High life

Då är vi hemkomna efter ytterligare ett halvdagspass i montern på My Dog.

Gav mig iväg i mycket god tid i morse för att kunna ta det lugnt på vägen ner. Fick nämligen en aha-upplevelse (eller nära döden-upplevelse?) igår när jag på väg till jobbet (på samma motorväg) var tvungen att bromsa pga av en fantasifullt parkerad långtradare. När jag trampade på bromsen igår hände – ingenting. Därför höll jag en ödmjuk approach på vägen ner och hem idag. Jag löste biljett till högerfilen och lät TV-spelarna (ni vet – de där med fem liv kvar) hållas i vänsterfilen. När termometern visar -20, vägbanan är svart, och inget skvätter från densamma så borde väl vem som helst begripa att det är is man kör på, och inte vatten? Nåja, både jag och TV-spelarna kom uppenbarligen fram helskinnade för jag såg ingen av dem i diket.

Även idag hade vi sällskap av Sot i montern, men den här gången med husse som följeslagare. Idag var det betydligt mer action än i torsdags. Karlsson & Sot har nog hälsat på fler människor än vad kungen & drottningen gör under en genomsnittlig kungamiddag.  🙂 De har varit fina och trevliga representanter för rasen och jag och Sot-hussen har pratat oss varma för borderterrier.

Har även hunnit träffa en hel del bekanta, varav en del långväga, som jag inte träffar så ofta. Det blir naturligtvis lite splittrat när man står i montern, men det var trevligt med de små pratstunder vi fick.

När vårt pass var slut tänkte jag mig ytterligare ett varv bland shoppingstånden men tröttnade rätt fort, för fy f*n vad trångt det var. Att gå utan hund hade kanske funkat men med en liten Karlsson i släptåg hade jag fullt  upp att se till att han inte blev ihjältrampad. Det slutade med att han fick välja något han ville ha, som tack för lång och trogen montertjänst. Det blev ett grisöra för sju pengar. 🙂 Det åts upp på plats och sedan begav vi oss hemåt.

Karlsson sussar nu sött, och frågan är om inte jag borde göra detsamma en stund, för att överleva kvällen?

Och förresten; igår körde  vi ett träningspass i ”lokalen”, och jag tror att vi gjorde ett stort framsteg i vittringsapporteringsprojektet. Ska testa i morgon igen för att se om jag tror rätt?

En bild från i torsdags, på det strävsamma paret/arbetskamraterna.
Foto: Ulrika Sandström.