Kränkt?

Vi är just hemkomna från Blå Stjärnan och Iza låter meddela att hon tycker att vi (jag och personalen) var ”inne och kränkte på hennes personliga integritet”. (De som tycker jag skriver konstigt kan ju titta här. 😉 )
Hur som helst så spenderade hon enorma mängder syre på att tala om för oss och resten av djursjukhuset exakt HUR kränkt hon var av att behöva ligga på sidan och bli fasthållen. Hon har fantastiska röstresurser den damen när hon sätter den sidan till. Och det är ingen tvekan om vad hon vill ha sagt. 😉

Nåväl, stygnen är borttagna. De tyckte inte att det såg ”så farligt ut”. Tratten ska hon dock ha på några dagar till (till lillebrors besvikelse) och antibiotika blir det i ytterligare fem dagar.

Dessutom fick vi provsvar på cystan/tumören och den var helt ofarlig! Jippi!!!

Nu tar hon igen sig efter den kraftansträngning, såväl fysiska som psykiska, ett veterinärbesök innebär. Det som fascinerar mig är att hon, varje gång, har sååå oerhört bråttom att komma in på djursjukhuset (jag kan knappt hålla henne!) så man kan inte anklaga henne för att skapa sig negativa minnesbilder i onödan.