Hur tänkte jag nu?

Av en slump (?!) stannade jag till på Blomsterlandet igår, på väg från jobbet. Det kan tänkas att jag sett något om att de hade pelargondrive? Hur som helst skulle jag bara titta, för några fler pelargoner har jag ju inte plats med innan utomhussäsongen är igång…

Och… så kommer jag hem med fem nya!? Två engelska (nr 1 och 4 nedan) och tre andra. Samtliga sorterna är nya för mig. Dock är jag skeptisk till hur de kommer se ut fram emot sommaren eftersom de måste vara väldigt hårt drivna för att se ut så här i mars? Men den som lever får se… Hur som helst är de väldigt vackra just nu.

För övrigt spritter det rejält i de övervintrade, och framför allt i sticklingarna jag tog i höstas. Det som förvånar mig mest är den nedan. Det är en stickling jag fick av K:s gammelmatte. Den rände iväg rejält på höjden och hade inte ett blad kvar nedtill. När jag planterade om för några veckor sedan kapade jag av den, satte toppen i jord för att försöka rädda något men lät den här pinnen vara kvar, mest som ett experiment. Att den skulle ta sig hade jag föga hopp om. Men se på f*n! Nu, efter ett par veckor, så börjar det komma små blad på ”pinnen”! Oerhört fascinerande vilken livskraft de ändå har. Sen tror jag väl inte att det blir något av de mest kraftfulla exemplaren i sommar, men ändå…

Och ja – det är fortfarande snö i bakgrunden. Det har inte hänt mycket på de två sista dagarna trots det härliga solskenet. Tjälen i marken och minusgraderna på nätterna gör att det går segt. Jättesegt!