Hur ska man tolka det när man, å tjänstens vägnar, ska skriva ordet ”matta” och det av de flinka fingrarna formas ordet ”matte”? Jag är ganska säker på att det inte har något med vare sig siffror eller snickaren i Bygglov att göra, utan med min självbild.
Som den minnesgode läsaren vet har jag varit med om värre, men ändå?
vallterrier.com 
Jo, det där känner jag igen, att fingrarna (och hjärnan) lever sitt eget liv ibland. 😉
Lugn, bara lugn. Det är ett tillstånd som cirka 90% av hundägarna lider av (jag höftar lite 😉 ) och som tyvärr är kroniskt så länge man innehar en eller flera hundar.
Bland de sista uppgifterna jag hade på mitt gamla jobb, när jag bestämt mig för att flytta till Skåne, var att arrangera en konferensresa till HelsingFORS. Mina fingrar ville hela tiden skriva HelsingBORG. Var nog nåt freudianskt det med.