Ge mig ett år. Eller en hustomte.

Just nu känns det som om jag skulle behöva (minst) ett år för att ”komma ikapp” med allt som borde göras, ute och inne. Eller en hustomte som man kunde peka åt med hela handen och så blev det bara grävt, buret, målat, murat, rensat, fixat, lagat, röjt, planterat… Men framför allt skulle jag behöva vara ledig hela maj månad, men det är en fullständig utopi på det jobbet jag har.

Nu är åtminstone det mesta klart inför altanbygget. Pionen som stod kvar i rabatten är flyttad och om den överlever ska den ha medalj. Är det någon som vet hur rejäla rötter en pion har? En pion som förmodligen stått på samma plats i ca 25 år? För den som inte vet kan jag berätta att dom rötterna är kraftiga, och djupa. Endast en bråkdel kom med till den nya placeringen så jag har mina tvivel på att den klarar sig. För övrigt borde den redan varit tilldelad en tapperhetsmedalj för att alls ha överlevt. Den har nämligen befunnit sig bredvid och, huvudsakligen, under ”the clematis from hell” men lika envist varje år försökt ta sig igenom clematisens minst sagt yviga grenverk. Och när den äntligen får lite ljus och frihet så kapar vi av rötterna på den?! Inte alls snällt.

I morgon ska väggarna i hörnet (där altanen ska byggas) målas med Falu rödfärg. Det är det huvudsakliga projektet, och det måste ske tidigt eftersom solen kommer dit ganska snabbt. Idag har allt virke till altanen beställts och förhoppningsvis kommer bygget igång nästa helg. Gissa om jag längtar tills det är klart?

Hundaktiviteterna idag har bestått av bl a ett uppletande till Karlsson. Nu började vi om från början, dvs med synretning. Han fick sitta och titta på när jag vallade och la ut föremålen. Det var ingen som helst tvekan om vad han skulle göra och han plockade in fyra föremål på nolltid i en ruta som var ca 30 meter bred och 50 meter djup. I morgon ska vi köra på samma plats men då får han inte vara med när jag vallar.

Efter det tog vi en aktivitetspromenad han och jag, och en av hönorna. Med en höna, en tennisboll, fyra uppletandeföremål, ett tjänstetecken + lite annat i fickorna såg jag ut som ett högdräktigt mumintroll, men det är smällar man får ta. 🙂

Lite senare har vi tränat kryp och inkallning med ställande. Krypet gör stora framsteg varje träningstillfälle så det känns lovande. Inkallningen blir också mycket bättre, men jag ska försöka komma ihåg att knipa käft för han stannar bättre på enbart handtecken.

Iza har fått promenera med husse och sen har vi kört ett klickerpass i köket. Bestämde mig för att försöka lära henne nostarget igen, med hjälp av post-it-lapp. Hon hugger dock vilt i post-it-lappen, istället för att dutta med nosen. Funderar på om jag skulle ta handtarget istället? Att det inte är tillåtet att hugga händerna av matte tror jag faktiskt att hon fattat på åtta år? Men jag är inte helt säker…? Om det inte blir uppdaterat här på ett tag så vet ni varför. Då beror det på att matte har händerna i fint inslagna paket.

Båda hundarna verkar dock vara mer än nöjda med dagens aktiviteter för när husse kom hem efter ett ärende så orkade inte ens Karlsson springa och hälsa vid dörren, och DÅ är han trött. 😉

Alla känner Karlsson – och matte känner ingen?!

Karlsson har ett eget liv! Och en flickvän. På 16 år!

Att han har ett eget liv med egna vänner och bekanta kommer egentligen inte som någon större överraskning. Eftersom han tillbringar två-tre dagar varje vecka hos svärmor så har jag ju förstått detta, men det blev extra påtagligt igår.

På kvällen åkte vi hem till killen som ska hjälpa oss med altanen. Han bor i husses farbrors gamla hus, inte alls långt från svärmor (och svärfar). När vi kommer in möts vi av en fyrbent dam, på 16 år! Och hennes matte som förtvivlat undrar ”var är Karlsson, är han inte med?”. Tydligen är den fyrbenta 16-åriga damen kär i Karlsson, och han är visst kär i henne. 🙂 Och är det något han uppenbarligen har insett så är det att skönhet kommer inifrån, för ytan på denna hund var inte … vacker. Men hon var oerhört charmig, lugn och belevad. En korsning mellan dalmatiner/golden och … nå’t. Eventuellt kan det vara schnauzer för på senare år har hon tydligen antagit en svart/silver-färg, anlagt både skägg, mustach samt ”lugg”. Dessutom hade hon en gles ”ragg” över hela skulderpartiet medan hon var helt släthårig på bakkroppen. Men som sagt, oerhört charmig, vilket Karlsson tydligen har upptäckt. Och för att vara 16 år var hon beundransvärt pigg. Lite lomhörd, förmodligen lite dimmig syn, och lite stapplig gång. Men som sagt, 16 år!

Karlsson har ett eget liv. 🙂