte mer än max två decimeter totalt, på regelrätt antal skiften.

I övrigt var det, som jag tidigare skrivit om, årsmöte på klubben i lördags. Festen hade tydligen varit jättetrevligt, men med tanke på omständigheterna passade jag nog bättre hemma i schlagerfåtöljen.

Igår gjorde jag även djupdykning bland burkarna i kryddskåpet, vilket jag uppenbarligen inte gjort på mycket, mycket länge. Eller… jag har väl dykt i skåpet, men inte orkat sortera och slänga. Igår orkade jag. Och en del av burkarna hade faktiskt ett visst affektionsvärde, med prislappar från Favör-butiken på Stora Essingen! Som jag flyttade ifrån för drygt 20 år sedan. Som grädde på moset hittade jag ett par burkar Aromat?! En ”krydda” jag aldrig varit särskilt förtjust i, ens när den var ”modern” så hur de hamnat i samlingen är en gåta. Finns det över huvud taget aromat att köpa numera? Kanske borde ha lagt ut dem på Blocket istället för att slänga?

Det elektriska problemet i fredags löste sig. Det visade sig att huvudströmbrytaren var på väg att smälta?! Tydligen ett fabrikationsfel på elskåpet, som suttit där i ganska många år, men ändå inte är av stenåldersmodell. Vattenfall fixade en nödlösning så att vi skulle få el över helgen, och sen får vår vanliga elektriker ta över. Telefon och internet har vi som sagt fortfarande inte, men enligt Telia ska det vara lagat ”senast” i morgon.

Och annars så går det upp och det går ner. Det mesta av tiden biter jag ihop, med ganska lyckat resultat, men sen behövs det bara en tanke som flyger genom hjärnan för att jag ska bryta ihop en smula. Så kommer det nog vara länge är jag rädd.