Mycket oväntat har jag fått uppleva sen jag skaffade kelpie men att min rygg skulle bli stelare var en oväntad bieffekt
Jag fick nämligen inte bara en liten brun hund med australiensiska vallhundsgener, en kramko nallebjörn, en hund med eld under tassarna och en viss talang för lydnad och bruks. Jag fick även en servicehund?!
Uttrycket ”man får vad man belönar” stämmer mycket bra och eftersom vi har haft problem med att lämna av roliga saker har jag belönat allt han lämnat av (utom möjligen blomblad och hundgodis…)
Allt man tappar på golvet blir snabbt upplockat och avlämnat; flaskor, skräp, strumpor, tändare, kuddar, papper, kuvert, handskar, mössor etc. Man ser hur hela hunden lyser upp när något landar på golvet och det blir en liten tävling om vem som ska hinna först; Maro eller jag.
Tack och lov har han på något outgrundligt sätt förstått att skor inte är tappade när de befinner sig på golvet och det är vi tacksamma för. 😛 Han har inte heller lärt sig knyta skor – än – så ibland måste jag trots allt böja på ryggen.
Han ger mig inte bara mina tappade saker. Han brukar också dumpa sina (och Karlssons) leksaker och tuggben i fåtöljen när jag sitter framför TV:n.
Här är en liten provkarta men det finns många fler exempel. 🙂
Annars sitter jag här på det norska hotellrummet med ett halvt öga på Guldbaggegalan och retar mig på att det mesta på SVT Play inte går att se när man inte är i Sverige (trots att man kan se SVT 1 och 2 på TV:n). Jag inser att jag knappast orkar vara vaken tills Homeland börjar 22.30 (eller åtminstone inte tills det är slut, 23.30) och funderar på de nya lydnadsmomenten i klass 1 som vi nu får lägga mer krut på. Det mesta är grundat men nu ska det göras med mer fokus och noggrannhet. Det får nog bli en stunds pluggande av regelboken istället tror jag.
vallterrier.com 