I yngre dagar tävlade jag en del i hästhoppning. Mest på klubbtävlingar och en del regionala arrangemang. Jag kan inte minnas att jag NÅGONSIN glömt en bana? Inte ens den gången banan var superkrånglig (värsta ever?) och jag ”satt av” redan efter tredje hindret. Kom upp på hästryggen igen, fortsatte och kom ihåg banan trots en halv hjärnskakning.
På hopptävlingar finns det alltid en banskiss. Denna får man memorera bäst man vill innan man får möjlighet att gå banan. Självklart finns det en banskiss även på agilitytävlingar, MEN, den är inte offentlig! Dvs den finns endast i domarens ficka, eller var h*n nu kan tänkas förvara den. När jag insåg detta i lördags blev jag lätt perplex. Det var alltså bara att kasta sig in på banvandringen och leta nummerskyltar, helst i rätt ordning, för att få ordning på hur banan gick. Jag lovar, det var världens kortaste åtta minuter! Om platsliggningen i appellklass (tre minuter) gick lika fort vore det en välsignelse. 🙂
Misstänker att en och annan banminneshjärncell försvunnit under årens lopp, men att det skulle vara så illa?! Eller var det bara avsaknaden av ”kartan” som ställde till det? Det var nog tur att Iza fixade disken i lopp nummer två för den banan hade jag ändå ”tappat bort” ganska kvickt. 🙂
Ett av mina mer undanskymda intressen/passioner är just – kartor. Jag gillar att läsa kartor och geografi var ett favoritämne i skolan. Jag sätter mig inte och läser kartor utan anledning, men om jag ska någonstans så gillar jag att ha koll på läget innan jag kommer dit. Jag är dessutom bra på att memorera kartbilder, åtminstone huvuddragen. Men … ingen karta = borttappad. I lördags lyckades jag ju springa rätt i ett lopp, och nästan rätt i ett. Det ironiska var ju att jag där kom ihåg alla de svåra vägarna och missade det som var enkelt?!
Nej, jag tror jag ska skriva en motion om offentliga banskisser i agility. Tävlingsformen har ju sitt ursprung i hästhoppningsvärlden så varför inte även ta efter denna lilla detalj?
Gårdagskvällen tillbringades på klubben. Provade ett nytt upplägg där jag först körde ett kort agilitypass för att sedan gå över till brukslydnaden. Det tog dock ett bra tag innan Iza taggat ner så att hon kunde köra lydnad. Direkt efter agilitypasset kunde hon knappt ”ligg” och ännu mindre ”kryp”. Tog en liten time-out och sen skärpte hon till sig. Vi lyckades köra igenom krypet, skallet och tungapporten + fritt följ. Genomsnittsbetyget blev – hyfsat. Kvällen avslutades med framåtsändandeträning och det gick … sådär. Är långt ifrån säker på att vi kommer starta på högre-tävlingen hemma om knappt tre veckor. Vi får se hur fortsättningen blir.
vallterrier.com 
Jag håller med dig i dina tankar om att banan bör vara offentlig. Det måste finnas regler. Vad står det i dom. Kolla upp det, och finns det inget om detta, skriv en motion.
Varför tror du alla står och febrilt följer killen som sätter ut nummer skyltar.. tja det är int för att han har snygg häck 😉 På VM får man se banskissen lite innan banvandring, så nu har du ett mål 😉
Vilken bra ide´….*funderar*……borde genomföras på spårtävlingar oxå!
DET var en bra idé Ingrid! 😀
Å andra sidan kunde nog Iza ha spårat sig runt banan, åtminstone i sista loppet. Men då hade vi nog blivit diskade eftersom många hundar innan hade sprungit fel på ett tidigt stadium…
Anna; tror du man kan kvala in i landslaget med en 12-årig schäfer? 😉 Och jo, jag stod också utanför och försökte få grepp på banan innan, men det var inte så enkelt ur alla vinklar.
Titta ännu en sak vi har gemensamt – kartor…!! Jag gillade oxå geografi i skolan. Och har en märklig perversion för att följa på kartan hur vi kör när vi är ute och åker. T.o.m på kända vägar som E4 Skåne-Stockholm?! Dessutom har jag konstaterat att om jag ska någonstans t.ex. på tävling och det är en karta med som vägbeskrivning – inga problem! Om det däremot bara är en vägbeskrivning i ord – då är jag rökt…
Jag vet faktiskt inte om det står något i reglerna om att banskissen i agility inte offentliggörs men jag vet att det har diskuterats på en mailinglista om det inte borde vara som i hästhoppning. Annars får man spana in den som är BANBYGGARCHEF. Det brukar nämligen vara han/hon som har banskissen i fickan. Inte domaren. Domaren fikar medan banorna byggs om… 😉
Bibbi; härligt att höra att det finns fler likasinnade. Och man kan ju alltid hoppas på en ändring inom agilityn även om jag inte vet hur det blir med vår karriär inom den grenen. Det finns ju liksom inget skäl till att INTE offentliggöra banskissen innan.