Hösttecken behöver man ju inte direkt leta efter. De ramlar liksom över en, både bildligen och bokstavligen. Detta är dock något jag inte ser dagligen från altanen, och jag hörde dom i ett par minuter innan jag såg dom. Långt bort, och högt upp, med näbbarna i rakt sydlig riktning. Inte utan att man blir lite avundsjuk…
vallterrier.com 
Hösttecken… Urk, jag får ångest vid blotta tanken på kyla, mörker, snö och elände 😦 😦 😦
Se’n får folk tycka att det är sååååååå vackert med gulnande löv och såååååå mysigt med levande ljus och sååååååå frisk luft på hösten. För mig är det bara ångest med fåglar som flyr härifrån, växter som dör och träd och djur som går i vinterdvala. Jag förstår liksom aldrig det mysiga med kyla, storm, hagel och drivis och ett till synes oändligt mörker … 😛
Sådana här dagar är hösten faktiskt helt OK, soligt och vindstilla. Men på det stora hela håller jag med dig. Och mörkret är absolut värst… Det andra är liksom lite mer variationsrikt. Jag menar det regnar ju inte hela tiden, blåser inte hela tiden osv. Men mörkt på kvällarna är det – hela tiden… 😦
Jag känner att jag inte riktigt hann med den här hösten. Helt plötsligt hade dom flesta löv ramlat av innan dom blivit så där fint sprakande röda och gula. Mörkt på morgonen har vi oxå nu, urk!
Jag brukar vinka åt flockar av tutande gäss som kör iväg – fast det är lite förvirrande, jag tycker ofta de drar åt fel håll? (Norr/österut) Antar att de har uppsamlingsplatser på sina ställen, jag måste väl sluta oroa mig 🙂