Oro…

Idag är det lite tungt. Eller mycket tungt. Pappa har drabbats av komplikationer efter sin operation. Läget är ”stabilt” som det så vackert brukar heta, och läkarna låter positiva enligt A, men det är ändå oroligt. Jag brukar ju kunna hålla modet uppe och tro det bästa, och det gör jag väl fortfarande, men det är ändå tufft. Som vanligt bor vi också alldeles för långt bort. Med tanke på vädret som utlovats i morgon sätter jag mig inte gärna i bilen och åker upp. Funderade på att ta tåget, men jag kan ju ändå inte göra någon nytta när jag kommer fram… och vem ska ta hand om hundarna om vädret blir så illa som utlovat?

Dessutom har jag en (blogg)vän som genomgår en stor operation idag, som jag innerligt hoppas har avlöpt väl, så det har gått åt många tummar.

Izas  ”kli” verkar bli bättre, nu när vi i princip undanröjt möjligheten att klia. Eller möjligheten finns fortfarande, men om hon gör det i något obevakat ögonblick så är det textil/textil som möts istället för hud/klor. Husse lyckades rota fram en gammal bomullspolo av lite tjockare modell som efter viss modifiering, medelst sax, funkar ganska bra. Och strumpan har hon fortfarande på sig. När vi går ut bär hon fuskpolo (någon som minns dem?) som tillverkats av en gammal fleecetröjeärm, för att skydda mot kylan på det rakade området. Och så är det naturligtvis sele som gäller för att inte skava. Dock verkar intresset för att klia ha avtagit så mitt Klorhexidin och Alsol-tvättande (inte samtidigt) verkar ha gjort nytta.

Dagens outfit!

Tja, det är lite mycket nu som sagt. Dessutom fick jag själv en inte alltför putslustig diagnos av min naprapat, som även råkar vara läkare, i söndags. Den tål också att funderas på. Tack och lov är det en lugn period på jobbet just nu så det gör inte så mycket om jag är lite ofokuserad mellan varven.

För att skingra tankarna lite så ägnades lunchrasten idag åt en stunds lydnadsträning på återvändsvägen. Husse tog hand om Iza. Inkallningarna (med både stå och ligg) börjar se riktigt bra ut. Nu är jag även duktig på att varva med släta inkallningar för att hålla tempot uppe. Lite saktagående hann vi också med.

Nej, nu ska jag försöka göra lite nytta. Kanske packa ner Årets Bruksborderbucklan och skicka tillbaka den till BTS? Det finns nog några andra projekt att ta tag i också…

7 reaktioner på ”Oro…

  1. Oj, det låter som om du har en hel del jobbigheter på gång nu 😦
    Jag vet ju hur det är, och jag håller verkligen tummarna för att det blir bättre med din pappa och allt det andra snart. Det är så vansinnigt tärande med sånt där 😦

  2. Jag skickar varma tankar till dig.
    Ofta är det så att problemen samlar sig i en klump.
    Du ska se att snart har det vänt 🙂

  3. Inte alls kul med så mycket oro. Jag önskar det skingras lite för sig snart.
    Passar på att skicka en stor tack-kram för vinsten! Den kom i brevlådan först i går. TACK!

    • Varsågod. Jag hade glömt att sätta på frimärken när jag la ut det i brevlådan i torsdags, så brevbäraren tog inte med det. Lite kinkigt tycker jag. 😉 Men i fredags åkte det iväg, MED frimärken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s