Dom är här nu!

Äntligen är dom här, i mitt hus – tulpanerna! Inte favoritmodellen, men det är tulpaner och just nu är det bara det som räknas. 🙂

Igår kväll, när jag skulle åka till klubben och kränga kläder, fick Karlsson en fis på tvären – igen! Han mådde riktigt uselt och jag vågade naturligtvis inte lämna honom hemma utan han fick åka med. Som tur var dök även P upp, vilket inte var meningen, så hon fick ta hand om klädförsäljningen medan jag oroade mig för liten K. Vi gick, och vi sprang. Vi försökte leka med pip-leksaker etc. Inget var kul enligt den lilla terriern. Senast det hände frågade jag ju lite hos veterinären och fick då tipset om Minifom, men vi kom aldrig så långt som till doseringen. Igår ringde jag dock till Blå Stjärnan och fick reda på doseringen för åtta kilo hund, och sen bar det av i illande fart till apoteket som har kvällsöppet. Minifom i flytande form inhandlades, och när jag läste på asken (om doseringen till kolikbarn) insåg jag ännu en gång att det nog är tur att jag inte blivit mamma. Frågan är om jag (mentalt) klarat ett sjukt barn när jag blir i upplösningstillstånd och mår så dåligt av att se min hund ha ont i magen under en förhållandevis kort stund?

Nåväl, hem i flygande fläng och ut med Karlsson ur bilen – och då var han frisk?! Tack och lov förvisso, men jag blir lika fascinerad varje gång det händer. Från att må så uselt till att vara kärnfrisk och überpigg på 30 minuter? Nåja, nu har vi medicin nästa gång det händer.