Månad: december 2009

Nu blir det pretentiöst värre; jag snor idén från Bibbi och gör en sammanfattning av hela 00-talet! Ett av de mer händelselösa decennierna egentligen; samma hus, samma ”husse”, (nästan) samma jobb och samma hund, åtminstone den ena. Jag gör det mest för min egen skull, och för mitt eget minne. Läs om ni orkar. 🙂

2000
Vi firade in det nya seklet och decenniet tillsammans med våra grannar som numera inte längre är grannar men fortfarande våra vänner. I februari föddes Iza på kennel Lunabjäret, och vi  tillbringade ett par månader med att pendla över Hallandsåsen till uppfödaren. I april flyttade hon hem till oss och äventyret började med denna snälla men egensinniga och orädda dam. Jag fyllde 40 och firade med hejdundrande kalas/kräftskiva i lagår’n. Fick en Londonresa i present som avnjöts i december. I övrigt är mina minnen från det året mycket sparsamma, för att inte säga obefintliga?

2001
Under vintern tror jag  att vi  kvistade vi iväg till någon kanarieö. Möjligen Teneriffa? Jag kämpade vidare med Iza, och jag bytte jobb till det jag har än idag. Digitalkamera hade jag fortfarande ingen. Iza gjorde MH på sitt mycket självständiga och orädda vis. Min första katt, Sudden, fick gå vidare till de sälla jaktmarkerna, 15 år gammal.

2002
Ny tripp till kanarieöarna, denna gång kanske Gran Canaria? I mars var vi i Prag och firade faderns 70-årsdag. På sommaren var jag och Iza på vårt första läger på Kinds Brukshundklubb. Hon var fortfarande ett mycket livligt ”barn” och tävlingsstarten kändes långt borta.

2003
Åkte vi någonstans? Lanzarote kanske? På sommaren blev det läger på Kinds BK igen. I september var det dags för tävlingsdebut med Iza i appellklass. Det gick bra och hon blev uppflyttad med god marginal. Någon månad senare kastrerades hon pga av mycket täta löp. Det höll på att kosta henne livet! Mer om det dramat kan man läsa här om man är intresserad.

2004
Avslutade min karriär (?) som ryttare när medryttarhästen Svalur såldes. Bestämde mig för att satsa mer på hunderiet och det gav väl resultat, men vi höll oss ifrån tävlingsbanorna det året. Kindsläger på sommaren som vanligt dock. Min andra katt, Skorpan, fick lämna in – 17 år gammal. Tankarna på en till hund började gro. Min första digitalkamera
inköptes.

2005
Meningen var att vi skulle ha åkt till Thailand (Phuket) i slutet av januari, tillsammans med goda vänner, men det kom en tsunami i vägen… Resan bokades om och vi hamnade i Brasilien istället. En upplevelse i och för sig, men inget ställe jag åker tillbaka till…

För att inte frångå rutinerna var jag på Kindslägret som vanligt. I augusti köpte vi husvagn, men den hann vi inte använda särskilt mycket det året.

Jag och Iza debuterade i lägre klass spår, men som den viltspårhund hon är så tog det fem tävlingar innan vi fixade uppflyttningen.

Under hösten fick jag en bärbar dator på jobbet och möjlighet att jobba hemifrån ett par dagar i veckan. Värt guld!

Iza började frisksimma på djursjukhuset, och det håller vi på med än idag.

Funderade vidare på det här med ytterligare en hund och bokade en cairnterriervalp för leverans efter årsskiftet. Under hösten hade jag en valpkurs där en av deltagarna var en borderterrier, och jag började tveka på det här med cairnterrier. I december visade det sig att cairntiken gått tom…

2006
Inledde året med att börja blogga, den 1:a januari. Den bloggen finns kvar och ligger här. Jag bytte hastigt och lustigt ras, från cairnterrier till borderterrier och i slutet av januari hämtade vi hem en liten Karlsson från kennel Öresund.

Iza var väl lite skeptisk till att börja med men storasysterhjärtat smälte ganska snabbt eftersom hon trots allt är en klok tant.

Det var  den kallaste och snörikaste vintern på mycket länge, och den lille fick inte gräs under tassarna förrän i april.

Vi fick en rejäl vattenläcka i badrummet under våren vilket ledde till en ofrivillig totalrenovering av det utrymmet. Ungefär samtidigt installerade vi bergvärme. Det var lite stökigt där en stund.

Vi var på Årets Border och både jag och Karlsson debuterade i utställningsringen. Vinnare i valpklass 4-6 månader blev resultatet. På sommaren blev han BIR-valp på utställningen i Borås.

Framåt hösten började jag träna på allvar med Karlsson och han visade sig vara en riktigt rolig liten prick. Mycket lyhörd och med en stor portion will-to-please. Uppletandet gick som på räls, men spår fattade han inte så mycket av.

Sommarsemestern ägnades  åt husvagnen och Kindslägret, och på hösten debuterade Iza (och jag) i högre spår med ”godkänd” som resultat.

2007
Tränade vidare med Karlsson. Platsliggningen ville inte fastna så den officiella tävlingsdebuten sköts på framtiden. MH klarades av under våren med trevligt resultat.

På sommaren var det husvagnssemester och Kindsläger som vanligt, och det året körde jag Karlsson fullt ut. På hösten debuterade jag med Iza i agility! Inofficiell tävling men distriktsmästerskap och vi kom på en 16.e plats av ca 45 starter! Det var verkligen jätteroligt!

Startade på två KM med Karlsson, men avstod platsliggningen. Iza gjorde sin sista tävling, högre spår. Även denna gång med ”godkänd” som resultat, men en tävling med riktigt bra känsla.

Företaget jag jobbar på såldes till Norge. Inte helt smärtfritt, men jobbet fick jag behålla…

Jag och Karlsson avslutade året med att åka till Malmö och välja ut en valp (hos Karlssons uppfödare) åt pappa och hans fru. Det blev en liten Gino.

Under detta året började mitt pelargonintresse vakna på allvar…

2008
I mitten på januari hämtades Gino från Malmö och tillbringade ett par dagar hos oss. Karlsson visade sig vara en utmärkt valpfarbror och tog det lugnt och försiktigt.

Jag köpte mig en systemkamera, vilket jag inte ångrade.

Under våren debuterade Karlsson i appellklass med uppflyttningsresultat. Lydnadsklass I visade sig larvigt nog vara en svårare nöt att knäcka och det tog fyra starter, men på hösten grejade vi ett 1:a pris.

Vi (eller snarare snickarna) byggde
äntligen den efterlängtade altanen.

Sommarsemestern blev minnesvärd av en tråkig anledning, men jag ska inte gå in på detaljerna här. Den avslutades dock med en vecka på Kindslägret, som tur var.

På hösten debuterade vi i lägre klass spår på hemmaplan, mest för att se om han kunde komma runt ett tävlingsspår på tid. Det kunde han, och vi blev uppflyttade!

Årets båda bruksresultat resulterade i titeln ”Årets Bruksborder”.

2009
På hundfronten debuterade Karlsson i högre klass under våren (två försök), men det var uppenbarligen för tidigt. Han slog till i utställningsringen på Årets Border och kom tvåa i öppenklassen efter att de två föregående åren åkt ut med huvudet före. Den jättelika bucklan, för ”Årets Bruksborder” delades ut i stora ringen under pompa och ståt.

Vi tränade intensivt och i juni representerade vi klubben i sjuhärads-mästerskapet, i lydnadsklass II. Karlsson blev sjuhäradsmästare i den klassen och hela laget vann den prestigefyllda tävlingen. En riktigt rolig dag!

Semestern tillbringades som vanligt i husvagnen på diverse olika ”locations” och på Kindslägret. Semesteravslutningen blev den officiella debuten i lydnadsklass II där han förvånade alla, inklusive matte, och klämde till med 180 poäng och ett förstapris. Sen blev det ett LP II av bara farten, vilket inte alls var meningen.

Året innehöll också en hel del kurser för meriterade instruktörer. En del bra, en del mindre bra.

I  högre klass gick det inte lika smärtfritt, men i femte starten för året kom vi runt spåret på tid och hade uppflyttningspoäng på lydnaden så ”godkänd” blev slutresultatet. Inte mycket att skryta med, men lite skönt trots allt.

Jag avslutade året med inköp av en videokamera, så vem vet; nästa decennieskifte kanske det blir långfilm här? 😉

Ikväll firar vi ut det här decenniet, och in nästa, tillsammans med samma vänner som vi startade med. Det känns tryggt. 🙂

***

That’s it! Mycket hundrelaterat blev det, och av naturliga skäl är minnet bättre och detaljerna fler ju längre fram i tiden man kommer. Där har jag ju dessutom stöd både av bloggen och det digitala bildarkivet. Jag har säkert glömt en del väsentligt; so – shoot me! 🙂

Jodå, det kommer. Det pretentiösa sammanfattningsinlägget. Ska bara putsa lite till på det. 🙂

I väntan på det (seså, bit inte ner alla naglarna nu…) kommer här några vinterbilder från trädgården. Dagen började med -15° men nu har det blivit, om inte varmare, så åtminstone något mindre kallt.

Syrénen ser lite … trött ut. Även om den är vacker även
i den här modellen så föredrar jag när den ser ut så här.

Och btw, nu har jag fullkomligt öst ut massor av bilder här, nästan hela december, så nu borde jag väl kunna skriva några inlägg utan bilder under januari utan att få allt för dåligt samvete? 😉

Idag har det varit ett strålande vinterväder, och om man nu hade gillat snö och vinter hade man varit i sitt esse. Hur som helst tog jag oss i kragen och harvade iväg runt djävulsrundan. Fördelen med kylan var att hästarna inte orkade trakassera oss utan hade fullt sjå att skrapa sig ner genom snön för att hitta lite mat i väntan på lunchen. De sjuttifjorton hundarna i djävulshuset kanske har frusit ihjäl för där var det lugnt. 25% av promenaden fick vi pulsa i nästan orörd snö, och den lille terriern hade kramp i tassarna väldigt ofta. Men annars (förutom de 25%) var det rätt trevligt. 😉 Tyvärr blir det inga bilder från promenaden för kameran tar jag inte med när jag är ensam med båda de vilda djuren.

Dock har jag fotat istappar och lite annat, på hemmaplan.

Visst får man lite Jukkasjärvi-feeling?

Bambi utanför köksfönstret på förmiddagen.

Förutom istappsfotning och hundpromenad har det inte blivit så mycket vettigt gjort idag heller. Kattvinden får vila i frid till nästa år…

Igår kväll klämde jag förresten ett par avsnitt av Dr House, och då somnade jag minsann inte. Det var alltså Damernas detektivbyrå det var fel på, inte mig. Skönt! Och några biverkningar av vaccinationen har jag inte heller märkt av. Jo, om jag känner efter riktigt, riktigt noga kanske jag har pyttelite ont i armen. Men då måste jag känna efter som sagt… 😉

Nyss bet jag ett stor tugga ur det sura äpplet och tog fram dammsugaren. Jag menar… jag har ju semester?  Ska man verkligen behöva dammsuga då? Nåja, promenaden med snabeldraken i vardagsrummet gav flashbacks från gårdagskvällen.

När jag städade strumplådan här om dagen hittade jag ett par obegagnade  skidstrumpor, troligen inköpta innan jag riktigt insett att jag slutat åka skidor. Det var en kraftig modell med extra långa skaft, och jag såg oerhört snabbt vilken potential det fanns. Hundleksak! Jag stoppade i en pipande tennisboll i ena strumpan, en massiv gummiboll i andra strumpan och så knöt jag ihop skaften. Detta resulterade i något meterlångt och, enligt Karlsson, fantastiskt roligt.

Den pipande tennisbollen monterades ganska snabbt loss ur sin strumpa och dödades, men den andra bollen fanns kvar. Igår tyckte Karlsson att det var dags för lite kamplekar och jagade Iza runt i huset för att få henne att hålla emot. Hon var dock föga intresserad och då sökte han upp mig istället, där jag satt i TV-fåtöljen. Jag upplät en hand till mothållning och terriern var nöjd. Han drog och slet och morrade av hjärtans lust, och jag fortsatte med mitt dvd-tittande.

Men då… DÅ vaknar schäfertanten?! Matte och lillebror skulle minsann inte få roa sig utan att hon var med. Hon kommer farande och greppar ett stadigt tag mitt på det långa strumparrangemanget och börjar tugga hysteriskt. Låt mig påminna om att vi pratar om samma schäfertant som bara har en dryg månad kvar till 10-årsdagen. Det kändes verkligen som om hon rent tandgripligen ville avbryta vår roliga lek. Inte vara med, utan just avbryta. Jag skrattade så att tårarna rann, pausade dvd:n och hade så gärna velat hämta kameran, men av naturliga skäl gick ju inte det eftersom jag var deltagare i dramat. Dessutom utspelade sig det mesta under soffbordet och fotovinkeln var usel. Men förhoppningsvis kommer jag minnas det ändå. Kanske skulle rama in strumporna?

Nu ryms helt plötsligt båda två på beanbagen?! (ajFån-bild)

Idag har jag varit i stan en sväng, mest för att husse skulle få sova i lugn och ro hemma.

Jag började  med ett besök på vårdcentralen, och se på sjutton… det fanns vaccin, och på fem minuter var jag vaccinerad och klar. Än så länge har jag inte ens fått ont i armen, och förhoppningsvis kommer även övriga biverkningar att lysa med sin frånvaro. Om de inte gör det så kan det bli en intressant nyårsafton.

Sen drällde jag runt ett bra tag och kollade i affärer och hittade … ingenting?! Jo, efter många om och men hittade jag en rottingkorg, som var målet för resan. Några lagom tråkiga kronor spenderades även på Apoteket och ICA, men i övrigt … nada, så det blev en billig dag.

Sen blev det ”Chaplin goes platt-TV”. Jag stegade in på Fotriktigt för att få en koll på mina fötter, och se om det fanns några standardinlägg som kunde tänkas passa till missfostren. Upp på löpbandet, men enbart för att promenera, tack och lov. Det var ingen höjdare att se chaplinfötterna, som dessutom är i total avsaknad av fotvalv, på 42-tummaren. I färg!

Nåja, kontentan blev att mina fötter var hopplösa fall, åtminstone vad det gällde standardmodellerna av inlägg. Det är ”måttsydda” som gäller, för ca 1500:-?! Surt sa räven… Men det kanske är värt det? Jag har ju problem med höfter och rygg och med den fotställningen är det inte alls konstigt enligt specialisterna. Ska fundera lite över nyårshelgen…

Sen ber jag alla lägga märke till att jag inte har fotat en enda istapp idag. Inte heller har jag rensat kattvinden. I stort sett har jag inte gjort någon nytta alls, förutom ett träningspass på grusvägen med Karlsson (i snöfallet). Och ett lek- och röjpass i skogen med densamma. Husse förbarmade sig över Iza.

Avslutningsvis; någon som tittade på Damernas detektivbyrå i söndags? Jag försökte men slumrade in ganska snabbt och gott efter ca 30 minuter och såg sedan bara glimtar. När det var 45 minuter kvar gav jag upp och spelade in resten. Igår kväll skulle jag titta på det inspelade, men det var stört omöjligt att hålla ögonen öppna? Var den ett sömnpiller, eller är det mig det är fel på? Brukar inte somna framför TV:n fullt så snabbt, och boken tyckte jag var lite mysig.

Sitter och bläddrar bland mina bilder och hittar då (bl a) detta. Taget för exakt ett år sedan, alltså 28/12 2008. Bara lite frost, och perfekt för alla sorters hundträning. Det var tider det! Att jag den 26:e lyckats göra en frivolt och göra mig rejält illa, och därmed inte kunde träna alls så mycket som jag tänkt, var ju liksom inte vädrets fel.

Överslagshandlingarna fortsätter. Upptäckte att istapparna helt plötsligt blivit längre (surprise!) och dessutom begåvats med en ny (häftigare) ljussättning av den nedåtgående solen. Detta måste naturligtvis förevigas.

Men jag har trots allt gått en promenad med hundarna, och skottat ungefär 70% av infarten. Sen dök husse plötsligt upp och då släppte jag snöskyffeln som en het potatis. Börjar få en inflammation i något (sena, muskel, muskelfäste?) i handleden så jag  var glad att slippa.

Dessutom har jag lyckats förflytta en hel del av kattvindens innehåll ut i arbetsrummet… så det är med nöd och näppe jag tar mig fram till datorn. Men, det är ju en dag i morgon också. Väntar  med spänning på vad istapparna ska hitta på då?

En överslagshandling är inom etologin ett beteende som bryter fram när djur befinner sig i konflikt mellan att utföra olika beteenden.

I mitt fall innebär det att jag hamnat i konflikt mellan att:

1. Städa kattvinden

2. Skotta snö

3. Gå ut med hundarna

Och själva överslagshandlingen blev (bl a) att ta fram kameran och fota:

1. Istappar

2. Snö

3. Amaryllis

Den som vill lära sig mer om överslagshandlingar kan kolla Wikipedia. 😉

Sen måste man ju kolla hur bilderna blev. Och uppdatera bloggen.

Jo, det måste man faktiskt. 🙂

I lördags skottade jag ju som bekant mycket och länge på vår lååånga infart, och diverse andra gångar mellan husen, till husen och runt husen, och det blev så snyggt och prydligt. Nu är allt förstört! I natt har det ramlat ner ytterligare en decimeter av det blöta, vita, äckliga. Och nu ska det dessutom frysa på!? Fy vad jag hatar det här!

Det var f ö inte bara julen som blev ”lonely”. Husse ser vi ganska sällan numera. Om han inte jobbar så sover han, och då oftast hos sina föräldrar (där lastbilen bor) så att jag åtminstone kan leva någorlunda normalt här hemma i vårt lilla hus. Och med tanke på väderläget så innebär ”normalt”: städa och röja. Jag mjukstartade med en byrå i förrgår. (Det är onekligen fascinerande hur många par trasiga strumpor det får plats i en byrå?!) Igår var det ett (av våra två) skafferier som fick sig en omgång och just nu samlar jag mod för ett av de större projekten; en av kattvindarna…

Förresten… the Housemouse 3.0 kanske inte finns? Än… Åtminstone finns h*n inte i någon av mina fällor. Det finns ju också en möjlighet att h*n lärt sig  av sina bröders/systrars/kusiners whatsoevers misstag och insett att kravodlade russin inte är värda att gå i döden för?

Och idag hade man en rak, och praktiskt taget otrafikerad, grusväg, samt en husse som kunde eskortera Iza på en rejäl promenad. Det innebar att jag och den lille terriern kunde träna! Jippie!

Iväg mot grusvägen bar det, genom skogen så att han fick springa av sig. Vi började med lite fjärr, och dagens nyhet var att han faktiskt backade med framtassarna in i sitt från stå. Wow liksom?!

Sen nötte vi transporterna på framåtsändandet. Riktigt bra blev det, med ett lagom högt/lågt tempo.

Några inkallningar med ställande blev det också, och till sist fick han till ett skitsnyggt ställande. I samma sekund började det regna/hagla/snöa (det var lite oklart) och jag såg det som ett tecken från högre makter på att vi faktiskt skulle sluta där och då, så det gjorde vi.

… har nu mött sitt öde. Det har sitt pris att få smak på kravodlade russin. Men, det blev bara ett – igår natt. Nattens var orört och musen prydligt avrättad. Och hel. Detta får mig att tro att detta var kannibalen. Men … fällan får stå kvar, gillrad med kravodlat russin, så får vi se vad som händer.

Det har även sitt pris att bo på landet. I en trea i hyreshus i stan hade jag varken behövt ägna mig åt mössjakt eller snöskottning. Och på tal om det så har jag inte så ont i muskulaturen idag som jag befarade. Bara lite här. Och lite där. Men det är ju en dag i morgon också…

Idag har både jag och det lilla träsktrollet fått varsitt rejält bodybuilding-pass. Den lille genom att pulsa i orörd, djup, tung snö. Jag och Iza pulsade iofs i samma snö, men vi har ju liksom lite längre ben så för oss var det inte lika jobbigt. Sen fick jag för mig att inviga min nya filmkamera genom att låta honom pulsa i ännu mer djup snö. Filmpremiären kommer dock dröja ett tag pga vissa tekniska problem.

När vi kom hem tog jag mig ett bodybuildingpass genom att skotta snö. Vem, jag säger VEM, är så dum att de bygger ett garage så långt från vägen som möjligt? Men nu har jag baxat undan ca 40-50 kubikmeter tung, blöt snö och frågan är inte OM jag kommer ha träningsvärk i morgon. Frågan är snarare var, eller kanske t o m var jag INTE kommer ha träningsvärk? Och 15 minuter efter att jag var klar kommer husse hem och säger att han tänkt ta fram snöslungan (som är så stor och tung att jag inte kan rubba den), vilket han inte gjort på två år. Dessutom visste jag inte ens om/när han skulle komma  hem med tanke på de senaste dygnens intensiva jobbande… Nåja, nu är det gjort och några skumtomtar kanske jag gjorde av med på vägen?

Några ajFån-bilder från promenaden.

Sista kilometern hem var en veritabel hinderbana.

Och så här såg Karlsson ut efteråt…

…och Iza.

…men h*n har en bror/syster/kusin, whatsoever, som helt klart är lagd åt kannibalhållet. Det var en grisig brottsplats som mötte mig i morse, men jag ska bespara er detaljerna. Jakten går alltså vidare.

För övrigt så övergick gårdagens regn i blötsnö och det har väl ramlat ner ungefär 1 dm under natten och snöar fortfarande. Buskarna i trädgården har antagit en både bredare och lägre form än normalt. Eftersom mina planer på massor av spår- och lydnadsträning under jullovet ändå verkar gå åt h*vete så kunde det väl lika gärna ha hållit sig på minussidan, men det hade räckt med ett par minusgrader. Den kalla, lätta snön är ju trots allt hanterbar, men det här?!

Nej, röjning i garderob/förråd/skafferi/strumplåda (har inte bestämt mig än) får det bli istället. Och ett lydnadspass med den lille i vår träningslokal.  Och naturligtvis promenerande med bägge djuren. Min mycket korta insats i mellandagsrean gjorde jag  ju redan igår så idag kan jag definitivt stanna hemma med gott samvete. Det hade jag iofs troligen gjort ändå, för mellandagsrea är liksom inte min grej egentligen. Hade ju hoppats på att kunna provfilma lite utomhus idag, med gårdagens reafynd, men misstänker att kameran inte är gjord för blötsnöfall?

Nu vet jag hur det har gått för ICA-kängurun Karlsson fick i julklapp. 🙂

(Och örat, som icke längre är där det borde vara, är faktiskt Izas verk.)

Mina tveksamheter till mellandagsrea på juldagen är nu undanröjda! Jag var förlupen från hemmet i mindre än en timme (varav ca 30 minuter tillbringades i bilen) och hem kom jag med en sådan här. (Bilden är klickbar.) Och då hade jag hunnit med ett snabbt besök på ICA också!

Nu väntar jag på att batteriet ska laddas, sen inleds min karriär som filmfotograf. Bäva månde Sven Nykvist – eller inte? 😉

Ska försöka läsa instruktionsboken också… och varva med läsning av instruktionsboken för shiatsumassage-sitsen jag fick i julklapp.

Några som slipper bäva är garderoberna, för dem lär jag inte hinna städa eftersom  jag ska åstadkomma mästerverk med kameran. Det skulle i vilket fall som helst inte ha skett idag, men senare under jullovet.

Just nu funderar jag på om jag kan förhandla mig fram till en dags ”boxvila” för hundarna? Det är nämligen strax under 0° och ösregnar?!

(Det blev alltså inget nytt objektiv till systemkameran, utan en videokamera istället. Å andra sidan kostade den mindre än hälften av vad objektivet skulle ha kostat…)