En ögontjänarinna

Iza uppvisar förvånande egenskaper i ögontjäneri för tillfället. Så länge jag är i närheten (vilket jag är ca 99,5% av tiden) visar hon inte minsta intresse för såret. MEN, lämnar jag arbetsrummet i några minuter så är hon tydligen där och slickar… När jag kommer tillbaks ligger hon orörlig, i samma ställning som jag lämnade henne och tittar på mig med sina oskyldiga bruna ögon. Om jag då känner på huden jämte såret, vilket hon gärna låter mig göra, så är det lite fuktigt. Och det är INTE sårsekret. Ajaj … inte bra. Nu får husse hålla järnkoll på henne när jag åker iväg och lånar K för ett träningspass, och så blir det tratt till natten. Tyvärr.

Ny kamera är på väg! Naturligtvis lyckades de inte provocera fram felet vid test men det var ändå lite ”skumt” så till slut bestämde dom sig för att skicka en ny. Så kanske, kanske har jag den här på fredag. Inget särskilt är planerat i helgen och med en konvalecent Iza och en utarrenderad Karlsson finns det således tid att plugga kamera.

För övrigt har jag redan börjat fundera  på att byta upp mig. 😉 Fick ”provskjuta” fotografens (som jag anlitar i jobbet) Nikon D2x och, tja, DEN sekvenstagningen kändes helt OK. 8 bilder per sekund, och ännu mer i något specialläge. D80 tar tre…  Men priset är liiite (läs MYCKET) avskräckande. 38.000 någonting… Då vill det till att man kan försörja sig på sin fotning och inte bara fota träsktroll till husbehov.

En något piggare hjältinna

I morse var det en något piggare hund som slog upp ögonen. Rättare sagt är hon väl ungefär som vanligt, eller skulle vara om inte jag la min dämpande hand över tillställningen. Eftersom hon var sjuk den lektionen när man lärde sig att ta trappor med ett steg i taget så ser hon lite purken ut när jag medelst ett lätt grepp i nackskinnet tvingar henne till detta. Normalt är det 3-4 steg i taget men jag känner att det rimmar lite illa med instruktionerna om att ”undvika häftiga rörelser”.

Vi har även tagit tempen på henne och den var helt OK, 38,4.

Såret är liiite rött och irriterat, dock inte så att Iza själv bryr sig utan hon klarar sig utan tratt. Jag har tvättat en gång med Klorhexidin. Har det inte dämpat sig till i morgon så får jag väl ringa ett samtal till vet. och kolla om hon ska ha antibiotika. Tidigare har hon ju fått det i förebyggande syfte efter i stort sett alla operationer, hur små de än varit, men kan vi klara oss utan är jag jätteglad, så vi får se vad som händer.

Jag har akut Karlsson-abstinens och hade planer på att lämna Iza i husses vård ikväll och ”låna” Karlsson av svärmor för ett träningspass. Dock har jag sträckt mig i ljumsken, förmodligen när jag ”lyfte” Iza ur bilen igår, och har tämligen ont så vi får se om det är någon mening med det.

Senaste nytt om kameran är att den landade hos leverantören igår och borde m a o kunna gå därifrån idag och vara här på fredag. Kanske?