Man ska ju ha en ”bucket list” har jag hört. En lista på saker man vill göra innan man dör…
På min mentala lista står bland annat:
• Tävla elitklass, gärna både bruks och lydnad
• Krama en koala (men då krävs att jag åker till Australien och det känns inte helt genomförbart, av olika anledningar)
• Åka till Australien (se ovan)
• Uppleva USA/New York (inte fullt lika ogenomförbart som Australien men känns ändå inte särskilt lockande just nu. Får nog avvakta ett amerikanskt val, eller två…)
Sista tiden har det dock seglat upp en ny, och lite otippad, punkt på listan.
Jag har ju aldrig känt någon önskan om att bli hunduppfödare men nu har jag helt plötsligt fått ett rejält sug efter att uppleva en valpkull från allra första början till åtta veckors ålder. Alltså att få följa hela utvecklingen och inte bara dimpa ner i någon valplåda då och då.
På listan står det tydligen att det ska vara en borderterrierkull… 😉
Hur det ska gå till, eftersom jag inte vill ha en tik igen och, som sagt, inte har någon ambition att bli uppfödare ”på riktigt”, är en smula oklart men det kan ju lika gärna stå på listan så länge. Det känns ändå mer troligt att det kommer hända än att jag kommer få krama en koala… 😉
Som av en händelse så kommer här några bilder på Karlsson, hans syskon och
mamma Lucia. Här var valparna sex veckor och det var två lååånga veckor till hämtningsdags…