Näst sista sommarrycket?

Det är ju ett par veckor sedan pelargonerna fick flytta in till vinterförvaringen, men ett par stycken sparade jag på den lilla altanen där jag kan njuta av dem ett tag till, och enkelt flytta dem vid frostvarning. Just den här modellen kom igång med blomningen extremt sent så det ju synd att stänga in dem då.

Allt ditt är mitt!

Det är inget fel på habegäret hos den lilla terriern, och det gäller inte bara leksaker…

Husse har fått förbud att ligga på de nya fiiina (och rätt dyra) kuddarna i soffan.
Jag hade visst glömt att tala med terriern…?

 

Det ser inte särskilt bekvämt ut där i hörnet, men huvudsaken är ju att han har hela fällen
ihopkrafsad för eget bruk och att Iza får klara sig utan fäll.

När man inte tävlar…

…på en hel helg hinner man med en hel del annat, som t ex;

  • Göra en blixtvisit på höstmarknaden i stan och införskaffa ny plånbok, ett fint armband och en vacker orkidée
  • Jobba några timmar både lördag och söndag så att man kan vara ledig åtminstone den ena dagen av två (i slutet av veckan) med gott samvete
  • Åka till Ulricehamn och beskåda Robert Wells tältversion av Rhapsody in Rock
  • Spela Wordfeud (jag är fortfarande rätt kass…)
  • Trimma mag- och tasspäls på terriern
  • Ta med terriern och dvärgkameran ut i skogen på trattkantarellsafari med extremt magert resultat…

På två timmar i närskogarna (den ena igår och den andra idag) har vi fått ihop totalt 21 stycken trattisar?! Då har vi förvisso inte varit vid vårt vanliga ställe där vi liksom bara ”hämtar” x antal liter varje säsong. Eftersom jag i fredags hittade trattisar, utan att ens leta, i en skog där jag aldrig sett en enda förut så trodde jag att det skulle finnas mer men det verkar inte så. Förutom de 21 då… Nu har vi ju inte kammat av varenda kvadratmeter men ändå scannat rätt noga där vi gått, utanför våra vanliga vandringsleder. Eller jag har scannat, terriern har sprungit, 10 meter fram, 10 tillbaka…

Nåja, några bilder blev det i alla fall. Inte så bra kvalitet kanske, men de roar väl alltid någon. 😉

Någon som har ett namn på den här?

Race på gränsen mellan vår tomt och (den havererade) havreåkern.

Det gäller att hålla ordning på fötterna så att man inte ramlar ner i hålet. 🙂

Posera i mossan är skittråkigt!

Så tråkigt så att man säger, ja vadå? Förslag till pratbubblan någon?

Lifeguard?

Om man till den lilla hunden köper en sele som:

• är neongul à la vägarbetare
• har mängder med reflexer
• har ordet ”LIFEGUARD” skrivet kors och tvärs

…borde man inte då kunna förvänta sig att den även fyller funktion som flytväst vid behov?

Kan man kanske kräva att den lilla hunden förvandlas till den ultimata skyddshunden i en hotfull situation?

Kommer han att livrädda sin matte när hon är på väg att drunkna i ett dike?

Eller bör man helt enkelt nöja sig med att han syns i både ljus och mörker och slipper ha mer ont i halsen än nödvändigt på promenaderna?

För övrigt så är den lilla skogen, där det aldrig bildas ens en vattenpöl, på väg att förvandlas till ett träsk. Flytvästfunktionen kan komma till användning snabbare än vi anar…

Hundlig (o)logik

Eftersom liten terrier har ont i halsen så får vi ändra matrutinerna något. Istället för torrfoder där jag häller på vattnet i samband med servering ska nu den lilla hunden få torrfoder som fått mjukna rejält i vatten. Normalt får de frukost direkt när vi går upp, efter en (mycket) kort rastningsrunda. För att lösa denna ekvation hällde jag alltså upp en ny portion till Karlsson direkt när kvällsmaten var uppäten. Skålen fick stå på köksbänken.

Karlsson, som fortfarande var lullig och extremt harmonisk efter drogningen, brydde sig inte. Men hans storasyster…?!

Hon låg troget på golvet i köket och ”vaktade”. Något oklart mot vad? Vid ett tillfälle glömde hon sitt viktiga uppdrag och gick och la sig i sin fåtölj. I 15 sekunder. Sen insåg hon sitt misstag och störtade omedelbart ut i köket igen.

Kvällsrastningen har nog aldrig gått så fort. Hon studsade ut på gräsmattan, kissade, och studsade upp på trappan igen för att snabbt komma in i köket.

När husse gick upp, någon gång mitt i natten – typ, skulle hon prompt med ner. Hon som aldrig lämnar sovrummet frivillig så länge jag ligger kvar?! Husse fick jaga in henne i sovrummet igen. 🙂

När jag sen gick upp var det fullt race ner i köket, vilket normalt inte är fallet. Och första morgonrastningen gick exakt lika fort som den sista igår kväll…

Minnet, och plikttrogenheten, är det i alla fall inga problem med hos pensionärstanten. 🙂