Idag övertalade jag husse att lägga ett spår åt Iza. Det blir ju inte så ofta men det märks inte. Det stämmer nog som en norrman sa på lägret i somras; har dom en gång lärt sig så är det som att cykla för oss. (Jag undrar fortfarande om jag kan cykla? Det är nog närmare 20 år sen sist…)
Spåret fick bli på åkrarna i närheten av huset. Nästan 800 meter blev det. Och visst… det var fenomenal spårsnö, men jag är ganska säker på att hon använde näsan och inte ögonen och skulle hon ha använt ögonen litegrann så … spela roll? Hon hade roligt, jag hade roligt och sex av sju apporter hade vi också med oss hem. Nu sussar hon sött. 🙂
Att fota (med dvärgkameran) och spåra samtidigt är inte plättlätt, men några bilder till arkivet blev det i skymningsljuset.
Här var hon en aning ”ur spår” men ljuset var i alla fall läckert. 🙂
Nöjd tant på 12 år och 11 månader efter avslutat värv. 🙂
Karlsson fick ett lydnadspass på tomten och sen ett pass på pilatesbollen, närmare bestämt det femte. Tanken är väl att bollen ska vara lite hårdare pumpad men just nu känns det bra att den inte sticker iväg för lätt. Även om jag låser den med knäna så…?
Igår kväll när vi tränat och jag sa åt honom att hoppa ner så strejkade han. Han la sig helt sonika ner på bollen och såg ut som om han skulle stanna där ”for ever”. Sötnöten!
I morgon blir det sök för hela slanten. 🙂
vallterrier.com 