Mer försäkringsstrul

De som läser här regelbundet kanske minns historien med min bilförsäkring från mitten av juni? Annars går det att läsa här och här.

I korthet var det som följer; jag fick nytt försäkringsbrev från Folksam pga nytt försäkringsår. Ringde och meddelade att min lätta lastbil numera var transformerad till en personbil. Ett annat fel uppdagades vilket gjorde att jag började kolla andra försäkringsbolag och dagen efter bytte jag bolag. Ringde Folksam och meddelade detta vilket de även såg i sina register. Några dagar senare får jag ett nytt försäkringsbrev från Folksam på ”personbil”. Insåg dock att det förmodligen var skickat innan jag sa upp försäkringen så jag hetsade inte upp mig nämnvärt.

Idag, nästan tre veckor senare (!!!) får jag ytterligare ett försäkringsbrev från Folksam. På en lätt lastbil?!? Ringer och kollar och mycket riktigt är försäkringen på personbilen annullerad. Men inte försäkringen på den lätta lastbilen! Nu pratar vi alltså om ETT OCH SAMMA fordon, med samma registreringsnummer?! Det är inte undra på att man undrar hur dom har det i sina register…

Nu har dom lovat dyrt och heligt att inte ett enda av ”alla” mina fyrhjuliga fordon är försäkrade hos dom… Vi får väl se om jag tror dom?

Pussgurkan!

Igår kväll, när Karlsson satt och uträttade nr 2 på gräsmattan bakom huset, så studsade det iväg ett rådjur på åkern i det höga ”gräset” (havren?). Rådjuret passade också på att ”skälla” rejält. K såg det nog inte på grund av den höga växtligheten men att han hörde var det ingen tvekan om. Vad gjorde han? Jo, han sa ”boff” och så gick han raka spåret till mig när han var klar med det han höll på med. Pussgurkan! Iza hade dragit som en avlöning…

För övrigt så brummar en stor skogsmaskin just nu runt i ”min” spår- och uppletandeskog och tar hand om stormfällda träd. Vågar inte tänka på hur det ska se ut när han är klar med tanke på hur blött det är? Djuupa spår blir det. Det handlar inte om speciellt många träd men dom är väl spridda och maskinen måste ju ta sig emellan dom. Sen ska väl en annan maskin transportera ut dom till vägen också… *suck*

För övrigt höll samma maskin på att skrämma mig av vägen i förrgår. När det stormade i vintras så rasade det en gran som hamnade med yttersta toppen ut över grusvägen. Där har den legat sedan dess. Ett tryggt inslag i miljön liksom, som man girat runt utan större besvär. I måndags, när jag åkte in till jobbet mitt på dagen, så fick granen helt plötsligt liv. När jag var 3-4 meter framför den så flyger den iväg i full fart, genom björkslyn och av vägen!!! Jag hoppade högt och att jag inte slutade i diket är ett under. Naturligtvis var det skogsmaskinen som åstadkom detta men den stod så till att den inte syntes från vägen. Ibland är man onekligen mer lättskrämd än vad som är hälsosamt. 😛

Alla har vi våra perversioner!

Undrar vilka obskyra besökare min blogg kommer att få nu? Med DEN rubriken…

Nåväl, detta ska uteslutande handla om terrierns perversioner, eller rättare sagt; en utav dom. Han har säkert fler. 😉

Senaste hobbyn han skaffat sig är lite udda. Vid ett par tillfällen senaste veckan har han rymt. Men inte långt. Rymningarna sträcker sig till 20 meter eller nå’t. Rätt vad det är sätter han av rakt ut i terrängen vid sidan av stigen där vi andra ”normala” promenerar lugnt och sansat. Första gången trodde jag att ”shit, nu har han fått syn på något vilt som både jag och Iza missat”. Men nä. 15-20 meter bort tvärnitar han och så springer han framochtillbakaframochtillbakaframoch… ja ni förstår, på en sträcka av 10 meter. Han fullkomligen studsar mellan stubbar, stenar och trädstammar. Öronen är försatta ur funktion. Där springer han under en minut eller två medan jag och Iza storögt tittar på. Sen börjar öronen fungera igen (eller hjärnan?) och så kommer han och ser ut som om inget hänt, frånsett att han har en något häftigare andhämtning.

Idag upprepade sig samma sak, men inte på samma ställe. Den här gången sprang han framochtillbakaruntruntruntframochtillbaka… Hela poängen med det hela är tydligen att det ska vara riktigt ”brôtig” terräng. Ju mer det finns att hoppa och studsa mot desto bättre. Nåja, blir han lycklig av det så kan vi väl unna honom det, bara han inte skadar sig. Det ser onekligen lite riskabelt ut ibland men jag tror han har hyfsad koll.

&%€# PDF §&%#

Varför?

Varför ska det vara så in i he***te svårt att göra en pdf för tryck? Varför kan det inte bara finnas ETT sätt? En pdf för skärmvisning är ju inga problem men till tryck finns det sjuttiarton olika varianter. När det krånglar och man ringer och frågar ”expertis” så får man till svar; har du provat det? Men du kan göra så? Eller så kan du göra så? Eller så kan du gå in där och välja… etc.

För att inte tala om att alla som ska ta emot dessa pdf:er har olika uppfattning om exakt på vilket sätt den ska skapas för att passa just deras system.

Jag trodde i min enfald att pdf skapades för att förenkla livet men det vete f*n…

Men nu är det gjort och snart (inom en timme) lämnas klubbtidningen till tryck. Sen kan jag ”slappna av” i ett par månader innan det är dags för nästa nummer.

Boll-Kalle på kalas

Igår fyllde T den äldre 13 år! Ofattbart att det är 13 år sedan hans höggravida mamma galopperade hem från oss, över åkern. Allt för att få igång förlossningen. Och det lyckades, morgonen efter bar det iväg till BB. 🙂

I egenskap av heders-moster var man naturligtvis inbjuden på kalaset. Husse jobbade och kunde inte följa med men jag och Karlsson gav oss iväg. Redan utanför huset började K tjuta av lycka. Han kände igen sig och noterade snabbt att detta var huset med alla bollarna! Den här gången blev det dock inte så mycket bollar för Karlsson. Han fick mest hålla koll på när barnen spelade fotboll, utan honom, till hans stora förtret. Dock fick han möjlighet att (nästan) pussa ihjäl ett antal människor i varierande storlekar och att slicka rent några glass-assietter så jag tror han tyckte kvällen var ganska lyckad ändå. 😉

Någon han inte fick pussa på var 0,5-åringen på kalaset. Han var dock mycket nyfiken och han och barnet tittade på varandra – lääänge. Barnet tyckte nog att K var ganska fascinerande också, så länge han inte skällde… Då blev det lite gråt och tandagnisslan och jag kan ju hålla med om att ljudet inte är alltför angnämt.

Idag hällregnar det … igen! Börjar få onda aningar vad det gäller semestervädret… 😦

Det man inte har i huvudet…

…får man ha i benen brukar det ju heta. Idag löstes det dock med lite däckslitage och minskad nivå i bränsletanken på bilen (samt en del irritation).

När jag kom till hundutställningen och skulle parkera så … hade jag ingen plånbok. Den låg hemma. Bara att åka hem och hämta och åka tillbaks, en nätt resa på ca 2,4 mil, helt i onödan. Vaccinationsintyget för Karlsson (som var med) hade jag minsann kommit ihåg men plånboken. Nä!

Nåja, sent om sider var vi på plats och kunde se Bibbi plocka hem en 1:a med CK med husses wachtel. Roligt!

Själva slappnade vi av totalt idag och bara spankulerade omkring och kikade. Ytterligare några pipleksaker investerades det i och hade Karlsson fått sin vilja fram hade plånboken blivit mycket tunnare. Tycker att samma ”regler” borde gälla som i matbutikerna – inget godis vid kassorna. På hundutställning borde det vara ”inget hundgodis eller roliga leksaker i marknivå”… En tvåbent fyraårings ha-begär måste vara en västanfläkt jämfört med Karlssons?

Förmiddagen ägnades bl a åt ett spår med K. Nu har han fått upp tempot rejält det lilla träsktrollet. 🙂 Det är knappt så att matte hänger med i svängarna längre. Och ändå slarvar han inte. Det är klart att han tappar spåret ibland men han är oftast väldigt rationell när han ska tillbaks. Alla sju pinnarna tog han också utan problem. Riktigt snyggt var det. När han var framme vid slutapporten var frågetecknen betydligt färre (och mindre) än förut. När han sen fick bära pipleksaken som en trofé ända hem var lyckan fullständig. Och det är bara att konstatera; det är i skogen vi hör hemma, och möjligen på appellplan. Vi är rörande överens om att det är betyyydligt roligare än utställning, basta!