Om att gilla läget…

En av Izas allra bästa sidor är hennes förmåga att ”gilla läget”. Hon finner sig i det mesta och protesterar sällan mot vad hennes matte hittar på. OK, det finns väl undantag, men på det stora hela är hon väldigt anpassningsbar.

Igår visade det sig att polo inte heller funkade för att skydda det irriterade hudområdet, och tratt funkar som sagt inte. Vad gör man då? Jo, man gör något åt boven i dramat, dvs vänster baktass. Sagt och gjort; iväg till Maxi och shoppa rosa barnstrumpor. Stl 22-24 är perfekt för en schäfertass. 🙂

På med strumpan och Iza bara konstaterar att; jaha, då har jag en strumpa på mig, och då ska det väl vara så. Inga tendenser till att ens försöka ta av sig strumpan. Samma sak har det varit oavsett vad jag klätt på henne genom åren:

– Jaha, nu har jag tratt, det får väl gå…

– Jaha, nu ska jag ha T-shirt på mig, OK då…

– Nu vill hon tydligen att jag ska ha täcke på mig (i bilen när det är kallt), visst…

– Klövjeväska, jo men visst…

Det finns säkert många hundar som är lika coola på det området, men jag upphör ändå inte att förvånas över hennes förmåga att acceptera de allra flesta situationer. Med tanke på hennes temperament skulle hon ju mycket väl ha kunnat vara en hund av den andra sorten…

10 reaktioner på ”Om att gilla läget…

  1. Drago… AAAAGGGHHHHH JAG HAR NÅGOT PÅ MIG!!! Tänker INTE röra mig!!! 😉 Det blir lite konstigt när jag får släpa kelpie till bilen för att han har ett täcke på sig efter träning… Men jag tycker nog att Izas strumpa klär en schäfertants tass 🙂

  2. Ingen av mina accepterar att ha nåt på sig, såvida det inte handlar om fotografering, för accepterar de å andra sidan saker som jag knappt ens skulle fått mina tvåbenta ungar att ta på sig och sitta stilla i. 😛

    Jag gjorde ett tappert en gång och köpte skor åt Xsita. Inte för prydnad, utan för att användas när det är mycket snö, så att ”tanten” slipper kasta sig handlöst och tugga bort isklumpar och snöbollar typ var 200 meter. Det gick inte ens så där… När jag väl fick henne att röra sig gick hon – 10 meter. Sedan kastade hon sig ner och formligen slet av sig skorna. Och hade hon bara kunnat prata hade jag nog fått höra en del väl valda ord om min synnerligen ”dåliga smak” … 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s