Tröstfulla tankar & lite statistik

När man känner sig som mest less på det här med godkända och brutna högre-tävlingar kan man ju roa sig med att kolla en del gamla protokoll. Då ser man ju att vi kanske inte är så tokiga ändå, som håller på, och håller på, och håller på…

Kollar man moment för moment på vad vi haft för maxbetyg på de olika delarna så blir man rätt glad, faktiskt. Man återfår lite av tron på att: en dag är det vår tur!

Detta är alltså vad vi som bäst skrapat ihop. Tyvärr inte på samma dag…  men om man leker med tanken? 😉

Fritt följ: 8,75

Inkallning med ställande: 10

Framåtsändande: 9

Kryp: 9

Skall: 9,5

Tungapport: 10

Hopp: 10

Plats: 10

Spårupptag: 10

Spår: 10

Uppletande: 9,5

Det skulle innebära en slutsumma på 583 poäng, av 600 möjliga! Det kan ju jag, och de flesta andra, bara drömma om. Men; resurserna finns uppenbarligen i den lilla niokiloshunden. Man ska bara få höger och vänster hjärncell att samarbeta en hel tävlingsdag också. Och det räcker ju faktiskt med 480 för uppflytt. 😉

Nåja, det var en lek med siffror, men något ska man ju roa sig med när man inte tränar. Tränat har vi förresten gjort ikväll, på de moment vi nollade igår (utom spårupptaget).

För framåtsändandet riggade jag en ”korridor” med allt från ryggsäck till roliga leksaker. Tack och lov så försökte han faktiskt gå fram till vissa av sakerna så att jag fick tillfälle till några utvecklingssamtal och ganska snart greppade han att det inte var tillåtet. Förhoppningsvis har det väl i alla fall någon effekt i tävlingssituationen?

Jag lyckades få loss klubbens 1-kilos tävlingsapport ur det låsta förrådet så att vi fick träna med en annan apport än vår egen. Även detta med lyckat resultat i det avseendet att historien från igår upprepade sig, men när jag upplyste om att det inte var förhandlingsbart så tog han den så fint så. Ett problem med just det momentet är ju att klubbarna mycket sällan (aldrig?) har tillgång till enkilosapporter i sitt träningsmaterial. Och någon att låna en apport, med rätt vikt, av känner jag inte heller. Alltså tränar vi på vår egen… men det ska vi ändra på nu, med start idag. Resten av veckan planerar jag att resa runt i Sjuhärad och tvinga klubbarna att plocka fram sina enkilosapporter. 😉

När vi körde framåtsändande märkte jag att den var en fläck i kanten av plan som han tyckte var ”läskig” och gärna ville gå runt. Alltså körde vi krypet just där. Det krävdes viss övertalning men även där insåg han att det inte var någon frivilligverksamhet vi höll på med.

Och när vi slutade hade jag en lika glad och lycklig hund som när vi började. Det är skillnaden mellan honom och Iza. Han försöker göra om och göra rätt istället för att lösa det genom att byta kommun… Lite mer lättjobbat på det sättet, onekligen.

Avslutningsvis några värmande ord från igår. En av domarna från uppletandet sa att det var så snyggt att hon trodde vi tränade på det varje dag, till frukost!

Det gör vi ju … inte. Men uppenbarligen börjar han förstå vad det handlar om, även på nya platser. De orden innebar ju att även jag skötte mig. Jag har ju ofta glömt bort att röra mig på baslinjen men det lyckades jag med igår. Dessutom gick han raka snygga skick! Nu fick vi ju iofs ”bara” 9,5, men avdraget var väl troligen för att han tuggar lite vid avlämnandet. Det är inget jag tänker bråka om eftersom jag är rädd att jag förstör mer än jag bygger upp.

5 reaktioner på ”Tröstfulla tankar & lite statistik

  1. JBK har ”lätta” tungapporter i skjulet vid åtminstone södra appellplan. Om du nu råkar ha vägarna förbi där… 😉
    Snart kommer hjärncellerna att samarbeta och ni kommer få skitfina poäng!

  2. Tack för tipset! Lite synd att det känns lite långt att åka för att köra en tungapportering och sedan åka hem, men … om jag har vägarna förbi så. 🙂

  3. Tusen tack för ditt engagerade svar på min spårfråga. Håller linan sträckt gör jag, ska då fortsätta med det. Att lägga blixtspår var nytt för mig, superbra tips. Angående rörelsen i sedled, då tar han upp näsan och liksom ”vindar in”. När han går i spårkärnan är näsan helt i backen. Jag vet inte varför han tappar men vinden kanske spelar in mer än vad jag tror. Jag ska testa dina tips och skippa godisspåret. Det har aldrig lockat mig riktigt.
    Vi får jobba på för spårkapacitet har han, utan tvekan:)
    Kul att läsa om eran tävling. Visst är det roligt när man har kvar alla resultat och kan kolla statistik. Det är inte lätt att prestera allt på topp under samma tillfälle, men ni är så duktiga och snart gör ni det.

  4. Å vilken härlig protokollrad det blev! Det finns verkligen potential i den 9 kg hunden 🙂 Jaså Iza bytar kommun när det bär emot,det gör Kanel också. Det är mer vilja i Ruts 6 kg än Kanels 15….. Måste inte klubbarna ha alla tungapports storlekar vid tävling? Man skulle ju definitivt inte råka ut för det motsatta, 1 kg till en rottweiler 😛

    • Njae, Iza byter inte kommun för att det tar emot, men det är hennes sätt att hantera att matte inte är riktigt nöjd, även om mitt missnöje bara uttrycks i form av en suck. Då tycker hon att hon klarar sig lika bra själv…

      Visst har klubbarna enkilosapporter men de är oftast inlåsta i något förråd och plockas bara fram till tävling. Om det finns en enkilos tillgänglig för träning så är den oftast i väldigt dåligt skick, rostig, utan gummislang på greppytan osv. Något som kan få vilken hund som helst att tappa lusten för det momentet. Så är det tyvärr här, men det kanske är annorlunda på andra ställen i landet. Vissa människor har ju svårt att skilja på mitt och ditt… 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s