När bandaget togs av igår morse visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag hade inte insett hur mycket päls som rakats bort, men det var … mycket. 😦
Eftersom det är oerhört tråkigt att bli fotograferad passade
han på att lägga av en jättegäsp inne i tratten. 🙂
Likheten med en lejonsvans är inte så svår att hitta. Eller med en pudel, fast då ska det ju vara lite rundare ute vid svanstippen förstås. Man brukar ju kalla själva svanstippen, de yttersta hårstråna, för penseln. Mer penselliknande än så här har det aldrig varit. Först ett smalt skaft, och sen…
Nu undrar jag spänt hur lång tid det kommer ta innan pälsen växer ut? Och hur pälskvalitén kommer vara på det nya? Klippmaskin är ju BIG no no på en bt, så risken är väl att det blir totalt fiasko. Min lille Lennart, som har en riktigt bra päls kommer kanske ha en mjuk valppäls på svansen. Eller något annat? Nåja, den som lever får se.
Såret ser i alla fall fint ut, och nu slipper han bandaget. Igår morse vätskade det sig lite, men nu har det torkat upp. Vi får bara hålla koll så att nurse Iza håller sig i schack. Funderingarna för övrigt rör sig väl mest om huruvida han behöver ett svansfodral i fleece för att inte frysa?
Själv är jag tröttare än på länge, och är på väg att somna här och nu, kl 18, sittandes framför datorn. Gårdagen ägnades åt branschjippo med påföljande middag. Jag hann bokstavligen hem och vända emellan. 45 minuter exakt tillbringade jag i bostaden. Kom i säng vid midnatt och hade förvarnat chefen om sovmorgon, men … vaknade samma tid som vanligt. Surprise? Eller inte…
I morgon kväll bär det av till Göteborg för att kolla Björn Skifs show. Ska bli kul, även om den här veckan varit osedvanligt rörig och jag just nu inte känner för att göra någonting, annat än att gå och lägga mig då förstås.
vallterrier.com 