I ett par års tid (från någonstans när TV-serien började sändas) har husse muttrat om att ”man borde åka dit någon gång”.
Husse var tydligen där en gång runt 1982 och själv har jag, trots det diskreta avståndet på knappt nio mil, bara varit där en gång – 30 november 1989.
I Ullared alltså.
Jag har mest tagit det som tomma hot. Husse är liksom inte shoppingtypen. Men för ett par veckor sedan började muttrandet anta mer konkreta former. Han konstaterade också att den här veckan borde vara den optimala om man inte älskar att trängas, och det gör man ju inte.
Eftersom vi båda har det jobbmässigt lugnt just nu passade det ju faktiskt rätt bra. Det var ändå med viss bävan vi gav oss iväg i morse. Eller, det var nog mest jag som bävade. Husse såg det som ett studiebesök och jag såg det mer som ett … socialt experiment, med oviss utgång.
Så här i efterhand kan jag konstatera att:
- Alla inblandade överlevde
- Ingen grät
- Ingen svor
- Inget blodvite uppstod
- Ingen tappade bort någon, mer än högst tillfälligt
- Ingen behövde köa, varken in eller ut
- Ingen behövde trängas
- Ingen tappade bort kundvagnen
- Ingen var särskilt imponerad
Trots att det är stort så hade jag nog väntat mig att det skulle vara ännu större. Jag tror inte att det kommer bli en resa vi gör om i brådrasket. Eller så blir det en tradition, varje år i januari? Det återstår att se.
Efter två timmar (inkl. fika) var vi på väg hem igen med tre ganska lätt packade påsar. Roligaste inköpet var nog pilatesbollen – till Karlsson. Vi har redan hunnit med ett träningspass. Bild på det spektaklet kanske kommer – en annan dag. 🙂
vallterrier.com 