Ett bra tag har jag sugit på det här blogginlägget, i några veckor har jag ”putsat” på det, och ett ännu bättre tag har jag haft en fråga i huvudet som dyker upp minst en gång om dagen och ligger och gnager i bakhuvudet praktiskt taget hela tiden.
Nästa hund?
Det bistra sanningen är ju att Iza fyller 13 om en månad. Även om hon är förvånansvärt fräsch för sin ålder så funkar inte riktigt allt som det ska. Hon är pigg i huvudet, hon ser bra, hon hör bra. Inga akuta krämpor så vitt jag kan bedöma men det är snart dags för en ny seniorkontroll hos veterinären. Dock börjar hon bli aningen ostadig i bakstället. Detta förstår inte hjärnan utan hon brakar på som vanligt, framför allt inomhus, vilket ger en viss skaderisk. Hon är inte särskilt stel när hon har legat still, och verkar inte ha ont, men däremot är det vissa problem med att få ordning på bakbenen precis när hon reser sig. Är hon ute och har styrfart är det inga problem. Det är inomhus på hala golv det kan bli lite knepigt. Det är dock inget stort problem än, åtminstone inte om man sätter det i relation till hennes ras och ålder.
Hur som helst; hon kommer inte att finnas kvar för evigt, och vad gör jag sen?
Många raser har passerat revy i tankesmedjan…
- Borderterrier? Inte så långsökt kanske? Å andra sidan är jag ”rädd” att jag blivit bortskämd av Karlsson och att jag kommer jämföra en ev. ”bror” med honom. Men praktisk hund i praktiskt format, dock inte optimal om man vill lyckas i brukset. Kanske inte optimal för lydnadslydnad heller om man ska vara helt ärlig. Å andra sidan kan man ju ha himla kul ändå, utan att ta sig till SM. 🙂 Detta är husses förstahandsval, helt klart. 🙂
- Aussie? Läckra hundar men det finns en hel del problem med mentaliteten. Förvisso har jag en kontakter så att jag tror jag skulle kunna få tag på en bra, men…? Näe, det alternativet är nog skippat. Har dessutom insett att det nog mest är utseendet som tilltalar mig. De kan ju vara oerhört vackra!
- Tollare? Tja, ja, njae… Också himla härliga hundar (om de är ”bra”) och kontakterna finns även i den ”branschen” men jag vet inte? Det klickar nog inte riktigt… Finns även en del problem med skotträdsla.
- Working Kelpie? Jag har träffat några riktigt härliga, och ett par som varit rätt reserverade. Har egenskaperna jag söker, om det är en ”bra” WK…
- Jaktlabbe? Har väl egentligen alla egenskaper jag önskar mig, men där stupar det på utseendet. Jag har inget emot utseendet iofs … men svarta hundar är jättesvåra att fota och fotning är, som bekant, ett stort intresse. (Jag erkänner; borderterrier är inte heller de optimala fotomodellerna 😉 ) De gula labbarna har jag ärligt talat lite svårt för. No offense… men jag har rent generellt lite svårt för enfärgade hundar, inte när andra har dem men har svårt att tänka mig en själv. 😉
- Jaktgolden. Hanarna tenderar tyvärr att bli lite för stora…
Sen finns det de som tycker jag ska ha en malle eller en holländare, men nej… jag tror inte det. 😉
Önskelista/kravspecifikation
- Hanhund. Inte en tik till över min tröskel, åtminstone inte med fast adress här.
- Öppen och socialt kompetent mot både människor och djur.
- Inte alltför stor hund, smidig och med lättskött päls. (Men den får vara större än 9 kg/38 cm 😉 )
- Risken för aggressivitet mot andra hundar ska vara minimal.
- Den ska vara förig och gärna lite ”förarvek”.
- Samarbetsvillig och lättlärd med god koncentrationsförmåga.
- Lättbelönad, helst med både mat och lek.
- Minimalt (helst obefintligt) intresse av att förfölja vilt (även om det till viss/stor del är en uppfostringsfråga, men ett lågt grundintresse underlättar)
- Bra förutsättningar för både bruks & lydnad.
Och nu… nu har jag börjat fundera på en ras som jag tidigare sagt att jag aldrig skulle ha, för att jag inte trodde jag skulle klara av den.
Håll i er nu!
.
.
.
.
.
.
.
Border Collie!
What? Säger vän av ordning, och även jag – lite (eller faktiskt mycket) förvånat. Blev milt uttryckt överraskad när tanken dök upp för några månader sedan.
Jag har svårt att släppa idén nu, och funderar på för- och nackdelar.
Vallning? Jo då, jag kan tänka mig att lära mig vallning. Samarbetet mellan hund och människa i vallningen är ju något alldeles speciellt. Egna får står dock långt ner på önskelistan. Men det finns väl bc som är mindre vallningsidioter än andra? Man behöver ju inte köpa från de ”värsta” vallhundslinjerna, vilket man väl troligen inte får (!) heller. Och hellre baxa runt får i en hage än att stoppa frysen full med döda fåglar, om jag skulle skaffa en retriever.
Skott? Jo skotträdsla kan vara ett problem för vallhundarna, men är man klok ska man väl fixa den biten? Och det finns ju en herrans massa bc som inte är skottberörda.
Too much? Ja det är väl det som är det största frågetecknet egentligen. Fixar jag en bc? Det är den biten som egentligen bekymrar mig mest. Det går fort, de är extremt lättlärda och de lär sig lika snabbt rätt som fel. Men en bra bc på lydnadsplan eller i brukset är trots allt häftigt att se.
Sen snubblar man över en film på en bc som maxat poängen i elitklass (320) och tänker att nej – det fixar jag aldrig! Alltså fixar inte att hantera en hund som är överallt, ingenstans och exakt där den ska vara – samtidigt. Häftigt att se på men helt säkert inte okomplicerat att hantera. Nu finns det väl varianter och alla är väl inte riktigt så här … intensiva?
I söndags träffade jag dessutom den här lilla filuren.
Kompisens Working Kelpie-valp på 3,5 månad. En riktigt mysig liten hund utan ett spår av reservation. Enligt matte dessutom väldigt stabil och orädd, åtminstone så långt i sin levnad. Och där väcktes drömmen om en WK till liv igen. Den något ”lömska” blicken på bilden berodde uteslutande på att jag kommenderat ”sitt” för att Fånen skulle hinna fånga honom på bild och att sitta still när man bara vill pussa på fotografen är en stor prövning. 🙂
Nåja, jag hinner nog fundera några vändor till på det här och jag har en känsla av att jag på vägen kommer fega ur och så slutar det med border. Terrier alltså. 😉
Synpunkter? Åsikter? Tips? Kommentarsfältet är öppet! 😉 OCH SNÄLLA… har ni något att säga, säg det i kommentarerna här på bloggen, inte på FB. Där ”försvinner” ju kommentarerna liksom och hänger inte ihop med själva blogginlägget.
vallterrier.com 