Ups & downs

Jahaja… då har vi inlett höstens (korta) tävlingssäsong med högre klass spår i Herrljunga. En tillställning som innehöll såväl toppar som bottennapp…

Vi inledde med spåren i morse, och för första gången i vår karriär kom vi inte ur rutan inom de fyra minuterna?! Det började med ”bakspår, tillbaka till rutan”. Jag visslade, som jag brukar göra, och då ska han ju bara vända och gå åt andra hållet. Funkar klockrent på både träning och tävling. Men nä … det gjorde han inte? Han fick helt enkelt inte upp något spår åt andra hållet? Jag har väl mina idéer om vad som kan ha hänt i rutan men om de stämmer får vi aldrig veta.

I högre blir man ju anvisad en påsläppspunkt, strax utanför rutan, där man VET att spåret går, och se då hade det lilla djuret inga som helst problem att komma iväg vilket stärker min misstanke om att det varit ”spöken” i själva rutan. Men nåja, vi tuffade på i en för matte väldigt trevlig och lättgådd terräng (jag varken välte eller bröt fötterna av mig) men för lille Lennart var det nog inte lika enkelt. Större delen av spåret gick i ett område där man uppenbarligen kör motocross (eller något annat motordrivet) till vardags. Stundtals på de hårda jordiga ”stigarna” och väldigt ofta över desamma. Massor av olika underlag/terrängskiften var det också. Han jobbade på jättebra, och när jag var nära hörde jag hur det ”smattrade” i näsan på honom. 🙂 Vi hade några tapp, men lyckades varje gång jobba oss tillbaka till spåret, och pinnarna apporterades in i en ganska jämn takt. Till slut stod vi vid spårslutet med alla pinnar i magväskan vilket kändes väldigt skönt. Vid en titt på klockan insåg jag att tiden var ”på gränsen” men att det kanske skulle gå. Mottagaren hade ingen koll på exakt vilken utgångstid som var noterad så det var bara att utgå ifrån att vi klarat det och jobba vidare även om det kändes väldigt snopet med nollan på upptaget. Å andra sidan var jag grymt nöjd med hans jobb i själva spåret och frågan är om det inte är första gången vi haft full pott på pinnarna?

Iväg till klubben för att köra lydnad och där blev det verkligen ömsom vin, ömsom vatten. Där vi öht fick poäng så anger jag snittpoäng från de två domarna.

Fritt följ; 7,75 Kändes nog sämre än det var för jag tyckte att han var väldigt ”frånvarande” stundtals. Att döma av protokollet har han undlåtit att sätta sig i en halt också, vilket jag aldrig märkte?

Inkallning med ställande: 9 Den ena domaren har dragit för ”kraftigt kommando”? Har aldrig hänt förr trots att jag alltid tar i lika mycket?

Framåtsändande: 0 Jättefin första sträcka men på vägen tillbaka fick han syn på korgen med apporter och stannade. Jag fick igång honom igen med diverse extra kommandon, men då var det liksom för sent.

Kryp: 0 Här tjurade han ihop totalt och vägrade krypa, reste sig och fjantade runt i största allmänhet… Om det hade något samband med att en tidigare hund passat på att bajsa på framåtsändandet är oklart, men han verkade illa berörd av något. Å andra sidan kan han ju tjura ihop på krypet på tävling, det är ju inte första gången det händer, men det här var ändå extra motvilligt.

Skall: 9,5 Inte mycket att säga om det.

Tungapport: 0 Han sprang ut, blängde på apporten, gick runt den, sparkade på den… Eftersom jag insåg att det var kört med poängen gick jag fram och såg till att han trots allt apporterade den. Han ska ju liksom inte komma undan bara för att det är tävling!

Hopp över hinder: 9,75 Oklart vad ena domaren dragit för, jag märkte inget konstigt

Platsliggning med skott: 10

Tja, vad säger man? Det han gjorde gjorde han ju rätt bra, men…? Slutpoängen blev nog t o m något sämre än i Gislaved i våras, men då hade vi väl iofs ”bara” två nollor *suck*

I samband med lunchen fick jag klart för mig att vi faktiskt klarat tiden på spåret, med en hel minut till godo! Tja, det gäller ju att få valuta för pengarna, typ. 😉

Sen var det dags för uppletande och eftersom jag tyckte han verkade lite sliten/lätt förvirrad på lydnaden var jag skeptisk. Riktigt varmt hade det dessutom hunnit bli. Han fick sig en rejäl avkylning av vattenslangen innan vi gick mot rutan. Jag vet inte om det var det som gjorde det, men vilket härligt uppletande han gjorde! Fyra föremål på (förmodligen) en bra bit under fyra minuter. Betyg 9,5! Han kan om han vill, och det är ju … bra. 🙂

Summa summarum skrapade vi ihop 402,25 poäng och DET blir man inte uppflyttad på. Långt därifrån…

Dagens guldkorn: utan tvekan spåret (bortsett från upptaget) och uppletandet! Jag som bestämt mig för att bara ge det den här säsongen och om vi fortfarande inte blivit uppflyttade omskola honom till sökhund. Men? Nu funkar ju specialen bra och lydnaden strular? Nu har vi två chanser till, nästa helg. Fram till dess har vi en del att jobba på, och funkar det inte då heller så har vi vintern på oss att fundera…

Men champagneflaskan får vila tryggt i kylskåpet (minst) en vecka till.

Några bilder från dagen, tagna från mycket långt håll, av Ingrid Trip med min kamera.

Den första, fina, sträckan på framåtsändandet.
Då hade han ännu inte upptäckt korgen med apporterna…

Efter ingången på första framåtsändandesträckan,
när det fortfarande fanns hopp…

”Undrar vad det här är för något, och om man kan ha den till något?”
(Tungapporten…)