Eller … kanske inte ett skepp, men väl en lastbil, full med virke till altanbygget. Och på lördag drar det igång. 🙂
Dessutom kan jag nu lägga till titeln biträdande virkesavlastare (eller nå’t) på visitkortet, efter att jag ”styrt” virkestravarna rätt i samband med landningen och monterat loss ”snoddarna” som det hängde i från kranen. Samt på diverse andra sätt ”varit i vägen”. 🙂
Detta ska alltså inom kort transformeras till 40 kvadratmeter altan med tak över ungefär hälften.
Hur kan man bli så fruktansvärt trött, både fysiskt och psykiskt, av att göra – i stort sett ingenting? Igår var det modellfotningsdag inför höstkatalogen och som ansvarig för katalogen närvarade jag naturligtvis. Fotografen fotograferade, modellen modellade och jag – ? Jo, jag strök lite kläder, kom med glada tillrop och gick och stod hela dagen trots att hela rummet, där vi tillbringade det mesta av tiden, var översållat med stolar. Och det skulle jag inte ha gjort, åtminstone inte i de skorna. Nu var det faktiskt ett par supersköna (trodde jag) Ecco-skor som jag använde förra sommaren utan några som helst problem. Men igår slog det slint. När dagen var över hade jag en rejäl blåsa under en foten och rejäl värk i den andra. Kunde knappt ta mig mellan vardagsrum och kök när jag kom hem. Såg nog ut som något mellan 89 och döden när jag gick. Detta resulterade i att jag ställde in den planerade sjuhäradsträningen på klubben. Efter ett iskallt fotbad lyckades jag halta runt ett litet varv med Iza i skogen men det gjorde ont.
Trots de smärtande fötterna kunde jag inte hålla mig helt från att träna med K. Rutan blev det, och nu verkar han börja koppla ihop fötterna och hjärnan. Skickade honom till rutan från alla möjliga håll och avstånd och nu söker han aktivt upp platsen mitt emellan konerna, även om han kommer snett från början. Flyttade även konerna och det funkade då också. Det finns mycket att önska av själva utförandet, t ex mindre ljud, men bara det att han verkar förstå vitsen med konerna känns som ett rejält framsteg.
Idag gör fötterna fortfarande ont, om än på en annan nivå, och när klockan ringde i morse var jag så trött att jag nästan mådde illa…
Ikväll blir det privatträning, om fötterna bär.
vallterrier.com 