Det är inte alltid hundträning fungerar enligt böckerna. Det har jag idag fått bevisat ännu en gång…

Men vi börjar från början. I morse for vi iväg in till stan igen, jag och Karlsson. Den här gången var planen att lägga spår på djurparkens parkering, och så blev  det. Parkeringen är stor och när jag traskade fram och tillbaks mellan alla de upplogade snövallarna fick jag nog ihop drygt 500 meter spår. Idag fick det ligga ungefär 30 minuter. Han går från klarhet till klarhet, och även om det stundtals var förvirrat idag också så var det betydligt bättre än igår. Å andra sidan hade vi inga förledningar idag. Åtminstone inga som var färskare än mitt spår. Han missade en av sju tändsticksapporter, och det får väl anses godkänt.

Sen bar det iväg till fotbollsplanen där vi var igår. Rutan gick betydligt bättre idag, och sen tog vi itu med inkallningen.

Den gängse ”regeln” bland hundtränare är ju att man, för att få ett snabbt ställande, har belöning bakom hunden. Antingen i form av leksak eller godis. Framför allt vid godisvarianten krävs ju en medhjälpare som kan plocka bort godiset om det inte blev bra och hunden ändå vill hämta. Medhjälpare har jag ju sällan, så jag har kört med leksak bakom. Dock har jag inte uppnått det resultat jag önskat. Ställandena har blivit ganska långsamma,  och med några tveksamma steg i slutfasen innan han stannat helt.

Vid något tillfälle har jag testat med belöning hos mig och tyckt att det blivit bättre, men ingen har trott på mig och jag har börjat tveka och återgått till belöning bakom. Å andra sidan får han bättre ställanden om farten är högre… Mycket har jag funderat på detta, och igår tog jag mod till mig och testade igen, med belöningen hos mig. Förut har jag kört med leksak hos mig, men igår laddade jag med en (mini)köttbulle i handen innan jag lämnade honom, och såg till att han visste att den fanns där. Och oj så fint han stannade! Körde samma taktik idag, och jo… det funkade fortfarande. Visst borde de åtta kilona kunna stanna på en ännu kortare sträcka, men han slår till bromsen på ett helt annat sätt i samband med kommandot nu. Just nu känns det som om jag hittat rätt. Och ibland körde jag utan att visa honom köttbullen och det gick lika bra då. Körde även inkallning med både stå  och ligg, och tja… 7-8 borde det i alla fall ha blivit på en brukstävling. Det är ju inte 10 men klart bättre än 0 i protokollet. Ibland gäller det att tänka utanför lådan. 🙂 Något jag förvisso tränat ganska mycket på med tanke på Iza och även min första schäfer. Ingen av dem har ju heller fungerat riktigt enligt böckerna.  Nu hoppas jag bara att det här håller i sig.

Något mindre roligt är att jag hittat en hudirritation på Izas hals, ganska långt ner. Hon har kliat sig till och från i några dagar men jag har inte hittat något, men idag gjorde jag det. Nu är hon rakad på ca 5×5 cm, och där finns några små sår med sårskorpor. Frågan är som vanligt: hönan eller ägget? Har hon sår för att hon har kliat sig eller har hon kliat sig för att hon har sår? Och vad kommer dom ifrån i så fall? Nu blir det klorhexidintvätt i några dagar så får vi se vad som händer. Problemet är bara att skydda det. Tratt funkar inte eftersom kanten på tratten skulle hamna ganska precis på det irriterade området, och hon skulle ändå komma åt att klia. T-shirt funkar inte. Urringningen blir så stor att hon ändå kommer åt. Jag gjorde en djupdykning i garderoben och hittade en ärmlös halvpolo som jag förträngt att jag hade, och den traskar hon omkring i nu och verkar ganska nöjd. Håller tummarna för att jag får ordning på detta själv, men det fick jag ju med de liknande irritationer hon hade ovanför svansroten förra  vintern.

Ikväll blir det besök hos naprapaten så får vi  se om jag kan få hjälp med mitt onda ben. Hoppas, för nu börjar jag lessna på det här!

Ytterligare en bild från gårdagens race i snön.