Chockade hundar!

Idag har båda hundarna blivit chockade, fast på lite olika sätt.

Som jag skrev hade jag ju lovat Iza ett spår, och ett spår blev det. Ungefär samma som Karlsson fick för två veckor sedan fast ”baklänges”, dvs uppskattningsvis 1 km. Ett upptag som hon klarade galant med en jättefin analys för att sen gå (nåja) åt rätt håll. En pinne missade hon men i övrigt skötte hon sig fint ända tills vi var nästan vid slutet. Hade jag inte gått spåret själv hade hon grundlurat mig för där valde hon ett viltspår istället. Det fanns precis färsk avföring i spåret, som kommit dit efter att jag lade spåret. Det är oklart om det var ett jätterådjur eller en baby-älg som lämnat den för storleken var något mitt emellan. Men hon var helt klart mer intresserad av det än av mattes spår. Inte bra! Men vi hade ett litet utvecklingssamtal och sen valde hon mattes spår istället. ”Svårigheterna”, en återgång och en spetsvinkel, löste hon galant och även ett par andra tappt som hon fixade helt själv.

I vissa partier av spåret insåg jag att integral-hjälm inte hade suttit i vägen. Att lägga spår i risig granskog när man har båda händerna fria och kan parera grenar i täta partier är en sak. Att spåra med hund i samma terräng är en helt annan sak. När båda händerna är fullt upptagna av att hålla i linan skulle man behöva ett rejält skydd för ansiktet…

Direkt när vi kom hem igen gick jag och Iza ut för att valla en uppletanderuta till K. Men då flög f*n i mig och jag körde ett uppletande med Iza också. Hon var ganska trött efter spåret (även om hon dolde det väl) så jag var osäker på hur det skulle funka. Hon fick vara med och se när jag la ut alla fyra föremålen och som vanligt hämtade hon det första kanonfint för att sen börja tveka och ”klibba”. Men efter viss övertalning så fick jag in alla fyra.

Snacka om chock för fröken Iza. Både spår och uppletande på samma dag! Det var inte igår, tyvärr.

Därefter gick jag hem och hämtade lilleman som vid det här laget var i någon form av upplösningstillstånd. Precis som igår så sprang han ut jättefint och hämtade det första. Och precis som igår började han sedan ”klibba”. Det var då jag chockade honom. 🙂 I pur frustration ställde jag mig en halv meter bakom och röt ”UT OCH LETA” samtidigt som jag klappade i händerna och därefter puttade till honom i baken. Och UT OCH LETADE gjorde han. Det var som om han fått en raket i baken för han for i full karriär rakt ut i rutan och – rakt på ett föremål. Klang och jubel! Körde samma taktik två gånger till med samma resultat. Och sen var alla föremål hemma. 🙂 Nu är ju inte detta något jag kan göra på tävling men det kanske var en väckarklocka? Den som lever får se.

Därefter tog husse en promenad med dom och sen var åtminstone Iza ganska nöjd. K ska snart få ett pass med rutan, och lite kryp, så hans dag är inte slut än.

Jyckarna vilar ut i solskenet.

I övrigt har dagen ägnats åt mer huspyssel, och pelargonpyssel. Färgen på knutbrädorna vid den blivande altanen har skrapats och bara solen går ner bakom lagården ska jag ge mig ut och måla. Det är egentligen inte optimal temperatur för det, men jag har inget val. Gör vi det inte nu kommer vi inte kunna göra det alls.

Mina pelargonsticklingar från förra året har också planterats om, några veckor för sent. Även toppskotten som jag tog från dem har fått ny jord och större svängrum. Det verkar faktiskt som om även de har tagit sig alla fyra!

Detta år sticklingarna från i höstas. Och lugn… de var bara ute under själva omplanteringsfasen, sen fick de flytta in igen. 😉 Men jag längtar tills de kan flytta ut på allvar. Är lite trött på att ha campingbordet stående i vardagsrummet, fullt med pelargoner.

Blommar vackert gör åtminstone en utav dem.

Och så ytterligare några bilder tagna med låneobjektivet i morgonsolen.

Så här långt (eller kort?) har syrenerna kommit hos oss. Så är det när man bor i en odlingszon som motsvarar Norrlands kustland…

Precis utanför den befintliga lilla altanen står denna, alldeles solo, än så länge.

Och så var de här fyra lediga dagarna snart till ända. Vart tog dom vägen?