Tävla!

För ovanlighetens skull tänkte jag utlysa en liten tävling här. Med ett pris!

Den som författar kommentar nummer 8000 blir lycklig ägare av ett två månaders provabonnemang hos lovefilm.se. Kommentarsbombning à la spam godkänns inte, och jag tänker inte tala om hur många kommentarer det fattas, men det är inte särskilt många. 😉 Om jag skulle vara den som skriver den åttatusende kommentarer så går priset till den som kommer närmast efter. Och kommentaren behöver inte göras till detta inlägg utan kan höra till vilket inlägg som helst.

Ha en trevlig kväll! 🙂

Lite gnällig? Ja kanske…

Möjligen tycker min pappa att jag är lite gnällig vad det gäller vädret, för idag kom det ett urklipp ur DalaDemokraten i brevlådan. Urklippet handlar om kylan (som varit mycket värre än här) och diverse strömavbrott. Särna i norra Dalarna är ett berömt köldhål, och slutklämmen i artikeln är detta:

Nu för tiden har Inga Wall normal standard i sitt hus. Värre var det nyåret 1978 då det var – 49° i Särna och Inga hade utedass.

– Då hade jag frysboxen i ett uthus och sprang ut för att hämta något. När jag öppnade luckan var det varmt därinne. Först blev jag orolig över att något var trasigt, men sen kom jag på att det bara var 20 grader kallt i boxen och – 49 ute. Det kändes lite kul att värma händerna i sin frysbox.

Ja, jag är väl lite gnällig då. 😉 Men jag vill poängtera att den nyårsaftonen och natten tillbringade jag i Mora och Rättvik. Där var det inte fullt lika kallt, ”bara” – 33 ungefär. Några stackare på festen hade låtit sina öl ligga kvar i bilen lite för länge. Det borde dom inte ha gjort…

Karlsson och den magnetiska fleecen

Visste ni att fleece är magnetiskt? Inte jag heller, men på Lennart Å. Karlsson har det en klart magnetisk effekt. Han verkligen älskar att ligga på fleece, och finns det bara fleece att tillgå så hamnar han ofelbart där. Han sover sällan i mitt knä, men när jag fryser och lägger på mig en fleecefilt när jag sitter framför TV:n så är han där på ett litet kick. Och somnar hårt. Han har fleecepläd i bilburen (i kombination med liggunderlag, ventapad och något annat luddigt), fleecefilt i sin säng i sängen, fleecepläd i bia-bädden i arbetsrummet… Ja ni förstår.

Nu har han fått en egen fleecefilt i soffan, och trots att den inte ligger på hans favoritplats (som också råkar vara husses favoritplats) så söker han upp den, i den andra soffan, och somnar gott.

Vet inte vilket samband det finns mellan hans intresse för fleece och det faktum att han i samband med sin första utställning vann en fleecepläd? Kanske ett fall för lite terapi hos en hundpsykolog? 😉

Och gud förbjude att fleeceplädarna är snyggt ihopvikta. Nej, ju rörigare desto bättre, och är de ihopvikta så ändrar han snabbt på det, bäddfantast som han är. Och jo… jag är en curlingmatte, jag erkänner.