Ett resande teatersällskap. Kapitel 1.

Så har jag då drabbats av ett litet återfall… När pappas dator fanns inom 10 meters avstånd gick det inte att stå emot längre…

En sammanfattning av den första veckan kommer här.

Antal förtältsmontage: 1
Som vanligt jämförbart med en bättre Norén-pjäs… Men det kom upp, och det stod kvar!

Antal heldagsregn: 0
Dock har det ”skurat” mer eller mindre varje dag men idag var första gången vi var tvungna att rasta hundar i regnkläder.

Antal strandtomter vid Siljan: 1
Årets placering var, mot alla odds, ännu bättre än förra årets för nu fick vi en hörntomt också! Precis vid sandstranden. Denna (sandstranden) har dock varit tämligen obefolkad med tanke på vädret.

Veckans bästa köp: Värmefläkt
I söndags insåg vi att en värmefläkt i förtältet vore bra att ha. En utfärd till Clas Ohlsson i Insjön löste det problemet.

Veckans saknad: Stieg Larsson
Eftersom jag fuskade lite och började på ”Luftslottet som sprängdes” något innan semestern så tog den slut redan igår. Det är riktigt, riktigt sorgligt att denna författare inte hann med att skriva fler böcker…

Veckans misstänkta schäfervalp: Karlsson
När jag tog en kvällspromenad med båda hundarna här om kvällen var det en liten kille som frågade sin mamma; – Är det där en schäfervalp?
Jag hörde inte vad hon svarade…

Antal lydnadspass: Fyra stycken (två per hund)
Eftersom vädret ledde till en relativt obefolkad stooor gräsmatta vid badplatsen kunde jag naturligtvis inte låta bli att träna lite lydnad. Cirkulationen på folk (och hundar) i omgivningen var dock ganska stor så Iza hade klara koncentrationsproblem. Karlsson skötte sig dock som en liten pärla, som vanligt. 🙂

Veckans frisbee-hund: En dobermann
I grannhusvagnen bodde en dobermann och en labbe. Dobermannens motion och stimulans verkade bestå av att plockas rakt ut ur förtältet och sedan kastade man frisbee hysteriskt i 10 minuter. Detta skedde två-tre gånger om dagen. 😦

Veckans Putte (eller Putta?) i blåbärsskogen: Iza
När dagens promenad ägde rum i skogen där pappa bor så kryllade det av blåbär. Iza gick mest med nosen djupt begravd i blåbärsriset och käkade glatt. Karlsson tryckte också ner näsan i riset … för att sedan börja undra vad han gjorde där? Han åt glatt när vi plockade åt honom men att plocka själv?! Näe, det fanns väl ingen anledning?

Imorgon bär det av mot nya mål; Bohuslän!