Om man leker med tanken att vi fått 8 poäng på platsen (han gnällde faktiskt lite, men bara ytterst lite) och 8 poäng på läggandet (han hade 8/8,5 när vi körde appellen och 10 på KM i höstas) och dessutom fått den 10:an han är kapabel till på hoppet så hade vi faktiskt haft 177 poäng…
Jag VET att man inte ska tänka så, men som sagt; om man leker med tanken. Och DET måste man få göra ibland… 😉
*************
Någon altanbild blev det inte, men staketet är nu nästan klart också.
…hade Karlsson nu kunnat titulera sig ”uppflyttad lydnadsklass II”!
Idag har vi alltså debuterat i lydnadstävlingarnas värld. Premiär för såväl mig som för lilleman, om man bortser från vårt inofficiella KM i höstas. När jag kollat väderleksprognosen (som såg hyfsad ut) i fredags efteranmälde jag mig till hemmatävlingen idag.
När jag klev upp i morse var det +1° och snöade! Inte riktigt vad jag väntat mig, men det var bara att bita i det sura äpplet och åka iväg. Snön la sig inte, men bara temperaturen fick mig att bli lite skeptisk.
Vi drog startnummer 2, och började med platsen. Han låg jättefint! Ända tills det var ca 30 sekunder kvar och schäfern jämte honom bestämde sig för att återförena sig med husse… Då tyckte Karlsson att det var onödigt att ligga där och frysa och satte sig upp, lite tveksamt. Sedan ställde han sig! Där någonstans insåg han nog att han var ute på hal is för han stod trots allt kvar på samma plats, men nollan var ett faktum. Så sent som på senaste privatträningen fick tränaren kalla in sin hund när Karlsson låg plats och det var inga problem så jag var lite snopen, men, men… Nu fick vi något att träna på.
Själva lydnaden sedan var jag mycket nöjd med, nästan hela vägen.
Tandvisning: 9 (han satt inte still utan ville naturligtvis pussa på domaren, men till sist blev tänderna räknade i alla fall)
Linförighet: 9 (!!! En markabel uppryckning från appelltävlingen. Hade jag bara haft huvudet med mig och gjort helt om åt vänster istället för åt höger hade vi nog haft 9,5 eller 10 för den enda kommentaren som finns på protokollet är ”något efter i höger sväng”. Själv såg jag inget av honom på hela programmet eftersom jag traskade på och tittade framåt, men publiken sa att det såg jättefint ut, så jag får väl tro dom – och domaren. 🙂 )
Läggande: 0 (Här bestämde han sig för att vidareutveckla momentet genom att inte lägga sig alls!!! När jag fick order om att göra helt om halt höll jag, till min stora förvåning, på att trampa ihjäl en liten terrier-råtta som satt som klistrad i mina knäveck! Detta moment har ju alltid varit klockrent och har potential för en 10:a så jag blev minst sagt överraskad.)
Inkallning: 10 (Inte mycket att säga om . 🙂 )
Ställande: 8,5 (DK, tar något steg. Gjorde ett medvetet DK med vänsterhanden och det funkade, förutom att domaren såg det då. 😉 )
Apportering: 8 (Något tugg. Känns som en lite snäll poäng eftersom han krånglade lite vid gripandet, men det är bara att tacka och ta emot.)
Hopp över hinder: 7 (Vid sväng, DK. Hindret stod rakt mot en liten ”vedtrave” och avslutet var bara ett par meter från denna. Den såg förmodligen ut som ett intressant nos-objekt så jag fick ryta i ett DK, men jag är glad att jag fann mig och gjorde det.)
Helhetsintryck: 8,5
Totalt: 131 poäng.
Inte mycket att skryta med rent poängmässigt, men nu vet jag att det finns där. Han höll ihop jättebra och var med mig även mellan momenten. Och det bästa av allt; jag fixade ett bra avslut, värt åtmintone 11 poäng! För en gångs skull föll jag inte ihop som en blöt hög när det var över utan sprang upp i skogen ovanför planen och belönade ordentligt med hans favorit-pip-höna! Det borde matte få medalj för eftersom det verkligen varit min svaga punkt!
Nåväl, nu blir det till att läsa tävlingskalendern och träna platsliggning med hundar ”på rymmen”.
Nu ska storasyster få sig en promenad medan lillebror vilar upp sig efter en ansträngande dag. Han har inte legat i bilen en minut efter lottningen i morse så han är nog ganska mör. 🙂 Och altanbygget fortskrider, också. Kanske kommer en till bild framåt kvällen.
vallterrier.com 