Månad: maj 2008

I föregående inlägg ville jag ha ett makro. Sen kom jag på att jag har ett, om än tillfälligt.

Har lånat ett teleobjektiv av en jobbarkompis som jag skulle testa under helgen. Han har en gammal ”analog” Nikon och eftersom han numera kör digitalt av annat märke är han pigg på att sälja detta. Det har dock ingen bildstabilisering (som det är i de nya och som kan vara mycket bra att ha om man använder full zoom) och är rejält klumpigt så jag är tveksam till eventuell affär, men en test fick jag ju ändå lov att göra. Och vips, där visade sig att det fanns ett ”makro-läge” också. Verkar funka ganska OK i alla fall. Men jag inser mer och mer hur lite jag kan, och hur mycket jag vill kunna, för att utnyttja kamerans alla funktioner…

Japp, ni läste rätt; kampen MOT solen!

Det finns dagar på ett år när man önskar att man bodde i ett (relativt sett) underhållsfritt tegelhus. Idag var en sådan dag. Det skulle nämligen målas i vårt sydväst-hörn där altanen skall byggas. Och då är ändå vårt hus målat med Falu rödfärg vilket gör att ska det nu målas så kan det inte bli enklare, varken förarbetet eller själva målningen. Men det ska ändå göras.

Tidig revelj alltså, för att hinna före solen om den nu skulle få för sig att visa sig. Och det fick den, men vi vann, dvs hann måla klart innan solen började lysa på de aktuella väggarna. Så nu är det gjort. Nu är det bara att hålla tummarna för att bygget kommer igång om en vecka, som planerat.

När målningen var överstånden, åtminstone för den här gången, gick jag ut och vallade en ruta med fem föremål och sen hämtade jag den lilla terriern. Första föremålet gick som på räls men sen började han strula och tappade fokus. Då kopplade jag honom och vi gick gemensamt ut och kollade att det verkligen fanns fler föremål och så fick han hämta dom också. I morgon blir det repris på samma övning. I morgon ska Iza få ett spår också. Det lovade jag henne redan i torsdags, att jag skulle fixa innan helgen var över, så då får det bli så.

Medan vi körde uppletande traskade husse och Iza iväg på promenad och jag och Karlsson gick djävulsrundan alldeles på egen tass. Det är nog nyttigt för honom att passera alla ”stress-platser” utan en storasyster som varvar upp allt. Kameran var med också, så på första hälften, där han kan vara lös nästan hela tiden blev det en del foton. Vid det laget hade dock blivit ganska mulet med bara enstaka solglimtar.

Posering bland vitsipporna.

Lär mig aldrig vad detta är, men en vacker färgklick i det tråkiga steniga diket är det definitivt.

Ingen fotosejour utan tunga. 😉

Varför ska jag bara sitta här? Det är ju tråkigt…

Ännu roligare hade det varit med hela öron och hel svans. 😉

Jag vill ha ett makro-objektiv, jag vill ha ett makro-objektiv, jag vill ha…

Mer vitsippor.

Varför ska jag bara ligga här och ligga, till ingen nytta? Jag passar på att träna lite kryp.

Och sista porträttbilden för idag.

Just nu känns det som om jag skulle behöva (minst) ett år för att ”komma ikapp” med allt som borde göras, ute och inne. Eller en hustomte som man kunde peka åt med hela handen och så blev det bara grävt, buret, målat, murat, rensat, fixat, lagat, röjt, planterat… Men framför allt skulle jag behöva vara ledig hela maj månad, men det är en fullständig utopi på det jobbet jag har.

Nu är åtminstone det mesta klart inför altanbygget. Pionen som stod kvar i rabatten är flyttad och om den överlever ska den ha medalj. Är det någon som vet hur rejäla rötter en pion har? En pion som förmodligen stått på samma plats i ca 25 år? För den som inte vet kan jag berätta att dom rötterna är kraftiga, och djupa. Endast en bråkdel kom med till den nya placeringen så jag har mina tvivel på att den klarar sig. För övrigt borde den redan varit tilldelad en tapperhetsmedalj för att alls ha överlevt. Den har nämligen befunnit sig bredvid och, huvudsakligen, under ”the clematis from hell” men lika envist varje år försökt ta sig igenom clematisens minst sagt yviga grenverk. Och när den äntligen får lite ljus och frihet så kapar vi av rötterna på den?! Inte alls snällt.

I morgon ska väggarna i hörnet (där altanen ska byggas) målas med Falu rödfärg. Det är det huvudsakliga projektet, och det måste ske tidigt eftersom solen kommer dit ganska snabbt. Idag har allt virke till altanen beställts och förhoppningsvis kommer bygget igång nästa helg. Gissa om jag längtar tills det är klart?

Hundaktiviteterna idag har bestått av bl a ett uppletande till Karlsson. Nu började vi om från början, dvs med synretning. Han fick sitta och titta på när jag vallade och la ut föremålen. Det var ingen som helst tvekan om vad han skulle göra och han plockade in fyra föremål på nolltid i en ruta som var ca 30 meter bred och 50 meter djup. I morgon ska vi köra på samma plats men då får han inte vara med när jag vallar.

Efter det tog vi en aktivitetspromenad han och jag, och en av hönorna. Med en höna, en tennisboll, fyra uppletandeföremål, ett tjänstetecken + lite annat i fickorna såg jag ut som ett högdräktigt mumintroll, men det är smällar man får ta. 🙂

Lite senare har vi tränat kryp och inkallning med ställande. Krypet gör stora framsteg varje träningstillfälle så det känns lovande. Inkallningen blir också mycket bättre, men jag ska försöka komma ihåg att knipa käft för han stannar bättre på enbart handtecken.

Iza har fått promenera med husse och sen har vi kört ett klickerpass i köket. Bestämde mig för att försöka lära henne nostarget igen, med hjälp av post-it-lapp. Hon hugger dock vilt i post-it-lappen, istället för att dutta med nosen. Funderar på om jag skulle ta handtarget istället? Att det inte är tillåtet att hugga händerna av matte tror jag faktiskt att hon fattat på åtta år? Men jag är inte helt säker…? Om det inte blir uppdaterat här på ett tag så vet ni varför. Då beror det på att matte har händerna i fint inslagna paket.

Båda hundarna verkar dock vara mer än nöjda med dagens aktiviteter för när husse kom hem efter ett ärende så orkade inte ens Karlsson springa och hälsa vid dörren, och DÅ är han trött. 😉

Karlsson har ett eget liv! Och en flickvän. På 16 år!

Att han har ett eget liv med egna vänner och bekanta kommer egentligen inte som någon större överraskning. Eftersom han tillbringar två-tre dagar varje vecka hos svärmor så har jag ju förstått detta, men det blev extra påtagligt igår.

På kvällen åkte vi hem till killen som ska hjälpa oss med altanen. Han bor i husses farbrors gamla hus, inte alls långt från svärmor (och svärfar). När vi kommer in möts vi av en fyrbent dam, på 16 år! Och hennes matte som förtvivlat undrar ”var är Karlsson, är han inte med?”. Tydligen är den fyrbenta 16-åriga damen kär i Karlsson, och han är visst kär i henne. 🙂 Och är det något han uppenbarligen har insett så är det att skönhet kommer inifrån, för ytan på denna hund var inte … vacker. Men hon var oerhört charmig, lugn och belevad. En korsning mellan dalmatiner/golden och … nå’t. Eventuellt kan det vara schnauzer för på senare år har hon tydligen antagit en svart/silver-färg, anlagt både skägg, mustach samt ”lugg”. Dessutom hade hon en gles ”ragg” över hela skulderpartiet medan hon var helt släthårig på bakkroppen. Men som sagt, oerhört charmig, vilket Karlsson tydligen har upptäckt. Och för att vara 16 år var hon beundransvärt pigg. Lite lomhörd, förmodligen lite dimmig syn, och lite stapplig gång. Men som sagt, 16 år!

Karlsson har ett eget liv. 🙂

Den uppenbara rubriken vore egentligen Vi hade i alla fall tur med vädret, men jag återkommer till det.

Att ”fira” valborg har jag inte ägnat mig åt på många år. Klubben har nämligen alltid elitspårtävling 1:a maj och sedan jag blev tävlingssekreterare, någon gång i mitten på 90-talet, har jag skött sekretariatet på denna tävling. (Förra året var iofs ett undantag eftersom vi då var iväg med husvagnen.) Och ska man upp och köra bil i ottan den 1:a maj så får man hålla sig i skinnet (och kudden) 30:e april. Så är det bara! Och det gäller ju inte bara mig utan massor av klubbens medlemmar som är engagerade i tävlingen. I år var ju planen också att vi skulle åka iväg och jag hade sagt att jag inte kunde sitta som sekreterare, men i ett svagt ögonblick lovade jag att OM vi blev kvar hemma så kunde jag ta hand om det, och har man lovat så har man. Igår blev det alltså bestämt att jag skulle sköta sekretariatet. Allt var dock väl förberett och jag fick sovmorgon eftersom jag inte behövde infinna mig på klubben förrän kl 09.00.

Att vi blev hemma innebar också att jag kunde delta i gårdagens sjuhärads-träning. Vi var ett gäng tappra som infann oss, istället för att fira valborg. Igår stod det uppletande på schemat men jag kom tidigt och hann bli genomkörd i II:an. Det visade sig att tisdagens intensivträning gett resultat, åtminstone på inkallningen som var åtskilligt mycket bättre. På rutan finns det fortfarande en hel del att önska… Han började också tjuvstarta på apporten och stack på tävlingsledarens ”kommendera” men det fick vi stopp på rätt kvickt. Han fattar snabbt det lilla träsktrollet. 🙂

Sen var det dags för uppletandet och njae … att säga att det var uselt vore en underdrift. Förra veckan jobbade han på, även om han inte hittade några föremål inom tiden. Den här veckan betedde han sig mest som en kissnödig tjuren Ferdinand på skogspromenad?! Vid ett tillfälle, när han bara lullade omkring, gick jag helt sonika ut och hämtade honom, stoppade honom under armen, och gick tillbaks till stigen. Det finns vissa fördelar med att ha en liten brukshund. 😉

En viss tröst är ju att dagens elithundar i samma ruta också hade stora problem och poängen var genomgående väldigt låga, så rutan är svår, det är det ingen tvekan om. Men det ursäktar inte hans beteende igår, möjligen det förra veckan. Nåväl, vad vi ska träna på i helgen stod dock helt klart, och så diskuterar vi inte det mer. 😉

Dagen flöt på bra och tävlingen var över redan vid 13-tiden. Då hade iofs fyra av sexton ekipage brutit på spåret. Och det är nu vi kommer in på den alternativa rubriken. I natt och tidigt i morse hade det regnat. Hela tävlingsdagen har vi haft uppehåll och ca 15 minuter efter prisutdelningen kom det en skur. Och sedan jag kom hem har det spöregnat och t o m åskat! Så; vi hade i alla fall tur med vädret!

Några micro-träningpass har jag och min assistent Karlsson hunnit med under dagen. Jag har inte slutat fascineras över hur snabbt han greppat krypet!? Vad han ska göra är det ingen tvekan om och han kryper jättefint. Nu ska vi bara få ordning på;

1: mattes fötter

2. tempot

3. positionen

4. riktningen…

…så vi är långt ifrån sysslolösa. 🙂

Efter hemkomsten har jag kört ett ”demolera köket-pass” med Iza. När jag började med klicker på henne så tränade jag in namnet på olika saker i köket; t ex ”stolen”, ”spisen” och att stänga lådor som var öppna. Det är riktigt länge sedan vi körde detta nu, det har fallit i glömska hos mig, och hos henne också visade det sig. Det tog ett tag innan hon var på banan, men hon hade i alla fall roligt. Att få henne att markera saker genom att ”dutta” med nosen har jag misslyckats med, hon är inte direkt den diskreta typen. Här är det tassarna som gäller, med klor och allt, vilket innebär att man får tänka sig för lite, eller köra korta pass för att minimera skadorna på inredningen. Men som sagt, vi hade ganska roligt och nu sover de nöjt båda två.

By the way; det är ingen som har tips om var på nätet man kan få förslag, med bilder, på olika altanräcken? Googlade på det ordet igår och hittade massor med sidor men bara med riktigt komplicerade räcken, med mycket snickarglädje. Jag vill ha ett enkelt räcke med raka ”spjälor” men har vissa problem att få både snickaren och husse att förstå vad jag är ute efter. Tips mottages tacksamt!