Så är kameran vederbörligen betalad och uthämtad på den lokala ICA-butiken. Uppackningen är avklarad MEN nu väntar jag på att batteriet ska laddas… Åh vad jag väntar. Läser intruktionsbok och tittar och pillar lite, men så mycket mer kan jag inte göra. Än.
Den känns gedigen (=läs tung), och har en herrans massa knappar, rattar och vred. Men jag ska väl komma överens med dom vad det lider. 🙂
Och när jag började läsa instruktionsboken insåg jag varför jag kanske borde ha satsat på nya glasögon ändå… Men jag ska nog överleva både detta och mer därtill tror jag. I värsta fall får jag väl fotografera det jag vill läsa och förstora upp det på dataskärmen… *asg*
Karlsson fick roa sig lite med förpackningen till kameran. Kartongen innehöll en faslig massa bubbelplast i maxi-format. Karlsson gillar ju inte prasslande plast så när jag slängde ner några godisbitar bland bubblorna tittade han med viss förskräckelse på Iza som röjde runt och käkade upp allt godis. Sen fick han en chans utan Izas inblandning och då såg det ut så här:
Allra först försökte han nå godisarna utan att kliva i kartongen men han insåg att han inte var född till giraff, bet i det sura äpplet och klev i med framtassarna.
När inte det heller räckte tog han med baktassarna.
Och sen var det fullt röj i lådan. Återstår att se om vi botat hans plastpåseskräck? Bubbelplastskräcken verkar ha gått över iaf. 🙂
Avslutningsvis en bild från i morse.
Som man bäddar får man ligga!
Är det nå’t Karlsson är bra på så är det att bädda. Fast hans uppfattning om en bra bäddning är inte alltid, eller snarare väldigt sällan, helt överensstämmande med min och Izas uppfattning… Normalt sett ska fällen ligga plant i Bia-bädden, men K ser noga till att han får huvudkudde, fotpall, ryggvärmare och, som pricken över i, en schäfersvans som extra värmekälla. 😀
