Min älskade goa schäfer

Som jag tidigare konstaterat så genererar Iza många grå strån på mattes huvud även om man oftast har ganska roligt när man får dem och de i jämn takt täcks över av hårfärg. Idag fick jag åter detta bekräftat!

Bestämde mig för att fira semesterstarten genom ett träningspass på klubben. Först körde jag Iza lite men det var ganska rörigt på plan så det var noll koncentration. Gick då och bytte hund (se där, fördelen med att ha två hundar 😉 ) och körde Karlsson istället som skötte sig alldeles utmärkt trots att det fanns pipleksaker på andra ställen på plan.
Efter en andnings- och snackpaus  på altanen var det dags för tredje skiftet. In med K i bilen igen och upp med Iza på plan. Körde lite inkallning med stå och tja… det kanske finns hopp? Åtminstone om tävlingsledaren fullständigt saknar både måttband och ögonmått och kör inkallningen på 20 meter istället för 50? Efter det var det folktomt på agilitybanan. Gick ner och körde lite slalom och hoppkombinationer. Så fick jag för mig att jag skulle testa något vi inte gjort på ett par år, om vi någonsin gjort det? Jag kommer inte ihåg… Ställde tre hinder på linje, hinderstöd mot hinderstöd och så skulle hon hoppa slalom över dessa, fram och tillbaka liksom…

Nu hör det till historien att våra hinder ser ut så här ungefär:

070704a.jpg

Då kanske ni kan tänka er hur det blir när man ställer dem tätt ihop?

.

.

Har ni tänkt färdigt?
.

.

.

Då kanske ni också har räknat ut vad min schäfer gjorde?

Jo, hoppade naturligtvis bom – hinderstöd – bom – hinderstöd – bom… *fniss*
Får nog ta på mig det via taskig handling. Var tydligen för snabb för en gångs skull 😛

Men det är bara att konstatera att hon är oerhört kvick och smidig och säkert skulle kunna ha en lysande karriär på agilitybanan om bara matte hängde med i tempot och vågade lita på att hon inte hittade på något annat bus…

Mer försäkringsstrul

De som läser här regelbundet kanske minns historien med min bilförsäkring från mitten av juni? Annars går det att läsa här och här.

I korthet var det som följer; jag fick nytt försäkringsbrev från Folksam pga nytt försäkringsår. Ringde och meddelade att min lätta lastbil numera var transformerad till en personbil. Ett annat fel uppdagades vilket gjorde att jag började kolla andra försäkringsbolag och dagen efter bytte jag bolag. Ringde Folksam och meddelade detta vilket de även såg i sina register. Några dagar senare får jag ett nytt försäkringsbrev från Folksam på ”personbil”. Insåg dock att det förmodligen var skickat innan jag sa upp försäkringen så jag hetsade inte upp mig nämnvärt.

Idag, nästan tre veckor senare (!!!) får jag ytterligare ett försäkringsbrev från Folksam. På en lätt lastbil?!? Ringer och kollar och mycket riktigt är försäkringen på personbilen annullerad. Men inte försäkringen på den lätta lastbilen! Nu pratar vi alltså om ETT OCH SAMMA fordon, med samma registreringsnummer?! Det är inte undra på att man undrar hur dom har det i sina register…

Nu har dom lovat dyrt och heligt att inte ett enda av ”alla” mina fyrhjuliga fordon är försäkrade hos dom… Vi får väl se om jag tror dom?

Pussgurkan!

Igår kväll, när Karlsson satt och uträttade nr 2 på gräsmattan bakom huset, så studsade det iväg ett rådjur på åkern i det höga ”gräset” (havren?). Rådjuret passade också på att ”skälla” rejält. K såg det nog inte på grund av den höga växtligheten men att han hörde var det ingen tvekan om. Vad gjorde han? Jo, han sa ”boff” och så gick han raka spåret till mig när han var klar med det han höll på med. Pussgurkan! Iza hade dragit som en avlöning…

För övrigt så brummar en stor skogsmaskin just nu runt i ”min” spår- och uppletandeskog och tar hand om stormfällda träd. Vågar inte tänka på hur det ska se ut när han är klar med tanke på hur blött det är? Djuupa spår blir det. Det handlar inte om speciellt många träd men dom är väl spridda och maskinen måste ju ta sig emellan dom. Sen ska väl en annan maskin transportera ut dom till vägen också… *suck*

För övrigt höll samma maskin på att skrämma mig av vägen i förrgår. När det stormade i vintras så rasade det en gran som hamnade med yttersta toppen ut över grusvägen. Där har den legat sedan dess. Ett tryggt inslag i miljön liksom, som man girat runt utan större besvär. I måndags, när jag åkte in till jobbet mitt på dagen, så fick granen helt plötsligt liv. När jag var 3-4 meter framför den så flyger den iväg i full fart, genom björkslyn och av vägen!!! Jag hoppade högt och att jag inte slutade i diket är ett under. Naturligtvis var det skogsmaskinen som åstadkom detta men den stod så till att den inte syntes från vägen. Ibland är man onekligen mer lättskrämd än vad som är hälsosamt. 😛