Några goa garv!

Lillebror, och för den delen hans storasyster, ser ju ofta till att man får sig ett gott skratt.

De senaste exemplen är dels från gårdagskvällens träningspass, och dels från kvällens privatträning.

Igår hade han av någon okänd anledning lagt sig ner på tvären, framför mina fötter. Förmodligen väntade han sig att det skulle regna ”manna” från himlen för att han var så duktig och låg ner? Men istället sa jag ”fot” vilket brukar resultera i att han reser sig och kommer in i position. Igår kväll var det bara en hake. Han glömde resa sig… Han försökte liksom ”vältra” sig in i position och det slutade med att hamnade som skadeskjuten skalbagge, på rygg, vid mina fötter. Det ledde till den kvällens bästa skratt. 😀

Ikväll har vi som sagt kört privatträning igen. Vi fortsatte bl a med fokuset i platsliggningen. Dvs S stod bakom honom och kastade korv (framför honom) och klickade när han hade rätt fokus. Och han har fortfarande inte förstått hur det går till! När han fångat korvbiten är han ju oftast stående, och han ser lika misstänksam ut varje gång. Han sneglar frågande på S och funderar intensivt på om hon kan ha något att göra med det hela, men näää… Det är fortfarande ett stort mysterium i hans värld. Snart börjar han väl tro på högre makter, eller nå’t. Men han verkar åtminstone greppa vad han ska göra för att utlösa det magiska händelseförloppet, dvs titta framåt, och då är ju allt gott och väl. Men hans min när han funderar på var korvbitarna kommer ifrån är obetalbar. Och skrattframkallande. 🙂

Stundtals var han gruvligt okoncentrerad och ”nosig” ikväll, liksom S hane som inte heller hade hjärnan med sig. Vi beslutade att labbetiken som passerade i början av passet var i höglöp… Och så jobbade vi utifrån det. 🙂

Vi körde några platsliggningar där S körde fjärrdirigeringar med sin hund precis jämte. Och även en inkallning förbi K. Och ärligt talat märkte han knappt att det fanns en annan hund där som gjorde en massa konstiga saker. Han hade fullt sjå att lokalisera löptiken som passerat en halvtimme tidigare. ;-

Vi hittade en alldels öde fotbollsplan som var som gjord för hundträning. Och vi behövde inte ens använda själva planen utan klarade oss med området bakom ena målet. Det där med ”öde” varade dock inte så länge. Strax ramlade det in ett korp-lag, och därefter ett annat; räddningstjänsten. Uppvärmningsövningarna som pågick för fulla muggar störde dock inte K det minsta. Och precis när matchen skulle börja var vi klara.

När jag kom hem tog jag en ljuvlig kvällspromenad med Iza, på tu man hand. Och när vi kom hem var jag jätteduktig och både stretchade henne OCH masserade fläskfilén. *klappar mig själv på axeln*

Analys 1.5

Nu har jag pratat med fyra (!) personer som såg min lydnad i söndags, och ingen kan erinra sig exakt vad K gjorde på läggandet, när han inte la sig. Två utav dem säger sig ha sett allt annat, men missat just läggandet. Inte ens tävlingsledaren, som befann sig i en hyfsat central position, kommer ihåg vad som hände, eller inte hände…  *snyft* Jag lägger härmed ner den här utredningen och sätter det inträffade på missuppfattningskontot. Punkt.

******************************

Dessa två kompisar spatserade omkring på ”min” åker i förmiddags. Normalt sett ”bor” de på en åker lite längre bort, men gör små utflykter ibland.

Mäktiga  djur är det också, nästan som älgar fast i en annan klass; fågelklassen. 🙂

******************************

Och eftersom Ingrid stoltserade med sina utslagna syrener i sin blogg måste jag ju visa hur långt mina har kommit (men bilden togs faktiskt i förmiddags, innan jag läste Ingrids inlägg. 😉 )

Så är det när man bor på en ”fjälltopp”. Allt är lite  senare…