Igår kväll var det framåtsändandeträning på klubben. Därför hade jag bara tagit med mig Iza vilket jag ångrade bittert. Ja jag ångrade alltså inte att Iza var med, men jag ångrade att inte Karlsson var med OCKSÅ. Det visade sig nämligen att det skulle skjutas. Och det sköts! I uppåt 45 minuter var det en i det närmaste hysterisk skottlossning. Clint Eastwood, släng dig i väggen. Borås BK:s ordförande slår dig med råge. 🙂
Det sköts på platsliggning, det sköts på budföringar, det sköts på platsliggning igen, och så höll det på… Iza har ju inget större behov av skotträning, hon är ju så skottfast så man kan tro att hon är döv. Däremot hade det varit guld med Karlsson. Visst har vi tränat på skott, men inte så himla mycket. Hade varit gott att ha lite mer sådan träning i bagaget innan det är dags för MH. Vet f ö fortfarande inte om det blir MH i april eller maj, men får nog veta under veckan hoppas jag.
Framåtsändandet gick väl hyfsat, med tanke på förutsättningarna. Problemet är Izas extrema näringsdrift. Hon hittar mat ÖVERALLT! När hon springer med bollen hon fått som belöning kan hon utan att tveka tvärnita och släppa bollen för att hysteriskt börja leta efter mat. Och hon hittar! Det mesta är nog faktiskt hundgodis men en och annan harlort slinker nog också ner. Förstår inte hur folk (och deras hundar) beter sig för att lämna så mycket godis på plan? Har gett upp hoppet om att kunna styra upp detta. Jag har försökt. Inför tävling är det bara att be en bön att appellplan är ren från hundgodis. Det var den INTE när vi blev uppflyttade ur lägre. Det är enda gången Iza stannat klockrent på en inkallning. Mitt på inkallningssträckan låg det nämligen någon form av delikatess. *hrmpf* Enda problemet var att i lägre klass är det rak inkallning… Inkallningen är ju normalt en klockren tiopoängare så det var onekligen snopet. Dock räckte poängen till uppflyttning ändå, även om det var på håret.
vallterrier.com 
Det där med godis har jag funderat över också; har varenda kotte hål i fickorna eller hur går det till?!
När jag läser om skotten så kommer jag osökt att tänka på favoritboken…och skytteföreningen ”Birdie pang pang”…*s*
Lukas är likadan han, men på inkallning har han sån jäkla fart så Matte får blunda ibland, det är nog ända gången han missar mat *tack å lov* Han kallas ju inte fläskstövare för intet 😉
Ett sätt att sprida godis på planen kan jag berätta om. På valpkursen har vi en stackars schäfer, vars ägare har noll koll (och mest gapar och skäller på hundstackar’n *suck*). ”Lillmatte”, familjens 9-åriga dotter, var med första träffen och hon ”roade” sig med att kasta godis mot de andra valparna, medan ägarna tränade kontaktövningar. Grrrrr, det är så man kan bli skogstokig. 😦 😦 Hm, kanske ska rekommendera familjen att besöka Borås BK – och ställa flickebarnet i skottlinjen? 😉 Fast, det får vänta tills efter aussieträffen – så jag hinner borra upp pistolen och ladda den skarpt först… Usch, vilken elak människa jag är! 😮 Men detta barn har denna inverkan på mig. Men visade jag det på kursen? Nej då, som den ”pedagog” jag är talade jag luuuuuugnt om för henne att ”det där är inte så snällt mot de andra valparna, vet du”. Dock hoppas jag att blicken talade om för henne vilket helvete hon kan få om hon försöker detta – eller nåt annat jävelskap – nån mer gång. *hornen växer och växer och växer och ….*
Må väl.
Kram.
Prillan; ska väl tilläggas att hon, på tävlingen, sniffat in godiset redan under linförigheten och fria följet. Mitt under inkallningen har hon normalt INTE näsan påslagen.
Agnetha; vissa barn går bara inte att älska, åtminstone inte som utomstående…
Hussen blev av med gipset men nån ny röntgen fick han inte?! Högertummen och vänsterhanden är fortfarande rejält tilltygade… Arbetsterapiträning och en ”sovhandske” samt sjukskrivning månaden ut. Mao lär han behöva privatchaffis ett tag till….Kan ju knappt använda nån av händerna, iaf inte till finlir eller nåt tungt…
Hockeyn ja…såg inte ens klart matchen..blodet svallade mer än vad som är hälsosamt… 😉
*garv* Nästa gång jag ser Åke kommer jag att tänka på Clintan! 😛