Maro är ju förvisso bara min andra hane, efter två tikar, men jag har haft några andra hanar på nära håll, både under min uppväxt och senare, och jag har aldrig upplevt någon som är så noga med var och hur han ska placera sina dyra droppar.
Vi bor ju väldigt nära vägen (där rätt många testar sina rallyförar-skills), och har inget staket, så för t ex sista kvällskissen är det eskorterad koppelpromenad som gäller. Karlsson ramlar ner för trappan och kissar på de lägsta grenarna av rhododenronbusken så man behöver inte ens lämna trappan om man inte vill. 😀 Går man åt ett annat håll så nöjer han sig med ett vanvårdat grässtrå. Inga höga krav där alltså.
Maro däremot, han hittar oändligt många blommor att lukta på, även när det är 20 cm snö och -10°… Att kissa på tomten, när han inte har sällskap av sin bror, är oerhört komplicerat! Går man ut på den mörka grusvägen går det lite bättre, men har man då inte med sig ficklampa så ser man inte när han kissar. Moment 22, typ.
När han väl bestämmer sig för något ställe som duger är det ofta så otillgängligt och komplicerat att han välter innan han är klar. 😀
Tar man ut båda samtidigt så går det lite fortare för då kan han roa sig med att kissa på samma ställe som Karlsson. Ibland har han dock lite för bråttom vilket kan få obehagliga konsekvenser för den lilla terriern…
På andra ställen, vare sig det är i stan, hemma i skogen, på klubben, whereever… Inga problem. Där är det noga att tala om att ”Kilroy was here”, men hemma? Näe…
Jag får verkligen inte ihop det. Man skulle kunna tro att det grundar sig i osäkerhet, men den teorin stämmer inte hela vägen. Nåja, vi fortsätter väl att lulla omkring och lukta på blommorna…
vallterrier.com 