Trim, pelargoner och festligheter

Nu står det inte på förrän syrénerna blommar också… Som sagt; jag hänger inte riktigt med i svängarna.

Har ägnat helgen åt att försöka ”jobba igen” en del av det jag missade när vi var borta, och det har handlat både om praktiska göromål och att bara njuta av våren. De sistnämnda gjorde jag i ett glapp i schemat igår när jag hade 45 minuter över och slängde mig i en solstol med näsan i vädret. Och det där vädret har ju varit fullständigt strålande hela helgen så det kan man åtminstone inte klaga på.

Gårdagen ägnades åt att försöka få terrierpälsen i utställningsform. Dels medelst hemmatrim (på altanen) som kombinerades med harjakt på distans. Nåja, vad som helst som distraherar den lilla fyrfotingen så att jag kan ta även de ställen han helst vill ha i fred är bra. 😉 Senare på dagen åkte jag till V och fick hjälp med puts av ben och tassar som han inte på villkors vis vill vara med om, och därför försöker man inte ens när man är ensam.

Så här trött blir man efter trim och harjakt på distans.
Här är ben, mage och pälstofflor fortfarande otrimmade.

Igår kväll bevistade vi ett 70-årskalas, eller snarare jubileum, relaterat till husses jobb, med över 300 gäster. Det bar emot något alldeles väldigt att gå in när vädret var helt ljuvligt, men det var inte mycket att bråka om. Som tur var blev det trevligt, och maten var god. Jag undrar dock fortfarande vem som kom på den briljanta idén att servera glass som dessert till alla dessa gäster som skulle förse sig i bufféform? Om man kom på sluttampen var det definitivt väldigt lättsmält… Kvällens mest omskakande upplevelse var dock att jag … buggade! Är inte alltför väl bevandrad i denna dansform men när jag flyttade hit för 22 år sedan gick vi ett par kurser. De kunskaper jag tillskansade mig då har jag dock inte använt mig av särskilt frekvent, och inte alls på de senaste 10-15 åren så det kunde ha gått precis hur som helst (tänk: vrickade fötter, hjärtsnörp, ambulanser…). Både jag och kavaljeren (en bekant, tack och lov) klarade oss faktiskt utan bestående men – så vitt jag vet. Med tanke på förutsättningarna ger jag mig själv betyg 3 på en femgradig amatörskala, och det var faktiskt rätt kul. 🙂

Idag har jag bl a konverterat vardagsrummet från växthus till … vardagsrum. Stod inte ut med att ha alla övervintrarna där inne längre så de åkte ut på altanen. Får väl hålla koll på väderleksprognoserna och plocka in/täcka över om det börjar närma sig nollstrecket igen. Lyckades också något otippat hamna hos min favoritpelargonförsäljare. Skulle köpa ersättningsplantor för Lord Bute som inte tyckte att den svenska vintern var någon höjdare, och endast en av mina egna sticklingar har överlevt. Hittade vad jag skulle ha, och ytterligare några stycken… *host* Tyvärr upptäckte jag, efter att jag planterat om dem i större krukor, att fem av dem har löss. 😦 Det blir till att returnera…

På eftermiddagen fick sig Karlsson ett motivationsspår. Vi har ju inte spårat sedan fiaskot i Ulricehamn för tre veckor sedan så jag drog på hela artilleriet. Dvs jag dresserade husse att försvinna i skogen släpandes på latexpipmedsvansisnöre! Nu pratar vi riktigt back to basic! Han hade även fått order om att placera ut två vanliga spårapporter, mest för att jag skulle få en kvittens på att vi var rätt. Det enda jag visste var att spåret gick mellan punkt A och (en ungefärlig) punkt B. Vägen däremellan hade jag noll koll på. Vi fick dock med oss båda spårapporterna så vi var nog hyfsat rätt, och motivationen var det inget fel på. Nu var det ju inget långt spår, bara 3-400 meter, men som sagt … det skulle ju vara motiverande och med tanke på värmen så kändes det som om det räckte.

Så … helgen är alltså över och har som vanligt gått alldeles för fort. Nu ser jag fram emot en fyradagarsvecka och på fredag bär det iväg mot Årets Border i (utanför) Arboga. Hoppas vädret blir lika strålande då. Trevligt lär det bli i alla fall enligt planeringen som fortgår på FB.

Lord Bute! Detta är min enda stickling som överlevt, men tre nya
blommor inköptes idag. De blommar dock inte ännu.

”Blekingeflickan” – vacker, men tyvärr lusig upptäckte jag när jag fotade… 😦

”Kanariepelargon” enligt etiketten. Söta, ganska små, blommor.

En charmerande engelsk variant, utan namn. Hyser inga som helst
förhoppningar om att övervintra den utan ser den som en ren förbrukningvara.