En äppelbuske?

Äppelträd har jag hört talas om. Men en äppelbuske?! Det är just vad jag har i trädgården.

Denna växt fanns i trädgården när vi flyttade in, liksom allt annat i busk- och trädväg. 1-2 meter var den då, och ganska smal. Jag lade ingen större möda på att artbestämma den. Den var grön, och det räckte liksom. Den något udda placeringen mellan en rabatt (numera omvandlad till kirskålsodling) och muren/häcken förbryllade mig dock. Denna växt ägnade sig åt att – just det – växa. Ohejdad. Numera är den nog ca 6-7 meter hög, och x antal meter bred.

För några år sedan, ungefär vid den här tiden, upptäckte jag att busken blommade. Med något som var misstänkt likt äppelblom!? Samma år på hösten fick jag mina misstankar bekräftade när det fanns äpplen på busken! Mycket små (och sannolikt helt oätliga) men obestridligen – äpplen.

Jag har numera bestämt mig för teorin att det är vildäpplen som självsått sig, och jag lever i gott samförstånd med min äppelbuske. Den är vacker när den blommar och skymmer rätt bra mot grannen. 🙂

Det slutliga beviset…

…på att jag verkligen ÄR en pelargon-kärring har nu uppenbarat sig.

Igår kväll fick jag kalla fötter (i dubbel bemärkelse) och insåg att även mina nyinköpta blomster skulle få kalla fötter under natten. Jag började med att flytta in dem mot husväggen på vår lilla altan. Det brukar kunna klara de första frostnätterna på hösten. Men lite senare fick jag ännu kallare fötter och flyttade in dem. Inomhus. Till köksbordet! Jag undrar fortfarande vad husse tänkte när han sent igår kväll kom hem efter att ha beskådat Elfsborgs skrällseger mot blåvitt. (Att jag fortfarande undrar beror på att han gick upp vid 03.30-tiden i morse/i natt. Det gjorde inte jag.) Nu är dock pellisarna återbördade till utomhuset, men det blir nog samma procedur ikväll misstänker jag. Undrar hur kallt de klarar, egentligen? I morse var det ca +3° så det kändes trots allt som ett klokt beslut.

Igår kväll var jag på klubben med bägge hundarna. Med Iza körde jag mest agility. I början var hon ganska virrig och gjorde mest annat, men sen tog det sig. Hindersuget är det inget fel på i alla fall. Ibland har vi dock differentierade uppfattningar om var det suger mest. 🙂

Fick hjälp med lite kommendering av fritt följ på Karlsson. Beväpnade ”kommendanten” med en klicker som skulle användas när det såg riktigt, riktigt bra ut. Och det gjorde det faktiskt ibland. Fördelen med klicker hos ”kommendanten” är att jag kan titta rakt fram istället för på K och då hänger han med betydligt bättre.  Får köra mycket kommendering, och inte nödvändigtvis där jag gör som dom säger. Det krävs en hel del chockeffekter för att han ska hänga med. Typ; språng marsch från halt, helt om språng marsch, täta vändningar mm. Då hänger han med jättebra. Men trots att vi inte blivit kommenderade särskilt ofta så verkar han ha kopplat ihop det med tråkigt – inga belöningar. Det måste vi nu åtgärda, snarast!

Därefter körde vi lite på egen hand; rutan (mycket skällande är det 😦 ), inkallning med ställande och kryp.

Avslutade kvällen med medlemsmöte. Där fanns västar att beställa, som levereras med klubbtryck. Skitbra modell, för 250:-. Så det blev naturligtvis en beställning. 🙂 Vågar inte ens räkna hur många västar som hänger i garderoben, men ingen av dom funkar riktigt bra.

Ikväll blir det förhoppningsvis träning på Elfsborgs BK. Om jag inte väljer/tvingas vara hemma och övervaka fortsättningen på altanbygget?