maj 3, 2008

I föregående inlägg ville jag ha ett makro. Sen kom jag på att jag har ett, om än tillfälligt.

Har lånat ett teleobjektiv av en jobbarkompis som jag skulle testa under helgen. Han har en gammal ”analog” Nikon och eftersom han numera kör digitalt av annat märke är han pigg på att sälja detta. Det har dock ingen bildstabilisering (som det är i de nya och som kan vara mycket bra att ha om man använder full zoom) och är rejält klumpigt så jag är tveksam till eventuell affär, men en test fick jag ju ändå lov att göra. Och vips, där visade sig att det fanns ett ”makro-läge” också. Verkar funka ganska OK i alla fall. Men jag inser mer och mer hur lite jag kan, och hur mycket jag vill kunna, för att utnyttja kamerans alla funktioner…

Kampen mot solen

Japp, ni läste rätt; kampen MOT solen!

Det finns dagar på ett år när man önskar att man bodde i ett (relativt sett) underhållsfritt tegelhus. Idag var en sådan dag. Det skulle nämligen målas i vårt sydväst-hörn där altanen skall byggas. Och då är ändå vårt hus målat med Falu rödfärg vilket gör att ska det nu målas så kan det inte bli enklare, varken förarbetet eller själva målningen. Men det ska ändå göras.

Tidig revelj alltså, för att hinna före solen om den nu skulle få för sig att visa sig. Och det fick den, men vi vann, dvs hann måla klart innan solen började lysa på de aktuella väggarna. Så nu är det gjort. Nu är det bara att hålla tummarna för att bygget kommer igång om en vecka, som planerat.

När målningen var överstånden, åtminstone för den här gången, gick jag ut och vallade en ruta med fem föremål och sen hämtade jag den lilla terriern. Första föremålet gick som på räls men sen började han strula och tappade fokus. Då kopplade jag honom och vi gick gemensamt ut och kollade att det verkligen fanns fler föremål och så fick han hämta dom också. I morgon blir det repris på samma övning. I morgon ska Iza få ett spår också. Det lovade jag henne redan i torsdags, att jag skulle fixa innan helgen var över, så då får det bli så.

Medan vi körde uppletande traskade husse och Iza iväg på promenad och jag och Karlsson gick djävulsrundan alldeles på egen tass. Det är nog nyttigt för honom att passera alla ”stress-platser” utan en storasyster som varvar upp allt. Kameran var med också, så på första hälften, där han kan vara lös nästan hela tiden blev det en del foton. Vid det laget hade dock blivit ganska mulet med bara enstaka solglimtar.