Eftersom liten terrier har ont i halsen så får vi ändra matrutinerna något. Istället för torrfoder där jag häller på vattnet i samband med servering ska nu den lilla hunden få torrfoder som fått mjukna rejält i vatten. Normalt får de frukost direkt när vi går upp, efter en (mycket) kort rastningsrunda. För att lösa denna ekvation hällde jag alltså upp en ny portion till Karlsson direkt när kvällsmaten var uppäten. Skålen fick stå på köksbänken.

Karlsson, som fortfarande var lullig och extremt harmonisk efter drogningen, brydde sig inte. Men hans storasyster…?!

Hon låg troget på golvet i köket och ”vaktade”. Något oklart mot vad? Vid ett tillfälle glömde hon sitt viktiga uppdrag och gick och la sig i sin fåtölj. I 15 sekunder. Sen insåg hon sitt misstag och störtade omedelbart ut i köket igen.

Kvällsrastningen har nog aldrig gått så fort. Hon studsade ut på gräsmattan, kissade, och studsade upp på trappan igen för att snabbt komma in i köket.

När husse gick upp, någon gång mitt i natten – typ, skulle hon prompt med ner. Hon som aldrig lämnar sovrummet frivillig så länge jag ligger kvar?! Husse fick jaga in henne i sovrummet igen. 🙂

När jag sen gick upp var det fullt race ner i köket, vilket normalt inte är fallet. Och första morgonrastningen gick exakt lika fort som den sista igår kväll…

Minnet, och plikttrogenheten, är det i alla fall inga problem med hos pensionärstanten. 🙂