…finns inte mer!
Izas, av henne själv utnämnda, storebror somnade in i lördags, nästan 12 år gammal. De var onekligen ett något udda par, men det hindrade inte nämnvärt. Simson var ett drygt halvår äldre än Iza och var liksom med ”från början”. Hon såg upp till honom – som till en storebror, och ska vi vara ärliga var nog hon lite mer imponerad av honom än tvärt om. Precis som det brukar vara med syskon. 😉
I december -05 hade vi lyckan att ha honom hos oss en hel helg, och det var nog den bästa helgen i hennes liv. Dit han gick – gick hon. Det han gjorde – gjorde hon. Men när han hoppade upp i vår säng när det var sovdags tyckte hon det blev pinsamt och stannade i sin säng. På golvet.
Ett något udda par som sagt, men vem brydde sig?
Simson – världens bästa storpudel!
För andra gången den här veckan har jag och Iza varit ute på tu man tass. Jag kom på att Iza i vitsippor är en bristvara i bildarkivet så kameran åkte med. Även om hon inte är lika anti fotografering som lillebror så tycker hon ju inte att det är störtkul. Men det blev en schäfer på bilderna, och det blev vitsippor. Vad mer kan man begära (mer än möjligen sol på båda bilderna…)?
vallterrier.com 
Jag känner alltid en underlig slags känsla när gamla hundar dör. En salig blandning av glädje för ett långt liv, rädsla för att mista min egen gamling och ett styng av sorgen ägaren måste känna.
Härliga bilder på gammeltanten! 🙂 Tråkigt med ”storebror”, sorgligt att de inte alltid får finnas med oss…
Måste testa om nya gravateren visas…
Håller med Kattis: Härliga bilder på gammeltanten! Tråkigt med ”storebror”, sorgligt att de inte alltid får finnas med oss… De lever alltför kort tid i våra liv.