Igår åkte 30.000 människor till Ulricehamn för att titta på världscupen i längdåkning. Vi håller ju inte på med sån’t tjafs så vi åkte förbi stan och fortsatte till Ulricehamn BK:s fina inomhushall och DÄR skulle vi för första gången tävla officiellt, i den nya startklassen i lydnad.
Vi har tränat där några gånger och det underlättade säkert en del men miljön var ändå ganska annorlunda sa kelpien.
På parkeringen och rastningsrundorna for han omkring som en dammsugare, helt okontaktbar. När vi kom in i hallen blev det inte bättre och jag började känna mig lätt panikslagen. Hur kul är det att gå in på en lydnadstävling med en hund som är på en annan planet? Huvudet (och näsan) gick som en vindflöjel och han gick i tokspinn när han såg något svartvitt (=bordercollie). Bordercolliesar är roliga, tror han. Men man kanske inte ska dra alla över en kam? 😛
Men … det lugnade ner sig lite och när vi gick in på plan mobiliserade han sina hjärnceller riktigt bra och höll ihop över förväntan.
Han tyckte dock det var konstigt med tejpbitar på plan (för att markera olika startpunkter) så där fick vi något nytt att träna på. Han var inte heller helt förtjust i att apporteringen startade med ryggen mot publiken (och alla andra hundar) och tappade koncentrationen en smula. Jag trodde inte han hörde mitt apport-kommando men hade lite is i magen och med en liten fördröjning nådde kommandot fram till de bruna öronen och han gjorde vad han skulle, om än med lite fummel och dåligt tempo. Lite andra småmissar blev det också men det räckte till ändå.
Resultatet blev uppflyttning, på 170 p. 🙂
Det tog ett tag, men jag har inte startat någon av mina hundar (officiellt) förrän vid 2,5 års ålder så vi följer bara mönstret. Man hinner ändå. 😉
Min lilla chokladtomte, nu är vi på gång.
Efter prisutdelningen (vi kom 6:a av 20 ekipage) var det bara att åka hem och vila en stund, och gå promenad med djuren.
Framåt eftermiddagen drog vi iväg till Göteborg för att kolla på detta.
Först skulle vi dock dumpa Maro hos Anne-Lie och Holly och även om showen på Scandinavium var bra så undrar jag ändå om inte Anne-Lie hade den bästa underhållningen? De där två kelparna alltså?!
Det kom regelbundet filmsnuttar på vad stollarna hade för sig men den här var nog ändå den bästa. När Maro ville göra Holly sällskap i sängen var det stopp, på ett mycket tydligt men vänligt sätt och budskapet gick fram. -Första hemma hos-daten och du tror att du ska få krypa ner i sängen? Nej vet du vad Maro, sa Holly. 😀
Soffan fick han dock komma upp i och där funkade han bra som huvudkudde, tydligen. 🙂
Foto och film: Anne-Lie
Det verkade dock som om Holly tyckte det var helt ok att vi hämtade honom. 🙂
Karlsson var hemma och fick matning, rastning och tillsyn av grannarna så det gick ingen större nöd på honom heller.
Nu ska jag försöka organisera någon slags packning för tjänsteresan till Norge som börjar i eftermiddag. Hade ju gärna varit hemma och börjat träna mer intensivt på momenten i nästa klass, men vi hinner nog med det också innan det är dags att starta.
vallterrier.com 