Potatissallad – någon?

I höstas köpte jag, på Sagaforms utförsäljning, några salladsskålar i trä med helt raka kanter. Jätteläckra, och kostade nästan ingenting. Min tanke var att använda dem som ytterkrukor till pelargoner eller något annat grönt. Men – för att detta ska fungera och ”krukorna” inte bli förstörda på nolltid behöver jag någon form av innerkrukor, förutom de som själva blommorna bor i. Nu har jag finkammat stan för att hitta den gamla sortens tråkiga ytterkrukor i plast. Min mission har misslyckats. Jag har hittat sådana men i för liten storlek. På ICA idag hittade jag dock potatissallad som levereras i burkar av perfekt storlek (konstaterade jag efter att ha mätt med medhavt måttband!). Nu återstår bara ett problem, vem f*n ska äta upp 2,5 kilo potatissallad? Men jag har inte köpt burkarna med innehåll ännu. Jag är mottaglig för andra förslag; ca 15-16 cm i diameter och max 13 cm högt får det vara.

Snöat har det gjort oavbrutet hela dagen, men nu verkar det som om det övergått i regn. För Karlssons del blev det repris på gårdagens aktivitet. På åkern utanför vårt hus hade snön drivit ihop rejält på vissa ställen vilket resulterade i att han körde fast och gick på näsan ett par gånger. Då ändrade han taktik. Istället för att springa så gick han fram, med pip i munnen, samtidigt som han försökte utveckla simhud mellan tårna för att inte sjunka igenom skaren som finns under den nyfallna snön. En syn för gudar… 🙂

Framåtsändandeträningen fortskrider och nu har han greppat att ”sakta” betyder ”trava en bit framför matte”. Jag kan uttala kommandot när han står still vänd mot mig, varvid han vänder upp och börjar trava. Alltid något att glädjas åt.

För övrigt har jag ägnat dagen åt pelargonpyssel. Vi får se vad det blir av mina sticklingar från i höstas. Dessa har utsatts för grav vanvård (läs: för lite vatten) hela vintern och ser inte särskilt pigga ut. Nu körde jag hårt och planterade om i lite större krukor och beskar – samtidigt! De var nämligen så långa och rangliga att de mer liknade hängpelargoner och var därmed väldigt svåra att hantera. Vi får väl se om de överlever, men det var ”bondpelargoner” och mårbacka som råkade ut för detta, och de verkar ju tåla en hel del.

Några som däremot klarat sig bra trots vanvården är en hängpelargon-stickling och en stjärnpelargon. Gud vet vad de har levt på, men inte är det vatten i alla fall.