Säljs inte i Sverige än, kommer till våren/sommaren. Men idag har jag fått en live-demo och pillat på en och den var sååå läcker! Och det går att ringa på den också! 😉
Dagens nya bekantskap!
Sååå god, till en bit fläskfilé, klyftpotatis och en sallad.
25% av schäfern, eller åtminstone av schäferpälsen, är numera utlokaliserad till ”bakom lagår’n” där det är fritt fram för småfåglarna att hämta byggmaterial till sina bon. Lite tidigt ännu kanske, men man vet aldrig… Varje gång är jag lika fascinerad över att det inte slutar med en nakenhund när jag är klar. Eller, klar och klar… det blir man nog aldrig?
Smet lite tidigare från jobbet idag igen och tog ut Iza på en härlig promenad på tu man hand. Bara +3° men nästan vindstilla och det var helt ljuvligt, trots att solen gått i moln. Lugnet före stormen kanske? Åtminstone om man ska tro på prognoserna.
Jag undrar om det beror på att Iza passerat åtta-årsdagen, eller om hon med ålderns rätt bara blivit klokare? Numera stressar hon sig inte ens igenom djävuls-rundan, åtminstone inte när det bara är hon och jag. Det verkar som om hon faktiskt insett att varken luktfläckar, kattskit, hästar eller katter ”försvinner” om hon inte skyndar sig. Numera kan hon gå (nästan) hela rundan utan att dra i kopplet. Visst varvar hon fortfarande på vissa ställen men hon börjar varva upp betydligt senare och varvar ner snabbare efter att vi passerat favorit-platserna. Det intressanta är att den rundan tar 10-15 minuter längre tid att gå med båda hundarna för då ”bromsar” jag mig fram i princip hela vägen. När det bara är jag och Iza så kan jag promenera på i ganska rask (och behaglig) takt.
Nu är det en god middag som hägrar, och sedan Let’s dance. 😉
När jag åkte till jobbet hörde jag på radio att av årets hittills passerade 59 dagar har det blåst vindar av minst kulingstyrka i 49!!! Inte undra på att det går hål i huvudet snart…
(OBS! Bilden är manipulerad i Photoshop. 😉 )
…innan lillebror insåg att det faktiskt är möjligt att fånga flygande godisar i luften! Han har liksom bara stått och tittat, sett dom falla till marken och sedan letat reda på (och ätit upp) dem. Men idag…! Han såg mäkta förvånad ut själv när käkarna helt plötsligt öppnade sig på ren reflex och korven landade i svalget. Men han tyckte att det var ett roligt moment, och det kan han nog tänka sig att träna på fler gånger, och han är långt ifrån fullärd. 😉
Förutom detta så tränade vi lydnadsklass-1 apporteringen och vanlig apportering, och förutom en del tugg så är det riktigt bra. Men det är klart, i I:an är det ju inte så mycket annat…? Dessutom tränade vi platsliggning enligt nya strategin, och jo, jag tror vi är på rätt väg. Lite fritt följ blev det också och om jag bara fick skulle jag mycket hellre köra det än linförighet i både I:an och appellen för han går tusan så mycket bättre utan koppel. Men nu får man ju inte välja så det gäller väl att hårdträna med koppel också.
… att skicka mitt jobba hemma-schema till SMHI. På dagens långa lunchrunda sken nämligen solen. Åtminstone fläckvis. Och fläckarna var stundtals ganska stora. Det blåste inte heller kulingvindar utan bara ”friska vindar”.
Man tackar ödmjukast. 🙂
Så här ser det ut i trappan, innan jag släpat mig uppför densamma, på mina jobbardagar.
Sen rusar de in i arbetsrummet. Och somnar! 🙂
Egentligen bär det emot att visa husets orenoverade skamfläck på bild, men so what? När vi köpte huset var trappan det enda som var hyfsat nyrenoverat, men nu är bäst-före-datum för länge sedan passerat…
Man ska visst lära sig av sina misstag. Har jag hört. Men det fungerar bara fläckvis.
Jag gjorde det igen, bara två dagar senare?!
Resultatet blev … likvärdigt.
**************
Personligen har jag aldrig haft problem att läsa själva kuvertet… Här kom det i brevlådan idag. Jag har inte öppnat det, men konstaterat att kuvertet var lika lättläst som vanligt. 😉
*****************
Dagens sökord.
• Älg en stor pappa älg
• Känguru sex
?!
…och så ett antal ytterligare som faller sig mer ”naturliga”.
*****************
För övrigt så blir det ingen träning ikväll heller. Det här jäkla blåsandet gör hål i huvudet på mig snart! Jag är sååå less på det, och det sänker min träningslust till bottennivåer och då blir det ändå inte bra. Nu har det varit kulingvindar (ca) i en vecka. Och kombinerat med regn blir det inte roligare. Skogen har efter två dagars ihärdigt regnande åter förvandlats till ett träsk från att ha varit ganska OK. Iza har fått en promenad och Karlsson ska nog få lite post-it-kryp på vardagsrumsmattan. 🙂 Han har varit hos dagmatte och blivit underhållen idag så han klarar sig nog.
Mitt mantra angående bokrean funkade inte. 😦
Jag var ”tvungen” att bege mig in på Coop för att stärka upp matförrådet och sprang som hastigast igenom rean. Hade säkert kunnat plocka på mig det tredubbla, så jag tycker jag var ganska duktig ändå.
Jens Lapidus – för att det är en bok man ”måste” läsa (tror jag?)
Mari Jungstedt – kritikerrosad författare som jag inte läst något av tidigare
Harlan Coben – gammal trotjänare som skriver spännande böcker
Michael Connelly – se ovan
***************
Igår kväll (måndag) gjorde jag den sista finputsen och korrekturläsningen av klubbtidningen och idag gick den till tryckeriet. Puh…
Så nu är jag … ledig? Känns lika ovant varje gång man lämnat ifrån sig ett nummer. 4-5 månader om året lever jag trots allt med att jag ”borde” ägna mig åt tidningen. Men just nu har jag alltså inget ”borde” som hänger över mig på den fronten. Vad det gäller hem och hundar finns det väl ”borden” så det räcker, men just ikväll får det vara. Det regnar på tvären ute så någon träning blev det inte ikväll heller. Nya tag imorgon kanske?
(4:e inlägget Agnetha. 😉 )
Vi lever i kontrasternas värld. Från gulle-bilden i förra inlägget till detta, inom loppet av en timme!
När det lackar mot promenad (dvs matte sätter på sig skogsmullekläderna) både låter och ser de ut som om de ska mörda varandra? (Tyvärr kan jag inte erbjuda ljud, men ni kan nog föreställa er?)
Fullständigt okontaktbara!
Och jag förstår inte riktigt vad som framkallar detta beteende, och vad de hoppas uppnå genom det? Eller … dom kanske inte har tänkt så långt? Förmodligen är det väl förväntan som pyser ut. Förväntan på allt roligt som ska hända under promenaden. Och så blir det som idag, då det enda som hände var att vi blev rejält blöta. Inte ens Iza orkade protestera när jag valde den kortare vägen hemåt. Men inte har dom lärt sig nå’t av det, till nästa gång. 🙂
De gånger det bara är en hund hemma är det sååå lugnt och tyst och fint… Som sagt, det finns stunder (även om dom är korta) som man undrar varför man skulle ha två hundar?
(Agnetha; tredje inlägget idag, och klockan är bara 13.30?)
Vad är väl en gigantisk Bia-bädd i 1000-kronorsklassen när man kan samsas i en liten IKEA-bädd för 129:-? 😀
Det har väl knappast undgått någon att bok-rean börjar idag? Nä, inte mig heller.
Men jag ska inte ha nå’t! Hoppas jag.
Detta är nämligen min samling med olästa böcker! Åtminstone en del utav den. Dessutom finns det ca 0,5 meter olästa pocketböcker och ytterligare 0,5 meter inbundna böcker som är lokaliserade på annan plats.
Mitt nya mantra är; jag ska inte köpa böcker, jag behöver inga böcker, jag ska inte köpa böcker, jag behöver inga böcker…
Eftersom man numera inte ens kan gå in på ICA utan att snubbla över ett bok-reabord så är jag tveksam till om mantrat hjälper. Förra året tror jag att jag lyckades hålla mig borta de fyra första dagarna men ändå slutade det med en rejäl trave i samband med veckohandlingen.
**************
Det har kommit ett mail från Gino igen. Den här gången har han varit på sportlov. 🙂
Hej igen,
Här kommer ett par bilder från matte.
Nu har jag provat på. Alltså sportlov. Och massor med pudersnö.Vilken tur att jag redan vet precis hur det är att sätta tassarna i snön. Och hur det kittlar i nosen, också.
Den ena bilden visar spårarbete, säger husse. Han vill så gärna veta vad jag har på gång, men se det klarar han inte.
Den andra bilden visar hur jag spanar över fjäll och husvagnar. Jag brukar kliva upp på stenar och stubbar för att se mig om. Utan spaning, ingen aning, säger husse.
Puss och kram
från
Gino
Om man på morgonen tvättar håret, kletar i gult klet, blåser håret, kletar i rosa klet och sedan fluffar i lite spray så får man något som förmodligen kan gå under benämningen ”frisyr”.
Om man sedan avslutar dagen med att ta en promenad med stora hunden (men resultatet rent personligt hade förmodligen varit detsamma om det varit lilla hunden, må ingen skugga falla på någon utav dem) UTAN keps och i början av promenaden råkar ut för en kort men relativt intensiv regnskur för att sedan slutföra promenaden i antingen kraftig mot-, med- eller sidvind så får man en frisyr som är … hm … intressant.
Och så en närstudie av gårdagens tulpaner.
Är du nöjd nu Agnetha? 😉
Dagen har i huvudsak ägnats åt att göra färdigt klubbtidningen, och nu är den färdig förutom en sista korrekturläsning. Huruvida det blir den sista tidningen jag gör återstår att se?
Jag har även hunnit med att lägga ett spår åt lill-hunden. Och att gå det. Med tanke på vindarna, som måste vara snudd på kuling-styrka, så var det inget vidare snällt påsläpp han fick, på åkern utanför huset, i sned motvind. Han vinglade mer än vanligt på första sträckan men löste det ändå bra. Sen hade jag gjort en ”fuling”. Jag gick över en mur, som vi ofta går över på våra promenader, men istället för att gå rakt fram efter muren hade jag vinklat direkt vänster vilket han hade vissa problem att begripa, men till sist ramlade poletten ner. Sen bar det iväg över ett djuuupt dike och vidare ut i skogen. Det var inget vidare lätt spår men på det stora hela var han duktig, och plockade alla pinnar och pipar. Sista sträckan, fram till slutapporten, gick parallellt med grusvägen, och ca 10 meter ifrån densamma. Och när vi kommer där så uppenbarar sig grannen som var på promenad med sin hund. Det blev lite för mycket för terrierhjärnan som inte haft några störningar i form av folk eller hundar på ett bra tag, och han glömde vad han höll på med. Men efter ett par ”nej, spååår” från matte kom han på bättre tankar och fortsatte fokuserat fram till slutet. Efter det tog vi en bus och lydndspromenad (med mest bus:-) ) och när vi kom hem körde vi lite platsliggningsträning enligt mina nya principer. Använde apporten som externbelöning och det fungerade bra.
Idag har jag också (äntligen) flyttat in pelargonerna från vinterförvaringen. Är dock något skeptisk till deras status (vad tror du Ingrid?). Och trots att de bara fått liiite vatten, 2-3 gånger på hela vintern, så är jorden rejält fuktig? Nåja, nu får de stå i ljuset och värmen på campingbordet ett tag så får vi se vad som händer. Ett par stycken, i mitten av varje låda, verkar dock … extremt döda. Endera dan ska jag även ta tag i sticklingarna som, konstigt nog, ser ganska välmående ut där de står i sovrumsfönstret.
Eftersom helgens väder inte inbjudit till utomhusfotografering av hundar så får det bli en ”veckans tulpanbukett” istället. 🙂 Och imorgon lovar SMHI strålande solsken igen, men varför inte? Det är ju måndag och jobba-på-jobbet-dag…
Gårdagens schlagerspektakel orkar jag inte ens kommentera… Mer än; vad har det tagit åt svenska folket? Först Christer Sjögren, och nu detta…?
Det finns både för- och nackdelar med att bo högt över havet. De enda fördelarna jag kommer på just nu är:
Nackdelarna är desto fler:
Och så den ”värsta”, som jag blev påmind om idag. Om man ska gå en riktig långpromenad så är det alltid uppför på hemvägen!
Idag gick vi en promenad som tog 2 timmar och 20 minuter. Husse brukar gå denna vända med Iza 3-4 gånger om året när han är på ”stridshumör” men jag har inte gått den på flera år. 1-1,5 timme kan man harva runt utan att behöva lämna ”platån” där vi bor, men ska man gå längre blir konsekvensen ovanstående. Först går man ner, ner, lite upp, ner, ner, lite upp, ner, ner…. Så kommer man till ”vändpunkten”, där det trots allt är mer än halva vägen kvar, och då går det i princip bara uppför…
Både vi och hundarna är ganska möra nu, och i synnerhet Karlsson tror jag som dessutom var lös i några kilometer och då sprang ungefär dubbla sträckan som vi övriga förflyttade oss. Det blir ju så när man är vallterrier och ska hålla koll på flocken som envisas med att inte hålla sig samlad. 😉
Så här såg han ut efter hemkomsten:
Och när jag laddade över den bilden från kameran hittade jag även denna, tagen här om kvällen. Lillebrors favoritposition; på fotpallen med mina ben som huvudkudde. Inte alltid så bekvämt för mig, men han verkar trivas och det är ju huvudsaken. 😉
Nu blir det inte mycket mer vettigt gjort idag. Lite matlagning och sen melodifestival, sen orkar vi nog inte så mycket mer.
(Vi överlevde även gårdagen och nattens storm utan strömavbrott?! Kan det vara så att man nu faktiskt grävt ner ledningarna hela vägen till transformatorn, och inte bara i slutet där vi bor?
***********************
Dagens garv: en av mina bloggläsare, som har hängt med i sista veckans ”drama”, har hört av sig och vill ”kopiera” klubbens sida till sin egen klubb. Ja inte själva innehållet förstås, men upplägget. Så den kanske inte är så tokig ändå?
Det värmde lite i hjärtat, eller ganska mycket faktiskt. 😀
Hundarna kan säkert tänka sig flera effektiva (och snabbare) sätt att tömma en korvpåse, dock inte alltid överensstämmande med mattes uppfattning om hur saker och ting ska göras.
Det stormar ute. Och eftersom jag konstaterade att husse inte gjort något alls med hundarna på hela veckan, inte ens en liten kvällskiss, så måste det ju otvivelaktligen vara hans tur (eller otur?) idag? Han fick ta med Iza på en promenad och jag fick i uppgift att aktivera lillebror. Inomhus. Och inte mig emot. 😉 Lillebror har varit hos dagmatte och promenerat idag så lite hjärngympa var nog mer på sin plats.
Vad göra? Jo, nos-target har vi aldrig tränat. Fram med post-it-lapp, klicker och korvpåse. Och ibland blir jag nästan mörkrädd när jag märker vad fort han fattar, den lille. Först höll jag lappen i handen, i lagom höjd, och det tog nog inte fem sekunder förrän han var där med nosen. OK, det kan man ju sätta på nyfikenhets-kontot, men efter 30 sekunder sökte han upp lappen och ”duttade” alldeles av sig själv. Någon gång testade han att apportera och lämna av men fattade snabbt att det inte gav någon utdelning. 🙂 Men han var ganska söt när han satt med en skrynklig, blöt, knallrosa post-it-lapp i munnen.
Därefter flyttade jag lappen till mitt ena knä och gick omkring, baklänges, och K följde efter, vilt ”duttande”. Testade även att sätta den på en kökslucka och han dit och ”dutta”. Allt detta tog ca fem minuter, så vad göra…? Jo, stärkt av min nya platsliggningsfilosofi tänkte jag att jag kanske, trots allt, skulle våga börja med krypet? Jag tillverkade en targetstick av en blompinne och en post-it-lapp och så fick han ”dutta” på den några gånger. Sen placerade jag honom på en av husets två mattor, la honom ner, och så fick han sträcka sig efter targeten. Krävde inte mer än en sträckning på halsen för här gäller det att inte gå för fort fram, men det löste han jättefint. Och sen var korvpåsen tömd. 🙂
Den snabba inlärningsförmågan är ju oftast positiv, men jag vågar knappt tänka på vad snabbt han även lär sig ofog om han får en chans.
Som sagt, det stormar ute. För första gången i vinter varnar även vår digitala väderstation för storm vilket den inte brytt sig om tidigare så det känns onekligen som om detta kanske blir den värsta hittills? Termosarna, vattenflaskorna och hinkarna är fyllda men jag håller ändå tummarna för att vi får behålla strömmen. Ett strömavbrott den här helgen vore inte kul eftersom jag tänkte avsluta arbetet med klubbtidningen, lämna den till tryck i veckan och sen ta mig en rejäl funderare på hur jag gör i fortsättningen?
Tja, hörs jag inte av mer under helgen beror det sannolikt på att vi är strömlösa…
vallterrier.com 